Svenska
Gamereactor
recensioner
Total War: Rome Remastered

Total War: Rome Remastered

Skrivbordsgeneralen Patrik har tagit på sig sandalerna en gång till, klivit in i en tidsmaskin och begett sig till landet känt för sitt vin och pizza för att erövra världen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag minns de där dagarna när Total War dominerande min speltid. CA hade med detta spel överträffat alla sina tidigare spel. Missförstå mig inte, deras två tidigare alster var kompetenta och otroligt roande. Men det var med detta som utvecklaren tog allt och skruvade upp det flera gånger om. Bara det mäktiga introt var ett exempel på det och de för sin tid vackra grafik som målade upp antiken. Det var inte perfekt redan då men så nära man kunde komma ett drömspel. Rts- genren hade svårt att rita upp tillräckligt stora härar av soldater. Det var ofta ganska få militära medel vid sidan av arbetare som krigade i de spelen. Därför blev detta någonting nytt och mer likt slagen jag läste om i historieböckerna.

Romerska legionärer, brinnande grisar och krigselefanter är det första jag tänker på när jag ser omslaget på Total War: Rome Remastered. Jag minns vilken glädje det var att få se det i rörelse 2004. Det skulle dröja ett par månader efter släpp innan jag kunde testa det på min nya dator. Rome var mycket krävande på sin tid. Jag lade ner närmare tusen timmar i det här och ångrar inte en sekund. Men är spelet verkligen så bra som jag minns det och är det verkligen en renodlad remaster. Det finns flertalet förändringar som påverkar upplevelsen bortom grafik. Några exempel är spelmekaniska nyheter och förändrad balansering.

Total War: Rome Remastered
Menyerna och dess konst är fina.

Till min sorg är introt borta som var en favorit. Det är lika ikoniskt för mig som introt till Age of Empires 2. Istället möts vi snabbt av en fin meny istället. Jag saknar dock den gamla rörliga röda menyn med skuggsoldater. Allt i denna remaster är inte förändrat men mycket har fått sig ett försök till förbättring. I grunden är detta exakt samma upplevelse från 2004. Det är uppdelat i två sidor inte olikt ett mynt. En kampanjkarta där du också bygger upp städer, rekryterar soldater och annat. Den är omgångsbaserad och när du flyttat alla pjäser, använt dina resurser som guld och gjort allt du kan står du över. Det går fort för datorn att göra sina omgångar och fienderna är färre än i de nya titlarna vilket resulterar i mindre väntetid. Du kan också snabba på datorns omgångar med en musknapp.

Detta är en annons:

Du spelar som en av tre familjer om du väljer Rom som din faktion. De har lite olika bonusar och framförallt distinkta färger. Julii är en av de tre familjerna som du kan välja, de är lite populärare hos folkmassan och startar i norra Italien. De kommer med den klassiska röda färgen som associeras med det romerska riket. Brutii är en gammal släkt som kommer i grönt och har bonusar till generaler och gynnar de rikaste i samhället. Sist kan du spela som Scipii som har blåa färger på sina uniformer. Alla familjerna tävlar om att bli kejsare och för att göra det behöver man bli populär av folket och senaten (en lila romersk faktion). Sedan gäller det att navigera sig till en position där du kan erövra Rom och bli envåldshärskare. Du kan såklart spela som andra civilisationer men de har inte egna unika system som de romerska.

Total War: Rome Remastered
Jag saknar den rörliga bakgrunden från 2004.

Den andra sidan av myntet är striderna som fungerar i realtid. Dessa strider kan du orsaka genom att beordra din armé på kampanjkartan att anfalla en fiendehär. Kartan zoomas då in och du kommer till ett slagfält i full 3d. Här håller din general ett tal som påverkas av fienden, hur många gånger ni stridit förut och antal soldater. Dessa är en fröjd att lyssna på och togs bort i de moderna spelen. Samtidigt kan dialogen beskyllas för att vara lite ostig. Striderna fungerar som sådan att du får flytta dina soldater i en zon innan striden börjar (gruppera och placera soldaterna på rätt plats). När den väl startats flyttar du alla dina soldater för att slå ut fienden. Kavalleriattacker, regnande pilar och skrikande soldater som kolliderar är bara förnamnet. Om du ställer in högre soldatantal kan striderna trots spelets ålder se ganska magnifika ut.

Frågan du som provat originalet ställer har förmodligen med vad som är nytt att göra. Detta är lite knepigare då spelet är mer än bara en grafikuppdatering. Grafiken i sig är tillräckligt snygg för att kallas för en remaster även om det inte är på samma nivå som i nyversionen av Resident Evil 2. Lite beröm vill jag ge eldeffekterna som potentiellt är snyggast i serien just nu. Soldaterna ser skarpare ut och ser betydligt bättre ut än i originalet. Ibland kan ljussättningen spöka lite som om enheterna har fel ljus i miljön de befinner sig i. Ansikten på dina tusentals soldater kan ibland ha lite konstiga nyanser av blått eller askgrått. Ett problem vi också sett i Total Warhammer 2.

Detta är en annons:
Total War: Rome Remastered
Kartan ser både bra och mindre bra ut på sina håll. Den lite mer blåa tonen är borta för en mer färgstark upplevelse.

Det som är nytt kan delas upp i spelmekaniska och visuella förbättringar. Användargränssnittet är förändrat i grunden och känns mer modernt. Kartan ser bättre ut och har ett läge där du kan zooma ut kartan och se den i enklare grafik som i uppföljaren. Ibland kan färgerna vara lite starka men med ändringar i menyn (finns en färginställning) så fick jag det perfekt. Jag tycker att det mesta är bättre vad berör detta nya användargränssnitt. Det finns småsaker att kritisera som att en del knappar är lite mer gömda än i originalet. Ett exempel är knappen för att gå in och se en stad i full 3d utan att vara under belägring (något som tagits bort i de moderna spelen).

Spelmekaniska förändringar är balanseringen som utvecklaren pillat lite på. En del enheter har lite andra värden (som skada, skydd och hastighet) än i originalet (du kan stänga av detta om du vill). Ai har fått sig en uppgradering för att nämna en annan större förändring. Det mest synliga exemplet är en ny enhet. Handelsmännen gör ett intåg, ursprungligen kommer de från medeltidsspelen i serien. Denna enhet kan flyttas på kampanjkartan och placeras över speciella resurser som ger dig mer pengar. Om du frågade mig vad detta egentligen tillför är svaret inte mycket. De är lite för verkningslösa för att ha någon större påverkan i mina kampanjer. Jag utesluter inte att bra spelare hittar ett användningsområde.

Total War: Rome Remastered
Jag föredrar mina soldater i grönt.

Det för mig till musiken som är lika episk och fängslande då som idag. Detta är någonting positivt då det har seriens finaste och mest ikoniska musik. Det är svårt att inte hyperventilera över musiken på kampanjkartan eller vid belägringar tack vare ren och skär nostalgi. Ljudet låter bra, jag är lite osäker på om de faktiskt gjort något med det i denna utgåva. Oavsett så är det samma härliga musik och ljudeffekter. På kampanjkartan har jag märkt ett fåtal nya ljudeffekter för användargränssnittet. När du trycker på saker så spelas korta ljudeffekter upp. Diplomatimenyn har ett pergamentrulleljud, eller notisen för nya byggnader låter som en hamrande snickare på en marknadsplats.

Även om grafiken är ok, musiken suverän så finns det några viktiga punkter att beakta med detta paket. För det första har du som konsument ingen koppling till detta från din barndom, så finns det bättre alternativ idag. Tiden har tyvärr inte varit helt snäll mot spelet som brottas med en Ai dummare än sten trots förbättringar i denna utgåva. Du kan såklart stänga av dessa men då blir din motpart så pass avstängd att du får ut mer av att titta på färg torka. För trots att även jag ibland kan klaga på artificiell intelligens i strategispel så är skillnaden natt och dag om vi jämför med Total War: Warhammer och Total War: Three Kingdoms. Spelmekaniskt är det roande men många förbättringar i senare titlar märks av så pass mycket att jag hellre startar upp dessa idag.

Total War: Rome Remastered
Det är fortfarande efter nästan 20 år lika roande att se sina soldater erövra världen.

Är du ny till serien är Total War: Rome 2 och Total War: Attila bättre alternativ. De utspelar sig under samma tidsperiod. Däremot är paketet ganska omfattande. I denna utgåva får du basspelet (Romarrikets uppgång), expansionen Barbarian Invasion (Romarrikets fall) och det fristående Total War: Alexander. Sistnämnda var också första gången CA lanserade ett spel i serien där vi följer en namnstark individ. Total War Napoleon och Total War: Attila är två andra exempel. Basspelet är det starkaste av de tre och Alexander står sig som ett av de sämsta fristående titlarna i serien. Det är en ojämn blandning som i ny skrud inte riktigt håller måttet längre.

Älskade du originalet anser jag att du inte kan gå fel med detta. Äger du originalet så får du det också för halva priset vilket i mina ögon bekräftar att detta främst kommer tilltala dessa spelare. Det behöver inte vara något negativt men till skillnad från Diablo 2 kan inte detta paket tävla med moderna titlar i sin genre. Mitt omdöme kan tyckas lågt men jag kan inte motivera detta till fullpris för någon ny. Däremot kan jag varmt rekommendera det till äldre veteraner av serien som växte upp med dessa spel. För er som är sugna på denna tidsperiod är Rome 2 och Attila bättre upplevelser i serien idag. Avslutningsvis vill jag också nämna att detta kommer få modsupport som är en stapel för serien. Det återstår att se hur många moddar till originalet som portas över.

Total War: Rome Remastered
Expansionen är fortfarande bra men är inte lika intressant som Attila.
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Nostalgifaktor, snygga partikeleffekter, stora slag, fantastisk musik.
-
Korkad dator, hemsk pathfinding, föråldrad spelmekanik, inte så mycket värde för nya spelare.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

5
Total War: Rome RemasteredScore

Total War: Rome Remastered

RECENSION. Skrivet av Patrik Severin

Skrivbordsgeneralen Patrik har tagit på sig sandalerna en gång till, klivit in i en tidsmaskin och begett sig till landet känt för sitt vin och pizza för att erövra världen.



Loading next content