Test Drive Unlimited

För fem månader sedan släpptes Test Drive Unlimited exklusivt till Xbox 360. Ett oerhört ambitiöst och läckert förpackat racingspel vars grund bestod av ett matigt och omfattande onlineläge. Sedan dess har jag spelat Eden Studios jätteprojekt ganska mycket, tävlat mot polare via Xbox Live och skrapat ihop nog med pengar för att kunna ha råd med spelets dyraste och mest exotiska bilar.

Om lite drygt en vecka släppts Test Drive Unlimited och förutom några små skillnader beträffande spelets menyer och gränssnitt är det exakt samma spel. De enda egentliga skillnaderna är att det är lite (lite) enklare att tävla mot andra förare online samt att menyerna är lite krångliga då man använder musen. Stort plus dock för att Test Drive Unlimited är snyggt optimerat för äldre datorer rent allmänt (trots vissa problem med att spelet liksom stannar till ibland under onlinetävlingarna) och att det faktiskt går alldeles utmärkt att spela med piltangenterna.

När Unlimited börjar landar man på Hawaii, eller närmaren bestämt ön Oahu, där man genast slängs ned i en hyrbil för en halvtimmes husvisningar. När man väl valt ett hus i rätt prisklass gäller det att köpa sig en bil. Till en början finns endast ett väldigt begränsat utbud tillgängligt och de bilar som finns att köpa (Alfa Romeo 159, Audi A3 och Audi TT) är sega som sirap. Ett antal vunna tävlingar senare har man pengar att byta bil, eller åtminstone hyra någonting lite kraftigare, för att allt eftersom klättra i rang och till slut nå de allra mest exotiska sportkärrorna.

De olika tävlingarna har delats in i tre olika kategorier. Dels det traditionella landsvägsloppet mot tre eller fyra motståndare, dels tidsbegränsade tävlingar utan motståndare och dels hastighetstesterna hämtade från Project Gotham Racing 3. Test Drive Unlimited är strukturerat kring en slående detaljerad GPS-karta som enkelt nås genom ett tryck på det digitala styrkrysset. De tävlingar som finns utplacerade på vägar du redan besökt kan man delta i omgående, medan de andra kräver att man kör dit.

Onlinedelen fungerar på samma sätt, med den stora skillnaden att vägarna då befolkas av andra vinstsugna (mänskliga) förare som när som helst, var som helst, kan utmana dig på en vald sträcka. Det går att slå vad om pengar eller tävla enbart om ära och berömmelse. Det låter väl bra? Nästan lite för bra för att var sant. För även om Test Drive Unlimited absolut inte är ett dåligt racingspel så finns här tillräckligt med problem för att betyget ska stanna på en sjua.

För även om ambitionen som ligger bakom Test Drive Unlimited är uppenbar, känns det ofta som om Eden Studios glömt bort att det, förutom all härlig grafik, den totala frihet och det omfattande onlineläge, också måste vara roligt att tävla i ett racingspel. Och i Test Drive Unlimited blir lite långtråkigt efter att man vunnit de första trettio tävlingarna. Allt tävlande kretsar kring landsvägskörning vilket också innebär att man aldrig behöver memorera några kurvor eller egentligen slita med att lära sig kontrollera sin bil. Istället handlar allting om blixtsnabba reaktioner för att idiotsnabbt kunna veja för alla de datorstyrda civilister som likt drönarbilar masar sig runt på Oahus alla vägar.

Varje tävling i hela spelet ser likadan ut, gasa fullt, bromsa måttligt i kurvorna, och se upp för framförliggande trafik. Ett par stygga kollisioner med slöa medtrafikanter senare och du har förlorat loppet, en frustration som inte hör ett seriöst racingspel till utan snarare Grand Theft Auto-världen med all dess plojiga kriminalitet. Det finns ingen spänning i att spätta fram längs kustvägen i 260km/h och se palmerna svischa förbi, det finns inte samma pirriga maggropskänsla, som i andra racingspel centrerade kring tävling på landsväg (exempelvis Need for Speed: Hot Pursuit eller Test Drive 4).

För även om Eden lyckats förbluffande väl med att blanda semirealistisk bilfysik med arkadmässig fartkänsla, är bilarna lite för tunga, körningen lite för stel och händelselös. De mest karaktäristiska dragen hos de olika bilarna är fångade, Nissan 350Z är vridstark, sladdreturer som mest kan förlikas med pisksnärtar samt känns lite tung i framvagnen - precis som på riktigt.

Inte blir det roligare, eller mer spännande, heller av att öns poliser både är korkade och ganska livlöst obenägna att tolka situationen och ta initiativ därefter. Nio gånger av tio kan man enkelt blåsa förbi en snutbil i 240km/h utan att den ens ser en, men om man då nästa gång råkar skrapa en medtrafikant på sidan, i 30km/h, med närmaste polis minst två kilometer bort, kan de mirakulöst se detta och sätta ut vägspärrar för att stoppa en. Varje gång man får snutjagis gäller det att köra så fort man kan utan att kollidera för att såsmingom komma nog långt bort ifrån polisens bil för att varningsmätaren (polisradar) ska återgå till normalt igen. Om man råkar krocka en drönande medtrafikant medan man flyr polisen ropar de över radion att de behöver hjälp och får då assistans av ännu en polisbil. Problemet här är att det varken är roligt att köra ifrån polisen på en raksträcka, eller att försöka lura dem genom att köra snyggt runt kvarteren inne i någon av öns städer.

Mer positivt inställd är jag såklart till grafiken, även om Oahus utseende i spelet är lite för realistiskt. Missförstå mig rätt nu, fotorealistisk grafik är en dröm för alla racingspelsfanatiker (mig inkluderad) men Oahu är oftast mörkgrönt och molnigt, snarare än pastellgrönt och supersoligt som jag vill att mitt Hawaii ska vara. Bilmodellerna är supersnyggt gjorda, detaljerade och perfekt återskapade från sina verkliga förebilder. Oahus vidsträckta vägar imponerar också stort med superb vegetation. Skärmuppdateringen i PC-versionen är bra om ändå inte optimal. På redaktionens mest kraftfulla testdator hackar det till med jämna mellanrum och ibland då man jagar ikapp en polare online stannar liksom hela spelet till, vilket såklart måsta rättas till från Edens sida.

Spelkontrollen är också aningen bättre i PC-versionen då den känns mer exakt och väldigt väl optimerad gentemot olika rattar. Det går också mycket bra att spela Test Drive Unlimited med piltangenterna (faktiskt till och med bättre än med Xbox 360-handkontrollen) vilket känns lite skönt småbisarrt.

Ljudet (och då speciellt ljudeffekterna) i Test Drive Unlimited briljerar. Musikurvalet och den radiofunktion (som i GTA) som finns inkludead är rätt tråkig, men ljuden som bilarna i spelet ger ifrån sig framkallar rysningar. Nissan 350Z låter exempelvis precis (exakt) som den gör i verkligheten och till skillnad från exempelvis Project Gotham Racing 3 eller Gran Turismo 4 låter inte bilarna som ettriga symaskiner bara för att de verkliga motorljuden spelats in på plats utan mullrar, väser, tjuter, skriker och vrålar precis så morskt och mordiskt som de bör.

Test Drive Unlimited är ett tekniskt sett strålande spel med något stel körkänsla och småtrista tävlingar. Det är helt klart ett bra racingspel (och jag har gnällt kanske lite för mycket) som nu också finns till PC.