Det är många av oss som längtar efter nya delar i F-Zero och Wipeout, och det är lätt att se frustrationen bland fans och spelutvecklare då flera fartdrypande klonförsök har skett de senaste åren. En av dessa är Pacer, och efter att ha lanseras i höstas till PC-formatet är det nu dags för de snabbskrinnande svävarna att sladda in på konsolplanen. Denna recension avser först och främst Xbox-utgåvan (spelad på en Xbox Series X), men racingtiteln finns även ute till Playstation-maskinerna.
För att förklara upplägget kortfattat så är Pacer ett racingspel där snabba svävare gör upp om pallplatser genom att antingen försöka köra om varandra, alternativt skjuta ner varandra med diverse vapen. Just anfallsmekaniken är något tar tankarna mer mot Sonys Wipeout framför Nintendos F-Zero, och gillar du möjligheten att anfalla på fler sätt än via en aggressiv körning så kan detta vara något för dig. Du kan nämligen välja bland en tämligen stor arsenal av skjutdon och oavsett om du gillar målsökande missiler, hårdskjutande maskingevär eller förrädiska minor så kommer du kunna hitta en favorit här. Att använda dina eldpåkar är dock inte så roligt som det låter på förhand. Visst, det adderas visserligen en dimension av att kunna puckla på sina motståndare mellan varven, men det är samtidigt gjort utan någon direkt finess och jag kände mer att det stal fokus från själva racingdelen.
För att svänga runt i massiva svävare är aldrig tråkigt på egen hand, och även om det tar någon minut att komma in i kontrollschemat och lära sig ta kurvor på ett tillfredställande sätt så är det helt klart Pacers starkare sida när man tävlar om positioner genom smart banhantering. Det enda minuset jag kan komma på är att det ibland känns som det går lite för långsamt. I F-Zero GX, till Nintendo Gamecube, är som exempel fartkänslan perfekt då det känns som man verkligen flyger omkring på en brinnande stridsspets, men i Pacer är hastigheten däremot ett par snäpp långsammare, och även om det underlättar att ta svängar så får man inte den där adrenalinkicken som utsöndras i konkurrenternas versioner.
Kartorna är förövrigt rätt trista. Du har dina standardvarianter med en bana belägen i en storstad, en runt ett bergspass och en annan ute på en sjö, men det är inget som sticker ut i miljöerna som får dig att hajja till, och för det mesta så känns det som samtliga kreationer rätt slätstrukna. Samma sak gäller med designen överlag. Medan spel som F-Zero lever mycket på sina färgstarka åkare och deras fordon så är det inget som finns i Pacer. Alla svävare ser mer eller mindre likadana ut och även om du kan skräddarsy dina maskiner till en viss grad så är det inget som känns som om det gör någon enorm skillnad för vare sig spelsättet eller det visuella.
I slutändan så fyller dock Pacer ett tomrum på marknaden utan att komma i närheten av inspirationskällorna titeln försöker efterlikna. Det finns absolut underhållning att finna för de som, precis som undertecknad, suktar efter nya fartutmaningar från både Sony och Nintendo, men detta är i ärlighetens namn inte mer än ett simpelt fartgupp i väntan på att genrens giganter ska massa sig mot startlinjen.