Svenska
Gamereactor
recensioner
The Witcher: Monster Slayer

The Witcher: Monster Slayer

Efter Cyberpunk 2077 fortsätter CD Projekt att släppa från sig spel proppade av buggar och grafikproblem. För att inte tala om alla mikrotransaktioner... Petter ogillar verkligen den efterlängtade mobilversionen av The Witcher

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Få spelserier har varit hetare under det senaste året än The Witcher, detta trots att spel nummer tre (den senaste delen) släpptes för sex (!) år sedan. Mycket av detta har såklart handlat om det faktum att Netflix förvandlade Andrzej Sapkowskis hyllade fantasyböcker till en mustig TV-serie vilket såklart fick försäljningen av CD Projekts spel att skjuta i taket. The Witcher 3: Wild Hunt har sålt bättre än någonsin under de gångna tolv månaderna och står sig som den polska storstudions överlägset bästa spel. Men trots detta mår CDPR som studio inget vidare. Det krävs mängder av åtgärder för att återvinna spelarnas förtroende just nu och med tanke på allt snack i branschen om deras överdrivet tuffa krav på sina anställda - samt prakt-fadäsen som stavas Cyberpunk 2077, hade mobilsatsningen The Witcher: Monster Slayer absolut behövt vara en riktig fullträff.

Det är det inte.

Det finns trist nog ingenting i det här spelet som ens kommer nära beskrivningen "fullträff" faktiskt. Inte så mycket som ett endaste litet svärdhugg, och jag tänkte förklara varför. The Witcher: Monster Slayer utspelar sig många år innan Geralt of Rivia ens var påtänkt och du axlar rollen som en uråldrig Witcher med demondräparsvärdet i högsta hugg. Upplägget är norpat rakt av från hypersuccén Pokémon Go och är av så kallad "augmented reality"-typ där man siktar på närliggande omgivning med sin mobilkamera och bevittnar hur slemmiga monster, demoner och annat pack ur Witcher-världen dyker upp på skärmen. Sen handlar det om att vifta, enbart. Hela spelet går ut på att vifta med pekfingret så snabbt man bara kan på mobilskärmen för att slå demonerna med sitt svärd. Lyckas man med detta erhåller man erfarenhetspoäng som går att spendera i en affär, precis som i 122 000 andra spel av samma typ.

The Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster Slayer
Oavsett om du aktiverar AR-funktionen eller spelar "i spelvärlden" är detta ett fult äventyr och karaktärseditorn är ett skämt.

Precis som många anda spel av samma typ är The Witcher: Monster Slayer också proppat (absolut knökat) med snordyra miktotransaktioner och om man ska utrusta sin häxkarl (eller kvinna) med tillräckligt mycket effektiv utrustning från start, kommer man snabbt att bli hutlöst fattig. Detta spel är nämligen äckligt dyrt sett till vad varje liten del kostar, i riktiga pengar. Att brassa iväg 2000 spänn på trolldrycker och svärduppgraderingar är verkligen ingen konst och precis som vanligt i free-2-play-sfären krävs det att man väntar och avancerar olidligt sakta om man inte stoppar in riktiga slantar.

Detta är ett upplägg och en typ av affärsmodell som jag kritiserat i åratal och jag har inte för avsikt att sluta nu. Mobilspelsmarknaden har enligt mig mer eller mindre förstörts av denna modell och jag känner hur äcklad jag blir av de priser som de flesta utvecklare idag tar för de uppgraderingar som dessa spel oftast erbjuder. Så även The Witcher: Monster Slayer. När det spelmässiga dessutom bara är ett skamlöst, fantasilöst plagiat på Pokémon Go utan vare sig originalitet eller fantasirikedom, är det svårt att göra särskilt mycket annat än att skaka på huvudet och dela ut ett lågt betyg.

The Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster SlayerThe Witcher: Monster Slayer
Vifta. Vifta. Vifta. Kasta trolldryck. Vifta. Vifta. Vifta. Enformigheten vet inga gränser.

Visst, The Witcher: Monster Slayer innehåller mängder av mini-quests som alla delar samma burdust, svordomsfyllda, barnförbjudna ton och atmosfär som själva huvudspelen men här känns det snarare påtvingat, krystat och fjantigt än naturligt och jag anser att det här spelet är flopp nummer två för CD Projekt som borde ha satsat på en helt annat typ av Witcher-spel till Iphone och Android än denna trögflytande sörja. Med tanke på att exempelvis Iphone 12 Pro Max är klart mer kraftfull än Nintendo Switch finns det naturligtvis mängder av möjligheter att skapa riktiga spel, fyllda med rejäla produktionsvärden och inlevelserika berättelser (kolla bara på fjolårs-succén Fantasian). Trots detta fortsätter namnstarka utvecklare att se på formatet som någon slags cash-dränkt missbildning och fortsätter att underskatta mobilspelarnas krav och önskemål, till favör för ointressanta, platta plagiat fyllda med trötta, dyra mikroköp.

The Witcher: Monster Slayer är något av ett skämt, för egen del. Jag hade naturligtvis förväntat mig något betydligt bättre än vad vi fick och i och med detta och efter Cyberpunk 2077-fiaskot är det svårt att se på situationen på något annat sätt än att CD Projekt tappat gnistan. Jag kommer inte fram till någon annan slutsats än den. Tyvärr.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Fantasifulla monsterkreationer, korta laddningstider
-
Ett skamlöst Pokémon Go-plagiat, saknar originalitet, kraschar hela tiden, ful grafik, mängder av snordyra mikrotransaktioner, ohyggligt enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

The Witcher: Monster SlayerScore

The Witcher: Monster Slayer

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Efter Cyberpunk 2077 fortsätter CD Projekt att släppa från sig spel proppade av buggar och grafikproblem. För att inte tala om alla mikrotransaktioner... Petter ogillar verkligen den efterlängtade mobilversionen av The Witcher



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy