Humankind

Världens historia och strategispel är en vanlig kombination och detta är en sådan resa. Civilization är den serie som framför alla andra burit mantrat att utforska hela denna berättelse. Från mänsklighetens tidiga användande av eld och verktyg fram till idag. Humankind har via reklam självbetitlat sig som en Civilization- dödare. Därför har jag dykt ner i Amplitude Studios senaste alster för att se om även denna titel är en tungviktare inom strategigenren. Det är lite trängsel i genren men mina första intryck är goda.

Om du testat något av utvecklarens tidigare spel som Endless Legend och Endless space så kommer du att känna igen dig. Det första som slog mig var hur pass bekant användargränssnittet, typsnitten, design kändes. Jag gillar också mellansekvenserna mellan tidsperioder och berättarrösten som berättar saker. Samtidigt finns här bitar av dna från Civilization som också verkar ha varit en stor inspirationskälla. I grund och botten handlar Humankind om samma resa som Sid Meier's berömda serie. Även om målen är lite olika och resan dit är en upplevelse, som står på egna fötter.

Om du inte prövat den här typen av genre förut så kan den sammanfattas som en digitalisering av ett brädspel. Det är omgångsbaserat, tydliga spelmekaniska regler och upplägget skulle fungera även som ett mer ålderdomligt bordsspel. Du tävlar om att bygga ett imperium, utveckla din civilisation genom att undersöka vetenskapliga upptäckter och avancera genom historien. Det är där likheterna är som störst mellan konkurrensen. Skillnaderna är däremot ganska stora och det bidrog till min upplevelse.

Det första du möts av när du startar är hur din avatar ska se ut. Du designar och namnger din ledare. Just nu är det mest utseendemässigt som exempelvis hår, läppar, näsor och mun. Du får även välja ditt imperiums symbol och färg. När du spelar så förändras dina kläder på din karaktär beroende på civilisation du väljer och tidsperiod. Kläderna är något som Civilization slopade redan vid sin tredje titel. En aspekt som jag ändå välkomnar då jag saknar den. Du kan också skräddarsy en AI motståndare på detta sätt i samma meny. Det fungerar som när du bygger en ras i Galactic Civilization 3 om inte mer djupgående. Du kan styra vilka drag och bonusar den ska ha, hur den ska agera och reagera. Det är superbra om du vill möta en specifik motståndare. Oavsett om du är ny eller erfaren kan du skräddarsy din upplevelse redan här. Jag prövade flera konstellationer och jag kunde påverka min dator att bete sig på ett visst sätt.

För nya spelare finns det en textbaserad tutorial under din första match beroende på vilken svårighetsgrad du valt. Jag upplevde att den tyvärr gör samma misstag som många andra i genren. I stället för en följsam och lättnavigerad introduktion får vi lite för mycket text, information och liknande. Jag var däremot så bekant med den här formen av underhållning att det inte var ett problem för mig att dyka ner i de olika systemen. En annan lösning de tagit fram är att du kan kika på några specialgjorda videos om du behöver förstå hur du spelar. De är välgjorda och guidar dig som är ny bättre. Det är fortfarande synd att strategigenren kämpar med ett bra träningsläge. Samtidigt är det inget jag ondgör mig på. Verktygen finns där och spelet är användarvänligt.

Du kan också skapa en match med dina egna inställningar om du vill bestämma allt i detalj. Det är snarlikt alla andra rivaler i genren. Du har mängder med alternativ som nivåstorlek, sjöar, kontinenter och mycket annat. Min stora kritik just nu är nivåstorleken. Du kan enbart ha en bana som lämpar sig för 10 spelare. Den matchar samma storlek om inte större än i Civilization 6. Jag hoppas att de släpper en större nivå som erbjuder en bra storlek för upp till 20. Jag har fått mersmak efter de helt titaniska nivåerna vi kan skapa i Galactic Civilization 3 och Stellaris. Det som finns är däremot robust och gav mig alla alternativ som jag önskade ha för att skapa en bra match. Jag saknar också modstöd samt en nivådesigner. Utvecklarna har lovat att båda kommer efter släpp, tyvärr har jag inte fått möjlighet att testa något av dessa funktioner.

Mina första intryck var goda. Det var inte särskilt krångligt att hitta i menyerna och det fanns nästan alltid tooltips som förklarade vad något gör eller kostar. Däremot kan användargränssnittet bli lite stökigt när du ska detaljgranska vissa aspekter av ditt imperium. Humankind börjar med att ge dig ett par utforskare i en tid innan människan bosatte sig i städer. Du har ingen stad utan du ska plocka upp växter, hitta mat och försöka bygga upp en resurs som kallas för "influence". Med denna resurs jag kallar inflytande framöver kan du sedan skapa en utpost (försteget till en stad). Denna utpost fungerar på flera sätt, den kan när du byggt upp tillräckligt med inflytande bli din första stad. När det sker får du också ditt första territorium. Du får sedan välja din första civilisation. Valet ger dig olika spelmekaniska system, möjligheter för krig, diplomati och liknande så välj klokt.

Kartan är precis som i Endless Legend uppdelad i regioner och du kan ha max en stad eller en utpost i varje. I städerna kan du sedan konstruera byggnader och distrikt som fokuserar på ekonomi, inflytande, produktion eller mat. Det hela känns som en hybrid mellan flera spel i genren. Det fungerar smidigt och jag fann det snabbt användarvänligt och lättöverskådligt. Varje stad har också population och olika grader av missnöje. Det är också lätt att placera om invånare beroende på vad du vill att staden ska fokusera på. Du kan manipulera produktionen i detalj med hjälp av dessa funktioner vilket gör att du kan specialisera dina städer efter eget tycke och behov.

När den första staden var byggt kändes det väldigt naturligt att koppla ihop utposter med min första stad och öka territoriet. Det finns en viktig skillnad här värd att påpeka. Du kan inte ha oändligt med självständiga städer utan någon sorts bestraffning däremot. Systemet påminner om begränsningen på kolonier i Stellaris. Genom att länka utposter till en stad blir dessa en del av den staden och du kringgår den här gränsen. I stället för två städer får du en mer produktiv stad. Utposterna kan byggas billigare än städer och även om det inte ingår i ditt territorium kan de användas för att få tag på resurser i gränsande regioner.

Det är om dessa regioner som maktspelet mellan våra civilisationer handlar om. Det är betydligt tydligare än i Civilization. Skulle du överträda antalet städer kostar det resurser precis som i Stellaris. I detta fall är det en av de två centrala formerna inflytande och guld. Allt annat som järn, tro, olja och liknande är av mindre betydelse men de kan användas i handel, händelser eller diplomati. Om du har för lite av vissa resurser låser sig vissa enheter och byggnader för konstruktion. För er som är veteraner i genren så är detta ingenting nytt under solen. Du kan däremot inte klara dig utan inflytande och pengar.

Jag skulle vilja påstå att Humankind är som allra bäst när imperierna tävlar om resurser med sina grannar efter ett par hundra omgångar. Det är då som de olika civilisationerna egna unika spelmekaniska inslag kommer till sin rätt. Industriernas påverkan som nedsmutsning och annat blir en del av ekvationen. När krigen väl bryter ut och hav, luft och markstyrkor slåss under hotet av kärnvapendetonationer är det hela rätt spännande. Tyvärr är datorn oftast död eller så pass svag när du går in i modern tid att detta inte är ett dilemma. Har du däremot starka grannar kvar kan det dock smälla på rätt mycket i slutet av spelet om ni är fiender. Tyvärr har jag inte stött på något FN system som kunde undvika den kollapsen. Däremot är diplomatin oftast robust nog att hantera alla situationer.

Jag älskar att vi inte spelar som en civilisation utan att vi väljer en efter det att vi uppnått särskilda kriterier för att avancera vidare till nästa tidsperiod. Det gör du genom att klara vad som närmast kan beskrivas som utmaningar. Utforska ett visst antal teknologier (fler än i Civilization 6) eller exempelvis bygg tillräckligt många distrikt. När du nått tillräckligt många får du välja en ny civilisation som existerade under en av flera tidsperioder. Dessa kommer med en egen byggnadsstil, unik bonus, enhet och eller byggnad. Du kan också stanna med den du har, det är sällan bra om du inte ligger efter när det kommer till vinstkraven.

För att vinna hela spelet samlar du något som kallas för "Fame". Allting du gör bygger mot detta. Beroende på tur, omständigheter och dina val genererar du poäng. Exempelvis ett under kan generera 100 poäng. Du kan också jaga speciella dåd som ger dig poäng. Dessa dåd går bara att klara av en gång och det är först till kvarn för poängen. Ditt mål är att ha så högt antal poäng som möjligt inom ramen för ett förutbestämt antal omgångar. Du ska göra din nation så berömd du bara kan helt enkelt. I stället för att som i andra titlar av samma stil oroa dig för olika vinstkrav, behöver du inte bry dig om att välja en specifik stil. Det kändes ganska lättsamt och fungerade väldigt väl under min tid med Humankind. Allting du gjorde hade någon form av betydelse oavsett om du upptäckte naturliga underverk eller byggde egna. Det gör att du kan fokusera på något du vill som diplomati, krig, upptäckande, expansion eller teknologi. Dina val är viktiga och systemen klarar av att bära en mängd spelstilar upp till en viss svårighetsgrad efter det behöver du fokusera.

På tal om underverk så har nog Humankind det bästa systemet jag stött på. Du behöver aldrig oroa dig för att någon annan bygger ditt. I stället köper du ensamrätt att bygga dessa ståtliga byggnader med inflytande. Då kan ingen annan bygga samma som dig, och du kan bygga ditt när du vill. Däremot kan du bara låsa ett åt gången, så du måste bygga det för att välja ett nytt. Ju fler du bygger och ju längre fram i tiden du kommer, desto mer kostar dessa. Systemet är bra och det blir väldigt relevant under de tidiga portionerna av upplevelsen när du måste prioritera kostnaderna mellan expansion, samhälle och diplomati. Det är dessa val som bidrar till spelets strategiska djup.

Diplomatin fungerar lite som en blandning mellan typiska diplomatiska system i genren och något från Paradox. Du kan göra en diplomatisk förfrågan, sen måste du betala resurser för att få göra fler förslag eller vänta fem omgångar. Detta resulterar i ett trögare diplomatiskt system något som känns mer hemma i säg Stellaris eller Europa Universalis. En annan viktig aspekt i diplomatin är att du har något som kallas för klagomål. Det liknar ett system som används i Grand Strategy där du genererar orsaker till krig. Dessa kan röra många aspekter alltifrån religion till bråk om mindre neutrala stater. Om du får en sådan kan du ställa krav på motspelaren att betala skadestånd eller lämna över en stad. Vissa datorstyrda motståndare lämnar snabbt över städer och andra säger skarpt nej. Datorn kan också generera dessa och kan kräva dig på saker eller få en orsak till krig. Jag tycker att det diplomatiska systemet bjuder på en bra komplexitet utan att bli för krångligt.

Utöver teknologi, expansion, diplomati så finns det något som kallas för "civics". Dessa låses upp med tidsåldrar, teknologiska framsteg och annat. Det innebär kort att du går in på en separat meny och kan få välja hur du designar din civilisation sett till lagar och styrelseskick. Förändringarna är sifferbaserade och riktar din civilisation i någon riktning. Exempelvis kan du få en fråga om du ska tillämpa en fri press eller propaganda. Du spenderar mer och mer inflytande här och får sedan en möjlighet att välja bonusar som hänger med ända till slutet. Valen du gör skiftar också hur din civilisation är exempelvis mellan en autokratisk och liberal stat.

Bonusarna du får via lagarna kan vara väldigt starka och ha en enorm påverkan på hur Ai:n bemöter dig. Ett bra exempel är att vissa lagar kan förhindra datorn från att ha vissa klagomål och kräva saker av dig. Det är tydligt att utvecklarna försökt integrera de två huvudresurserna i alla system och att de sedan påverkar varandra. Allt du använder inflytande och guld på kommer tillbaka till dig på något sätt. På tal om pengar det används primärt i händelser, stressa byggnader, diplomatiska förhandlingar och annat. Du kommer att få möjlighet lite senare att använda pengar kontra inflytande för att bygga städer och koppla ihop dessa. Även om inflytande klart dominerar många av de viktigaste funktionerna och aspekterna av spelet anser jag ändå att det fungerar bra. Det är roligt att spara upp så att man kan koppla ihop sina städer eller få en ny kraftfull bonus.

Krig är även det en del av ett 4X och det stämmer även här. Krigsaspekten är snarlik den i Endless Legend. Du kan bygga upp enheter med flera soldatgrupper i varje. Säg att du har 3 grupper spjutmän och 2 bågskyttar i samma hög. När du strider zoomas du in och får kriga mot motståndarna. Du positionerar dessa grupper och slåss sedan utan laddningssekvenser. Du har ett antal drag du får göra per omgång. Du kan även flytta in fler enheter från andra riktningar i en pågående strid, det kan vara effektivt om du vill flankera. Varje enhet har något som tillför till striden och mer avancerade enheter påverkar striden på olika sätt. Omgivningen har också en påverkan då det tar hänsyn till klippor, höjd och floder. Ett enkelt system som fungerar bra även i denna titel.

Belägringarna är lite mer avancerade och tar lite mer tid. Du kan strypa handelsvägar och omringa städerna för att övertid svälta ut motståndarna. Du kan också attackera med hjälp av belägringsutrustning. Om du gör det ska du som anfallare erövra en flagga. Det är betydligt mer komplexa än i Civilization men inte riktigt lika visuellt imponerande som i Total War eller Stronghold. Krig för också med sig kostnader, diplomati och förtjänster. Men du behöver stöd av befolkningen för att kriga. Om mätaren som du kan se i diplomatifönstret faller till 0 så tvingas du deklarera en fred vilket gör att du behöver se till så att du har folket med dig om du startar ett krig som tar tid. Det är lite ovanligt för 4X, denna form av begränsade krig ser vi oftare i Grand Strategy. Har du lite stöd kan du inte förklara krig heller vilket gör att systemet är något långsammare än i andra spel. Det går dock fortare än något från från Paradox vanligtvis. Jag anser att det här är ett bra sätt att navigera problem som kan uppstå med för aggressiva spelare och datormotståndare där det krigas konstant. Datorn har dock lite svårigheter med systemet och du kan utnyttja detta.

AI:n är även den varken bättre egentligen eller sämre än sina rivaler i andra titlar, däremot är den hutlöst svår att komma i kapp på svårare svårighetsgrader. Den får alla bonusar du kan tänka dig. Det innebär att den är rejält svår att bemästra på de högre nivåerna. De har olika personligheter men du får inte samma karaktärsfokus som i Civilization. I stället får du en grupp skapade karaktärer som är lite mer anonyma. Du kommer inte prata om dessa som om Gandhi med sina kärnvapen. Däremot om du gillar att skapa och klä ut dina egna ledare så finns det alternativet här som tidigare nämnts. Alternativen för datorn beskrev jag inledningsvis i recensionen och det imponerar mer än i Civilization. Datorn har lite svårt ibland att ta rätt beslut men på högre svårighetsgrader kvittar det ofta om du är passiv. Den svåraste svårighetsgraden var för svår för mig rakt av just nu. Men det finns många svårighetsgrader att välja mellan, så alla former av spelare har alternativ.

Det kan framstå som ett väldigt komplext spel och det är det i viss mån. Däremot så kommer du inte ha så svårt att uppleva detta om du klarar av Civilization eller Endless Legend. Min tid med Humankind har varit mer än positiv. En av mina tidiga matcher som varade till omgång 436 var helt fantastisk på att sluka min tid. Jag började med att välja Babylonien för att avsluta med Sverige. Den resan innebar massor med civilisationer, underverk och annat som plottrade mina städer. Jag kunde visuellt urskilja mina första städers historia. Jag vill påstå att det görs bättre här än i sina systerserier och konkurrenter. Även om du inte får fina videos hur monument byggs upp så finns spåren av dina tidiga steg i världen kvar. Det går även att se i städer du erövrar från datorn. Detta vill jag faktiskt se att Civilization snappar upp och blir ännu bättre på.

När vi började kasta ganska kraftfulla vapen på varandra så fungerade det rätt bra. Däremot så vet du om du ska vinna långt före, precis som i andra strategispel. Det finns en tidpunkt när datorn slutar vara ett hot. Jag vet inte riktigt hur man ska lösa det annat än med en dynamisk svårighetsgrad som direkt styrs av en annan AI. Tänk Left 4 Dead och dess regissör som anpassar spelsessionens svårighetsgrad efter din prestation. Att trycka in bonusar på rätt tidpunkter kan vara en lösning för att matcha spelaren i slutskedet av en runda. Trots en del felsteg ibland gör den sitt jobb, du slipper se arga ansikten som fördömer dig konstant för ingenting. Däremot får du hantera en mängd klagomål relativt ofta som är mindre rakt upp i ansiktet. Det känns betydligt bättre när, var och hur datorn förklarar krig mot mig.

Så är denna resa genom mänsklighetenshistoria värd din tid? Jag kan trots lite billiga mellansekvenser i 2D (vid varje Civilisationsbyte) säga att det är fyllt till brädden av spelglädje. Jag skulle inte vilja hävda att Sid Meier's prisbelönta serie tappar sin krona i slutändan men detta är kompetent, smart, vackert, har djup och engagerade mig. Det har den där magin som får en att spela en omgång till. Jag tycker personligen att det är studions bästa titel idag. Det beror inte bara på alla spelmekaniska system i harmoni utan att historia engagerar mig mer än fantasy och science fiction. Jag gillade Endless Legend, Endless Space 1 och 2, men jag gillade detta betydligt mer. Humankind är väl värt din tid om du letar efter nya omgångsbaserat titlar inom 4X genren. Det finns få upplevelser som lämnar ett så pass gott avtryck på mig direkt. Jag kan se mig själv fortsätta med detta i hundratals timmar framöver jämsides de andra giganterna.