Svenska
Gamereactor
recensioner
Virtua Fighter 5

Virtua Fighter 5

Mikael har nött upp tummarna med hundratals matcher i Segas fantastiska slagsmål och njutit av perfekt spelkontroll ännu en gång

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det fightingspel som jag spelade mest under förra konsolgenerationen var Virtua Fighter 4 Evolution. Flera tusen matcher blev det, nästan enbart med aikido-flickan Aoi. Hur i hela friden lyckades jag med det, blir det inte tråkigt? Nej, Virtua Fighter blir aldrig tråkigt av en enkel anledning: det finns alltid fler attacker att variera sig med och fler möjligheter i varje givet tillfälle vad gäller själva rörligheten. Lika lätt som det är att hoppa in med pösmunken Lei-Fei och trycka på alla knappar för att sätta igång hans långa och spektakulära sparkkombinationer, lika svårt är det att inom loppet av en sekund mata in ett sidosteg, tre-fyra olika antikastkommandon och slutligen hålla upp försvaret för att i ett kritiskt ögonblick dramatiskt minska risken att bli skadad (även om man aldrig någonsin är helt säker).

Men i grunden är Virtua Fighter 5 lättillgängligt, faktiskt ännu mer lättillgängligt än förut. Det rör sig trots allt bara om tre olika knappar och kombinationer av dessa. Jag gillar verkligen hur alla attacker känns intuitiva när man väl lärt sig dem i spelets användbara och varmt rekommenderade träningsläge. Enkla, snabba attacker är enkla att göra i stridens hetta medan de bästa attackerna faktiskt kräver träning för att få till i pressade ögonblick. Därför blir det mer skillnad på nybörjare och proffs och en erfaren spelare blir sällan besegrad av en knappknackande amatör. Men det är alltid helt rättvist och tack vare en lysande spelkontroll har man bara sig själv att skylla.

Med en så perfekt spelmekanik från Virtua Fighter 4 Evolution, som sedan trimmades ytterligare i arkadspelet Virtua Fighter 4 Final Tuned, är det inte så konstigt att inga omvälvande förändringar har gjorts. Varför laga något som definitivt inte är trasigt? Den enda stora nyheten är att man har större möjligheter att utnyttja motståndarens misstag och röra sig runt honom för att anfalla från sidan. Därför finns också många nya sidokast, särskilt för spelets greppvänliga brottare, judoka och aikidoka, som är lämpligt läckra och förstås lagom förödmjukande för motspelaren.

Andra förändringar ligger i prioriteten mellan olika attacker; det går inte längre att automatiskt stoppa ett kastförsök genom att slå, nu missar istället bägge attackerna. Och alla karaktärerna har massvis av nya attacker som förändrar spelstilen, samtidigt som spelet fortfarande är extremt balanserat. Det finns inga skämtfigurer, alla har samma chans att vinna i en jämn match.

Som brukligt är introducerar Virtua Fighter 5 två helt nya karaktärer. Värt att betona är att alla nya kombattanter sedan Virtua Fighter 2 riktat sig till mer avancerade spelare, men den här gången är spelets nya affischnamn också en av de enklaste och roligaste karaktärerna att spela med. Jag talar förstås om El Blaze, den mexikanska lucha libre-wrestlaren som bjuder på karisma och stil som saknar motstycke. Han är löst baserad på den populära WWE-stjärnan Rey Mysterio och har förstås en vansinnigt akrobatisk stil där han gärna kutar fram och tillbaka genom ringen för att sedan anfalla med en kroppstackling eller hoppa upp i något spektakulärt kast.

I jämförelse känns den andra nykomlingen Eileen lite tam, men hennes apinspirerade kung fu är också den en spännande stil med mer teknisk finess än ren akrobatik, och alla som gillar Lion lär uppskatta Eileens sätt att på ett till synes lekande enkelt sätt plocka sönder sin motståndare.

Grafiskt är Virtua Fighter 5 snyggt, men ojämnt. Särskilt bra är ljussättningen och det faktum att allt kastar realistiska skuggor på omgivningen och sig själva. Animationen är som vanligt återhållsam och precis i de vanliga attackerna men sjukt välgjord i kast och andra fasta situationer, och karaktärsmodellerna är ruskigt detaljerade. Däremot är bakgrunderna av väldigt blandad kvalitet. Banan på en flotte som flyter genom den kinesiska landsbygden är urläcker med vattenreflektioner och ett mjukt ljus, medan exempelvis Jeffreys strandbana med ett platt hav i horisonten och taggiga palmer snarare påminner om Playstation 2-grafik.

Även om Virtua Fighter 5 allra helst ska spelas med två spelare finns ett Quest-läge som simulerar upplevelsen att slåss mot oändligt stridssugna spelare i de japanska arkadhallarna. Medan man spöar upp otaliga motståndare (vars namn skickades in av fans; en av spelarna klämmer ur sig det numera klassiska "weak point, massive damage") samlar man på sig pengar att köpa nya kläder för. Jag gillar visserligen de flesta av karaktärerna, men det blir ännu bättre när man kan skaffa sig ett alldeles eget utseende och det går faktiskt att göra figurerna nästan oigenkänneliga. Bland annat sprang jag på en Lau som gick omkring i full rustning som en medeltida kinesisk general och en Goh som för en gångs skull inte såg halvdöd ut. Akira i kinesisk jacka eller helt enkelt topless ger honom en helt ny stil så man slipper jämföra honom med Ryu. Med fyra olika dräkter för varje karaktär finns det helt enkelt ännu fler möjligheter att göra en helt egen kämpe.

En kul detalj är också att man kan få kommentatorer till inspelade matcher. På upphetsad japanska eller aningen mindre upphetsad engelska berättar två killar vad som händer samtidigt som du kan detaljgranska striden och även titta på massvis av färdiga matcher. Här saknar jag onlinestöd och även om spelet inte hade fungerat bra över nätet borde det inte vara några problem med att ladda ner filmer. Nåja, det kanske kommer till Xbox 360-versionen i höst och en nödlösning är ju att ladda ner sparfiler separat via datorn (eller Playstation 3:ans browser) och kopiera in på hårddisken.

I övrigt har dock ljudet fått sig en rejäl uppsving. Musiken är extremt varierad och följer temat på de olika banorna, så det blir allt från Soul Calibur-liknande orkestermusik till plockiga basrytmer till gammal hederlig techno, och Segas bedrövliga rock som infekterat många av deras spelserier är helt borta. Själva ljudeffekterna är lite tunna men det är desto mer tryck i ljudet när man slår in i en vägg eller golvet. Överhuvudtaget påminner hela ljudbilden om det gamla Soul Blade vilket är ett mycket gott betyg i mina öron.

De flesta fightingspelen är ju gjorda för att spelas i arkadhallar först och främst, och för den bästa upplevelsen behövs därför en arkadsticka. Virtua Fighter 5 fungerar förstås bra på en vanlig Sixaxis-kontroll och genom att sätta svåra knappkombinationer på axelknapparna slipper man mer ledbrytande fingerrörelser. Men om du spelar Virtua Fighter regelbundet är en arkadsticka en bra investering, allra helst Segas egna Virtua Stick High Grade eller Hori Real Arcade Pro 3 som bägge använder komponenter av toppklass. Själv köpte jag Horis sticka och njuter av varje sekund.

Resultatet av allt detta är jag sitter i timtals och utmanar både datorspelare och resten av redaktionen. Returmatch på returmatch, seger efter seger och hela tiden hittar jag nya tillvägagångssätt och nya taktiker. Aoi sveper runt på arenan, ett moln av hår och tunt tyg, ett slag mot knäna följs upp av en dubbel hoppspark, en motattack kontras med ett sidosteg och sedan ett elegant aikidokast, fienden försöker sig på en spark från sittande ställning som stöts tillbaka och Aoi avslutar med ett slag med båda händerna, för att sedan posera och göra en liten piruett på slutet som jag alltid gör. Hela tiden med samma vansinnigt exakta spelkontroll och samma precision i varje liten rörelse.

Virtua Fighter 5 kräver lite mer träning, tålamod och hängivenhet än exempelvis Tekken 5 eller Dead or Alive 4, men i gengäld erbjuder det en belönande och väldigt underhållande fightingupplevelse. Virtua Fighter 5 är det bästa premiärspelet till Playstation 3, helt klart.

Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
Virtua Fighter 5
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Grym spelkontroll, superbt spelsystem, massvis av valmöjligheter, lyckade nya karaktärer
-
Inget onlinestöd
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Jag köpte Virtua Fighter 2 som det första spelet till min Sega Saturn och spelade säkert 2500 matcher innan Fighters Mega Mix släpptes och då ersatte Virtua Fighter 2. När Dreamcast släpptes importerade jag en maskin från Japan på releasedagen tillsammans med ett enda spel, nämligen Virtua Fighter 3 TB. Och visst, jag spelade det till fingrarna blödde. Säkert i ett år, varje dag. Hela tiden.

Men sen tappade jag intresset för Segas slagsmålsserie. Tyvärr. Virtua Fighter 4 till Playstation 2 kändes stelt och grafiken var lågt under förväntan. Jag höll mig till Tekken 4 (trots uppenbara brister) och återvände istället till Street Fighter Alpha 3 och Third Strike. Jag hade planerat att komma igång med mitt Virtua Fighter-spelande nu när det femte spelet släpps men har inte lyckats riktigt. Den huvudsakliga orsaken bakom detta är att jag tycker att spelsystemet känns aningen förlegat, om ändå fortfarande lika precisionskrävande och millimeterexakt. Animationerna känns lite för klumpiga, slagen ser ofta enbart ut att nudda motståndaren och den respons man får som spelare då man lyckas med en komplicerad attack är för svag. Sen anser jag också att ljudeffekterna för det mesta låter ganska illa, och rösterna i spelet ger mig huvudvärk. Jag tycker också att träningsläget är väl tunt och att avsaknaden av onlineläge känns snålt.

Grafiken är bra, om inte häpnadsväckande, och de nya karaktärerna regerar stenhårt. Jag gillar även presentationen som känns klassisk och väldigt arkaddoftande och musiken. Jag gillar också variationen och hur krävande Virtua Fighter-spelen alltid är. I övrigt är dock Virtua Fighter 5 inte riktigt det spel jag hade förväntat mig. Ett välgjort slagsmål, men inget som jag kommer att spela regelbundet... Jag är, trots allt, mer en Tekken-kille. 7/10

Medlemsrecensioner

  • sinXdude
    Ett typiskt fighting-spel som inte håller måttet i helheten, visst grafiken är ju helt och hållet bättre än förväntat men mer än så ger det... 5/10
  • Fictionman
    Ett spel med bra spelkontroll och fin grafik. Ett spel man måste ge tid för att kunna bemästra till fullo. Gillar du ett realistiskt fightingspel... 8/10
  • isak95
    deta är ett helt briljant fightingspel. allt från karaktärerna till attackerna och den härliga känslan att vina 20 exelent matcher i rad. men... 9/10
  • pellapoo
    OBS: jag lägger tyngdpunkten på det grafiska i denna recension. Jag var tvungen att äga något fightingspel på min konsoll eftersom det liksom... 7/10
  • Jetcitywoman
    Förbannat skräpspel med ruttna animeringar och sjukt platt fightingsystem. Att ens komma på tanken att hålla denna skit högre än Tekken... 2/10

Relaterade texter

Virtua Fighter 5Score

Virtua Fighter 5

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Mikael Sundberg har nött upp tummarna med hundratals matcher i Segas fantastiska slagsmål...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy