Svenska
Gamereactor
recensioner
Narita Boy

Narita Boy

Efter en mindre evighet har Studio Koba äntligen släppt sitt efterlängtade debutlir. Joakim har satt tänderna i Narita Booooy!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Väntan har varit lång. I runt fyra års tid har jag (tillsammans med många andra) nämligen suktat efter att få lägga labbarna på retro-flirten vid namn Narita Boy, och med facit i hand kan man säga att de eviga dröjsmålen varit värd besväret. För detta pixeläventyr levererar på nästan samtliga olika plan, och hade det inte bara varit för en del snavande felsteg, i framförallt spelbarheten, så hade vi förmodligen haft en odödlig klassiker i vår ägo i detta nu.

Narita Boy
Grafiken, designen, stämningen - allt är magiskt i Narita Boy.

Först och främst måste vi snacka om det visuella. För det går inte att undgå presentationen i denna lilla indiepärla då allt från grafik till design och musik håller toppklass. Vi snackar nior och tior i betygskolumnen där den tjusiga grafiken leder anfallet mot ens sinnen, och det är flera gånger jag bara stått och gapat åt de fängslande vyerna som sträckte sig över skärmen. När allt dessutom serveras via det tillhörande "tjockskärms-filtret" känns det som man slungas tillbaka till 80- och 90-talets glansdagar utan att det för den sakens skull känns daterat eller omodernt. Det är även en stor variation i det som målas upp framför ens ögon då allt från miljöer till fiender byts ut med ett tämligen högt tempo, och även om det finns en övergripande enlighet i designen så bjuds man alltid på något nytt och spännande runt hörnet. Ena stunden är man exempelvis inuti en högteknologisk stad fylld med vandrande jättar och i nästa surfar man fram över måndränkta vattenmassor.

Narita Boy
Denna typ av dubbelbottnad självinsikt är vanlig i The Digital Kingdom.
Detta är en annons:

Musiken är även den briljant. Man kan tro på förhand att man endast kommer bjudas på dunkande techno-dängor och svepande syntslingor medan man kämpar sig fram i det elektroniska landskapet, och även om det absolut finns sådana låtar utspridda över den sju timmar långa kampanjen så är variationen även här betydligt djupare än vad man initialt kan tro. På ett ställe kan man som exempel höra medeltida knäppinstrument som vaggar in en i en falsk säkerhet innan man måste tampas med ett neonrött drakmonster och i en annan sektion kan man njuta av melankoliska cowboy-toner som hade passat perfekt i Red Dead Redemption 2.

Narita Boy
Gör dig beredd att lösa många sådana här pussel. Du hittar förövrigt alltid ledtrådarna i miljön du befinner dig i, men du kan faktiskt ta dig förbi genom att gissa hejvilt också.

Story-mässigt så bjussar sedan Narita Boy på en tämligen välskriven historia där en programmerare kallad "The Creator" anfalls av en virusinfekterad kod som sätter den virtuella världen The Digital Kingdom i fara. Det är ditt jobb, i skorna på Narita Boy, att återställa balansen och i förlängningen få samma skapare att minnas vem han i grunden är som människa. Berättandet är sedan uppdelat i två olika distinkta delar där man på ena sidan får följa invånarna inne i programmerares kreation och en annan där man får följa skaparens gamla minnen och se vad som ledde fram till dennes handlingar till att börja med. Det är sammanfattningsvis ett smart sätt att blanda de olika världarna på och det är lätt att se hur en artists livserfarenhet porträtterar sig i dess konst, och även om jag tycker att man inte riktigt får ihop trådarna i slutet (i alla fall inte med hur jag tänkte att det skulle gå) så höll det mig intresserad från början till slut. Det ska dock sägas att det under den första halvtimman kan vara lite svårt att hänga med i vad som händer, detta då Narita Boy lider av en släng av "rollspels-feber" där man är lite för stolt över sin spelvärld och ska trycka ner den i halsen på den som spelar. Det blir lite väl mycket påhittade fraktioner, märkliga termer och fiktiva händelser att försöka hålla reda på inledningsvis, men som tur var blir det bättre ju längre historien lider.

Narita Boy
Minnessekvenserna hör till spelets absoluta höjdpunkter. Vissa är hjärtskärande känslosamma.
Detta är en annons:

Spelmässigt så levererar Narita Boy en blandad kompott. Jag gillar som exempel striderna betydligt mer än vad jag trodde på förhand och det finns en rad olika rörelser och förmågor du kan lära dig under resans gång som gör bataljerna än mer njutbara. Techno-svärdet som du svingar i strid kan nämligen agera både som basebollträ och hagelbrakare på samma gång, och att byta tunga hugg mot ännu tyngre blysalvor slutade aldrig att underhålla på ett ytterst kungligt sätt. Kontrollen kan däremot vara lite för sladdrig för min smak och även om det sällan krävs något extrem millimeterprecision i dina kommandon så är det ändå noterbart när man väl önskar lite mer tydlighet i sina hopp och attacker.

Det största problemet är däremot bossarna. Designmässigt är visserligen alla underbara på alla tänkbara sätt och vis, men deras utformning är lite som en Twist-påse där det finns en del smaskiga Daim-bitar att nafsa i samt en del mindre heta Bounty-nitar som drar ner helheten. För vissa av skurkarna man måste plocka ner har ett alldeles för stort fokus på trial & error-konceptet, och det känns dessutom som de eskalerar ju längre speltiden tickar uppåt. Det är inget megaproblem visserligen, då Narita Boy inte är överdrivet svårt i sig, men i ett spel som lever så otroligt mycket på stämning, story och inlevelse är det märkligt att man slängt ut sådana fartklossar som skadar tempot i en sådan betydande grad. Ibland ställs man liksom mot attacker som känns omöjliga att ducka och när bossarnas anfallsmönster därtill börjar uppdateras med jämna mellanrum händer det lite för ofta att man måste bita i det sura äpplet en eller två gånger för mycket innan man listar ut hur man ska göra. Det skadar helt enkelt tempot mer än de höjer spelglädjen.

Narita Boy
Narita Boooooooy!!!

I slutändan är dock Narita Boy en upplevelse utöver det vanliga, och bara grafiken, musiken, designen och storyn gör det värt en genomspelning för alla som har någon typ av fallenhet för tjusiga pixlar och medryckande tongångar. Av spelets slut att döma kan vi dessutom förvänta oss mer från den digitala hjälten i framtiden, och med denna grymma debut under bältet ser jag framemot att se vart man kan ta konceptet i en uppföljare. Låt det inte ta fyra år den här gången bara.

HQ
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Hutlöst snygg pixelgrafik, ljuvliga animationer, grym design, spännande koncept, stundtals gripande story, magisk musik
-
Irriterande trial & error-moment, något slapp kontroll, lite svårt att hänga med i till en början
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

9
Narita BoyScore

Narita Boy

RECENSION. Skrivet av Joakim Sjögren

Efter en mindre evighet har Studio Koba äntligen släppt sitt efterlängtade debutlir. Joakim har satt tänderna i Narita Booooy!

0
GRTV spelar retrofesten Narita Boy

GRTV spelar retrofesten Narita Boy

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Studio Kobas nysläppta evighetsprojekt Narita Boy är äntligen släppt och det handlar om en väldigt mysig återgång till det som en gång i tiden gjorde Metroid och...



Loading next content