Svenska
Gamereactor
recensioner
Twelve Minutes

Twelve Minutes

Adam har dött gång på gång i thrillern Twelve Minutes, men har älskat varje stund. Här är vår recension av årets kanske hetaste indietitel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Jag misslyckades igen. Mannen dundrade in i min lägenhet även denna gång och har sina händer runt min strupe. Jag trodde jag kunde resonera med mannen beväpnad med vad jag lärt mig hittills, men jag var tydligen inte redo om det ens är rätt väg att gå. Följer jag fel röda tråd? Ska jag försöka gömma mig? Kan jag gillra en fälla? Tankarna rusar genom mitt huvud medan jag försöker plocka upp alla detaljer för att se om jag lär mig något nytt. Mannens händer kramar åt min hals hårdare. Det börjar svartna och till slut... är jag hemma igen. Jag står innanför dörren till min lägenhet, cirka åtta minuter tillbaka i tiden. Min fru nynnar kärleksfullt från badrummet och jag har inte lång tid på mig att klura ut en ny plan för när min mördare oundvikligen gör sitt besök igen. Twelve Minutes har bjudit på några av de bästa timmarna jag hittills lagt på ett spel i år.

Föreställ dig en makaber Groundhog Day, en handfull minuter av händelser som går om och om igen, händelser vi kan försöka ändra och påverka i desperation för att undvika katastrof. Spelet är exklusivt sett från ovan, där vi endast ser rummet vi befinner oss i för stunden, och vi navigerar denna minimala lägenhet med en markör likt de gamla peka-klicka-spelen från 90-talet. Föremål kan interageras med eller studeras och detta är de verktyg vi har till hands i jakten på ett mindre mörkt öde.

Twelve Minutes
Twelve Minutes kan bli extremt mörkt, väldigt snabbt, beroende på vad du väljer att göra.

Spelets premiss, med en loop vi spelar om och om igen, var något som oroade mig till en början. Hur i hela friden ska jag testa mig fram och potentiellt dö gång på gång och inte känna mig uttråkad av repetitionen? Det låter som att spela Halo 2 på Legendary vilket nästan kan kallas för ett krigsbrott av FN. Men den ambitiösa utvecklaren Luis Antonio har gjort ett beundransvärt jobb med att få det att kännas som att jag aldrig slösade min tid. Även om jag spelar en runda där jag kolar vippen på rekordtid eller råkar göra något i fel ordning så känns det som att jag lär mig något viktigt, eller åtminstone användbart, för nästa gång jag tar mig an dessa tolv minuter.

Detta understryks också av det arbete som lagts inte bara på det stjärnprydda röstskådespeleriet med James McAvoy som huvudpersonen, Daisy Ridley som vår fru och Willem Dafoe som den främmande polismannen, utan också animationerna. McAvoy levererar frustrationen, rädslan och ursinnet hos en man som återupplever en mardröm i oändlighet på ett övertygande sätt. Hans ton ändras från första gången hans skalle får bekanta sig med en pistolkula till när hans bortgång blivit en rutin och hjärtskärande sorg blir påtaglig i hans röst när han trott sig vara nära att ha klarat av allt bara för att åter finna sig tillbaka i början av hans helvetesloop. Hantverket som hänges åt att visuellt leverera detta håller också en bra nivå. Visst kan vissa animationer vara lite stela och styltiga ibland, men de är fenomenala när de behöver vara det - finare detaljer som hur huvudpersonen slår näven i golvet över ännu en förlust eller snurrar runt förvirrat efter att ha blivit nedslagen och därmed fått börja om vid dörren.

Twelve MinutesTwelve Minutes
Tveka aldrig att verkligen utforska och prova allt du kan tänka dig, minsta lilla kan leda dig ett steg närmre ett slut på loopen.

Därtill har vi också att McAvoys karaktär även han lär sig saker tillsammans med oss. Möjliga dialogval breddas eller strömlinjeformas när han har lärt sig vad han ska säga, precis som vi gör. Detaljer kring föremål och deras användningsområden påverkas, till och med något så mörkt och hemskt som självmord förändras när han lär sig vad som är det enklaste och minst smärtsamma sättet. Spelet tvekar aldrig att visa sådana våldsamma händelser heller, med blod och allt, så känsliga spelare bör kanske ta en funderare innan de ger sig i kast med Twelve Minutes - ett spel som är mörkare och mer "vuxet" än det kanske verkar på ytan.

Men det som Twelve Minutes gjorde bättre än många andra spel i sin genre är hur mycket jag funderade på det även efter att jag hade stängt ner spelet för dagen. Jag låg i sängen och tänkte på vad jag kan ha missat, vad jag inte hade provat. Detsamma varje gång jag tog en paus när jag kände att jag körde in i en vägg. Detta är något jag inte riktigt känt sedan The Witness släpptes 2016 och jag envist ville klura ut allt jag kunde. Och precis som där var det alltid tillfredsställande att återvända och plötsligt få den där "Eureka!"-känslan när jag snappar upp ett viktigt ord eller kommer på något nytt att testa. Det har många av de bästa delarna från klassiska äventyrsspel men i en modern skrud och ett trollbindande koncept som jag hade genuint svårt för att släppa innan jag såg eftertexterna. Det var också där jag upptäckte att det finns fler hemligheter att lösa och även potentiellt andra lösningar jag fortfarande inte upptäckt.

Twelve MinutesTwelve Minutes
Spelet utspelar sig i en liten lägenhet men varje kvadratmeter av lyan används till fullo med mängder av möjligheter.

Twelve Minutes höll mig i sina klor från början till slut, och trots att det tog mig kanske mellan sex till sju timmar att "klara", så har jag planer på att hoppa in igen och se vad mer jag kan finna (speciellt då utvecklaren själv sagt att det är upp mot 20 timmar av innehåll i spelet någonstans). Det är mekaniskt minimalistiskt och har en enkel men vacker visuell stil, men det har fortfarande ett elegant djup i hur vi kan leka med den virtuella klocka vi startar om konstant. Att se hur både huvudpersonen lär sig med oss och sakta luska ut vad vi kan göra och kombinera har varit en av årets höjdpunkter för mig, om inte en av de bästa jag fått chansen att prova under min karriär som skribent.

Jag håller min recension någorlunda kort, för det är som sagt ett systemmässigt enkelt spel, och jag vill inte riskera att avslöja för mycket om du som läser skulle vara det minsta nyfiken på detta när det släpps till till PC och Xbox, och för er som har Game Pass där det släpps dag ett så är detta ett måste att prova på. Det finns åtskilliga tillfällen i spelet jag inte vill råka beröva er där jag suttit med andan i halsen eller tjutit över min klipskhet. Twelve Minutes är inte bara en exempel på tajt design och passion från ett litet team, utan också mer friskt liv i sin genre, vare sig det är äventyrsspel, pusselspel eller vilken låda vi nu vill placera det i. Jag älskade varje minut (hehe) av det, även de där en bullrig främling stryper mig på mitt köksgolv om och om igen.

Twelve MinutesTwelve MinutesTwelve MinutesTwelve Minutes
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastiskt designad thriller, spännande story, utmärkta skådespelarinsatser, klurigt mysterium att lösa
-
Stundtals styltiga animationer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Twelve MinutesScore

Twelve Minutes

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam har dött gång på gång i thrillern Twelve Minutes, men har älskat varje stund. Här är vår recension av årets kanske hetaste indietitel...

Läs vår recension av 12 Minutes idag

Läs vår recension av 12 Minutes idag

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

12 Minutes har varit under utveckling i sex års tid, och tålmodiga gamers har väntat ivrigt på Rockstar-veteranen Luis Antonios unika äventyr, vilket utannonserades mer...

Spännande lanseringstrailer för 12 Minutes

Spännande lanseringstrailer för 12 Minutes

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det är nu över sex år sedan vi hörde talas om Luis Antonios spännande och lovande 12 Minutes, och i övermorgon är det äntligen dags att få sätta igång med det roliga. Den...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy