NBA 2K22

NBA 2K-serien är här med årets upplaga, vilken är den första att ha skapats med den nya generationen i fokus. Och det märks. Spelet är betydligt bättre än förra årets version på alla sätt och vis och ett stort jobb har lagts på att göra spelet bättre där det verkligen är nödvändigt, nämligen på planen. Det som fortfarande håller tillbaka spelet från att vara utmärkt är att girigheten från 2K Sports återigen ligger som ett mörkt moln över mig när jag spelar. De körde dessutom med fulknepet att inte låta folk börja recensera spelet innan det släppts för att recensionerna inte skulle påverka spelarnas köpvilja innan lansering. Här är därför min recension, en dryg vecka efter att spelet släppts.

Låt mig börja med kanske de mest intressanta ändringarna som kommit med NBA 2K22 jämfört med tidigare år. Utvecklarna har till detta år nämligen tagit ut svängarna rejält när det gäller karriärläget i MyCareer. Vi har vant oss med att ha ett karriärläge baserat på mellansekvenser och några matcher därimellan. Som en film där vi fått vara med ibland. Detta linjära sätt är nu borta och läget har istället bakats in i onlinehubben The City (vilket brukade vara The Neighborhood, så du förstår att det är större). Istället för en film får vi nu mer av en känsla av onlinerollspel med en öppen värld och ikoner på kartan där olika saker utspelas. Hela berättelsen utspelar sig istället i uppdrag. Som att besöka antingen en reporter för att öka ditt kändisskap eller att spela tre-mot-tre mot NBA-stjärnor för att förbättra dina draft-chanser. Allt finns utplacerat på kartan, men det gör att det blir väldigt mycket onödigt spring från plats till plats. Skillnaden från tidigare är att det här inte är en okänd rookie vi spelar som. MP, som han heter, är nämligen en internetstjärna som nyligen börjat spela basket. Mycket av berättelsen handlar därför om din image utanför planen.

Det finns också sidouppdrag runt i staden som kan vara att ta bilder av något speciellt eller vinna ett antal matcher. Personligen föredrar jag den tidigare versionen av berättelseläget då det kan bli lite osammanhängande nu. Ett exempel är när jag valde en av två agenturer. Min agent berättade då för mig att jag borde gå ut och klaga över min brist på speltid, trots att jag inte ens hade hunnit spela min första match. Nytt för i år är att du kan välja mellan att gå och spela i college eller att spela i G League för att förbättra dina draft-chanser. Jag valde college, men after att mitt lag åkt ut i första rundan fick jag chansen att spela i G League ändå, eller gå direkt till draften. Det här är fortfarande sportspelens bästa karriärläge.

När vi ändå är inne på The City kan jag nämna att det är här allt onlinespelande sker med din skapade karaktär. Spela tre-mot-tre på gatan eller rankade matcher fem-mot-fem i Rec Room och Pro-Am. Problemet jag har är att det nästan krävs att du spenderar riktiga pengar för att ha en chans att tävla. Karaktären börjar med 60 i kunskapsnivå. Försöker du spela mot andra på den nivån kommer du ha ett rejält problem. I en match jag spelade, som center, lyckades jag ta sex returer. Centern i det andra laget, med 80+ i kunskapsnivå, plockade 18 returer genom att kunna hoppa högre och vara starkare. För att ta mig till nivå 80 skulle jag betala betala runt 400 kronor (vilket är olika från spelare till spelare så klart) eller spela hundratals matcher för att tjäna valutan som krävs. Och genom att egenskaper blir dyrare och dyrare vill jag inte ens tänka på vad kostnaden skulle bli för att komma ut i nivå 90-100. Som gratisspelare är det väldigt svårt att tycka om.

På tal om kostnader är MyTeam tillbaka, så klart. 2K-spelens svar på Ultimate Team är ju en riktig kassako, men de har inte brytt sig om att göra några stora förändringar. Ett draftläge har lagts till, där du väljer ett eller ett par kort från fem varje omgång tills du fått ihop ett fullt lag. Förutom det är spelläget nästan identiskt från förra året. Det är också spelets franchise-läge. Egentligen finns det ingenting nytt att rapportera om här och jag hade väldigt gärna sett några nyheter som betyder något.

På planen då? Där är allting precis som det ska vara. Presentationen är kanon och spelarna är oftast läskigt lika de riktiga spelarna. Det här är ett vackert spel som tyvärr drabbas av långa laddningstider och grafik som hackar och laggar. En gång tvingades jag vänta fyra minuter på att en match i The City skulle laddas. När spelet väl laddat färdigt bjuds vi på ett mycket bättre försvarsspel än tidigare. Det går inte längre att bara springa rakt igenom försvaret och spelarna verkar vara mycket smartare. Det är också ett bättre flyt än tidigare, men där spelare förlorar uthållighet mycket snabbare när de gör en sprint eller dribbling. Det gör att spelare som bara försöker springa och dribbla snabbt kommer bli trötta. Det gäller därför att hitta passningsvägar och utnyttja olika spelplaner, för om spelare blir trötta kommer det bli svårare att sätta sina skott då skottmätaren blir mindre. Jämfört med Madden NFL 22 är det som natt och dag. Madden är frustrerande dåligt på planen med mängder av problem, medan det flyter på alldeles utmärkt här.

Allt som allt är detta det bästa spelet som NBA 2K-serien har sett på många år. På planen flyter allt precis som det ska med många förbättringar från förra året. Mikrotransaktionerna finns fortfarande överallt i spelet och för att kunna tävla online med din skapade karaktär eller i MyTeam krävs det nästan att du spenderar pengar. Har du skippat serien under de senaste året är det kanske dags att ta sig en titt nu. Det är inte perfekt, men det har tagit ett väldigt stort steg i rätt riktning.