Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
recensioner
Back 4 Blood

Back 4 Blood

Vi har återigen tuktat zombies, denna gång i den andliga uppföljaren till Left 4 Dead. Har Turtle Rock något nytt att tillföra detta småtrötta koncept?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Trots att jag bara spelat Back 4 Blood ett tjugotal timmar, vågar jag redan nu slå fast att det är få spel som gett mig så många minnesvärda ögonblick. Det är så många gånger döden varit given och pulsen tickat på i 180 slag, bara för att sedan lyckas göra en mirakulös comeback sedan någon lyckats överleva mot omöjliga odds, dängt en boss och sedan återupplivat hela teamet.

Just detta gör att jag även i skrivande stund sitter och känner att jag inte alls vill författa någon recension, utan bara ge mig i kast med Back 4 Blood istället. Det är som bekant en slags andlig efterföljare till Left 4 Dead med samma grundkoncept och samma utvecklare, kompletterat med en hel del egna unika idéer samt ett riktigt bra gameplay. Sistnämnda är otroligt viktigt i ett zombiespel eftersom det såklart kommer dräpas en djävulusiskt stor mängd odöda ruskprickar, vilka här har fått namnet Ridden (vad är grejen med att så många zombieuniversum måste ha egna namn på just zombies).

Back 4 Blood
Striderna blir ofta fullkomligen stenhårda och väldigt minnesvärda.
Detta är en annons:

Att Turtle Rock fått till gameplay så bra, gör att det är en ren fröjd att klubba ihjäl zombies med yxor, elda dem med molotovcocktails och perforera dem grundligt med allehanda skjutvapen. Det slutar aldrig kännas tillfredsställande att döda de redan döda, även om Back 4 Blood aldrig blir så splatter-inspirerat som genren ofta annars blir, och striderna varieras sedan på olika sätt med flera typer av fiender och uppdrag som behöver utföras parallellt med dödandet. Men innan du får ta ihjäl någon alls, får du bekanta dig med vad som bästa kan liknas vid spelets hubbvärld.

Här kan du göra sådant som att välja vilken karaktär du ska spela, hur denne ska se ut, pyssla med dina vapen och framför allt skapa kortlekar. Till skillnad från Left 4 Dead finns här nämligen ett slags system för utveckling som förbättrar oddsen under banorna. Och det behövs ett rejält utbud av bra kort, för banorna har roguelike-inspiration med nya utmaningar som gör att du aldrig vet exakt vad du kommer ställas inför. Det kan handla om enklare saker som att hålla alla vid liv till betydligt tuffare fiender som gör att vartenda möte kommer bli en kamp. Då är det skönt att kunna spela kort själv för kontra utmaningarna, exempelvis med mer liv, större magasin eller bättre attacker.

Back 4 Blood
Att sätta samman ett bra team som kompletterar varandra är A och O.

Att kunna köpa nya värstingkort gör att det hela tiden känns spännande och varierat, och det är kul att snacka ihop sig som grupp för att kunna optimera förutsättningarna. Jag vet att somliga har varit negativt inställda till kortsystemet, men jag kan ärligt talat inte tänka mig Back 4 Blood utan det, det är helt enkelt skönt att det finns något som knyter ihop spelet och ger någon form av belöning efter varje runda.

Detta är en annons:

Banorna är föredömligt långa (räkna med minst två timmar att spela igenom) och varierade för att verkligen kännas som ett sammanhängande miniäventyr. Längs vägen stöter du på flera säkra platser där du får chansen att varva ner, köpa på dig viktig utrustning, vapen, ammunition och så vidare innan vi sedan startar fortsättningen genom att öppna en annan dörr än den ni kom in igenom. Tack vare systemet med korten, blir banorna aldrig likadana och den strategi du använde sist du spelade, kommer inte nödvändigtvis vara den bästa denna gång.

Back 4 Blood
Bossarna är tyvärr inte så minnesvärda som de borde vara.

Systemet är tyvärr inte helt finslipat ännu dock, utan utmaningarna kan vara väldigt ojämna. Du kan tidigt få ett uppdrag som är halvt omöjligt, medan nästa blir busenkelt. En översyn av detta lär behövas, även om det inte är ett stort problem så blir spel oftast bättre av att utmaningen stegras kontinuerligt utan att gå från noll till 100 - eller nästan ännu värre, från 100 till noll. Det faktum att de åtta tillgängliga karaktärerna också har unika egenskaper, bidrar annars också till att hålla spelet intressant då man kan experimentera med olika konstellationer för att få synergieffekter.

Dessutom har Turtle Rock använt sitt koncept på kreativa sätt som kastar om förutsättningarna. Det kan handla om att bygga barrikader eller stealth, vilket bidrar till att hela tiden hålla konceptet fräscht. Jag vill även nämna en sektion med en jukebox, som jag förutspår kommer betraktas som kulklassisk om några år. Till detta finns även sådant som bossar, vilka jag tyvärr inte tycker är särskilt minnesvärda, utan att de för den sakens skull är dåliga.

Detta är en annons:
Back 4 Blood
Banorna är genomgående väldigt detaljerade och så långa att två stycken motsvarar kampanjen i ett vanligt Call of Duty.

Jag har spelat Xbox Series X-versionen inför recensionen och PC under betan, och tycker genomgående att Turtle Rock bjuder på ett riktigt snyggt spel med Back 4 Blood. Bilduppdateringen är stabil, världen är snygg och trovärdig med smart användning av avgränsare istället för osynliga väggar. Det bjuds på rejäl miljövariation dessutom, vilket alltid är ett plus i ett multiplayerspel avsett att köras om och omigen. Även ljudbilden är maffig med köttiga effekter, tunga explosioner och bra användning av surround.

Men allt är tyvärr inte frid och fröjd. Back 4 Blood är ett utpräglat multiplayerspel, men Turtle Rock har hypat upp det faktum att du kan spela det ensam. Och det kan du förvisso, men särskilt kul är det ej. Inga av de system som används för att levla upp din kortlek används och inte heller får du spara din statistik eller tjäna Achievements/troféer. Nästan ännu värre är dock dina vanvettigt pantade lagkamrater, vars artificiella intelligens gör att jag inte tycker man kan tala om artificiell intelligens. Var beredd på att bli skogstokig på fattade beslut mer än en gång.

Back 4 Blood
Svårighetsgraderna är lite ojämna på grund av systemet med framslumpade kort som ändrar förutsättningarna, här finns lite jobb att göra.
Detta är en annons:

För mig egen del är det mer en parentes, eftersom Back 4 Blood är ett multiplayerspel tänkt att spelas just multiplayer, men det förtjänar att nämnas att det här inte är ett spel du bör överväga att skaffa om du i huvudsak tänkt spela själv. Dessutom är Back 4 Blood svårt på de båda högra svårighetsgraderna. Alltså riktigt svårt. Att ha medspelare hjälper.

Sammantaget tycker jag att Back 4 Blood är en värdig arvtagare till Left 4 Dead. Det har allt som gjorde det så bra och lite till, kombinerat med modernt gameplay och påkostade produktionsvärden. Varenda omgång kommer kantas av minnesvärda stunder du och dina lagkamrater kommer skratta åt under lång tid framöver (fråga vår brittiske chefredaktör vad han gillar spelets fåglar) och det blir ofta olidligt spännande. Helt perfekt är det dock inte, och jag hoppas Turtle Rock ser över ojämnheten i svårighetsgradens och singleplayer. Men vill du bara ha kul i goda vänners lag, kan du knappast hitta något bättre just nu, och att det ingår med Xbox Game Pass gör knappast saken sämre.

HQ
Detta är en annons:
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Underbar multiplayer, suveräna banor, fiffigt kortsystem, känns fräscht varje genomspelning, klockrent ljud, snygg grafik
-
Halvt menlös singleplayer, ojämn svårighetsgrad
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Back 4 BloodScore

Back 4 Blood

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Vi har återigen tuktat zombies, denna gång i den andliga uppföljaren till Left 4 Dead. Har Turtle Rock något nytt att tillföra detta småtrötta koncept?



Loading next content