Svenska
Gamereactor
recensioner
Balan Wonderworld

Balan Wonderworld

Skaparna bakom Sonic och Nights: Into Dreams har under tre års tid utvecklat vad som skulle bli en ny dundersuccé men Hegevall är allt annat än imponerad...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Sonic the Hedgehog till Sega Mega Drive samt Saturn-pärlan Nights: Into Dreams är två av mina absoluta favoritspel, genom alla tider. Yuji Naka är därmeden av mina favoritspelskapare och "art director" Naoto Ohshima, som designade figurerna Sonic, Eggman samt Nights, är föga förvånande även han en husgud hemma hos mig. Detta gjorde naturligtvis att jag ropade, tjoade, skrek och firade både högt, ivrigt, våldsamt och länge när Square Enix under 2018 meddelade att Naka + Ohshima precis grundat ny spelstudio under rollspelsgigantens regi, och skulle utveckla ett nytt plattformsspel med rötterna i både Sonic samt Nights. Jag minns dagen då jag först läste det. Lyckan. Glädjen. Euforin.

Balan Wonderworld
Musiken är bra. Musiken är det enda med det här spelet som inte stinker, tyvärr repeteras den till dödagar dock.

Lite drygt tre år senare sitter jag nu här, allt annat än lycklig. Snarare sorgset bedrövad och tom. Detta eftersom jag precis slutfört ett nio timmar långt maraton-pass tillsammans med spelet som jag väntat ihärdigt på i strax under tre års tid, bara för att konstatera att det är årets sämsta - alla kategorier. Nysläppta Balan Wonderworld är gräsligt. Uselt. Hopplöst. Och den här texten gör direkt fysiskt ont att skriva med tanke på all den potential som fanns där, all den talang som de två huvudkreatörerna trots allt besitter. Välkommen till besvikelsens högborg.

En gång i tiden, mest under senare halvan av 90-talet, var färgstarka plattformsspel med namstarka maskotar i huvudrollerna den enskilt viktigaste spelgenren för många utgivare. Crash Bandicoot, Jak & Daxter, Spyro the Dragon, Donkey Kong Country, Banjo Kazooie, Gex, Sonic the Hedheghog, Super Mario, Voodoo Vince... Spelvärlden kokade över av dem och mitt i detta stod Yuji Naka, som med Sonic på sin meritlista kokade ihop ett spel som skulle visa vad nysläppta konsolen Sega Saturn gick för. Spelet döptes till Nights, var lika drömskt och svårdefinierat som sitt namn och förtrollade en ung Hegevall till den milda grad att jag fortfarande, 25 år senare, drömmer om vissa av världarna i det äventyret. Idag är genren mycket mindre het men med tanke på hur bra återutgivningarna av framförallt Spyro och Crash Bandicoot sålt, är det enkelt att förstå hur Square tänkte när de fullkomligen öste pengar över Naka och Ohshimas ambitiösa plattformsprojekt.

Detta är en annons:

I Balan Wonderworld får vi följa de problemtyngda ungarna Leo Craig och Emma Cole som båda är i behov av hjälp. Den ena är mobbad medan den andra verkar tyngas ned av jobbiga hemförhållanden och det är under den inledande filmsekvensen som vi får se hur de mitt i all ledsamhet råkar snubbla över en gömd gammal magisk teater vid namn The Wonderworld. Inuti denna drömvärld lever Balan, som likt Nights är någon slags förtrollad drömdemon och hans uppdrag är att laga folks hjärtan genom att bättra på deras tankar och göra sig kvitt deras mörka, jobbiga minnen. Detta görs genom att irra omkring likt en idiot på ett antal värdelösa banor och plocka på sig olika dräkter för att genom dessa erhålla olika förmågor. Detta är alltså själva grundpremissen i det här äventyret. En vildsint mix mellan plattformsupplägget i Sonic Adventure, premissen ur Nights och kostymfokuset från Super Mario Odyssey. Tyvärr fungerar ingen av delarna vilket bäddar för en riktigt geggig helhet.

Balan Wonderworld
Grafiken påminner om ett högupplöst PS2-spel precis som de horribla animationerna.

Det absolut värsta med Balan Wonderworld är hur tanklöst korkat och ofärdigt det känns. Lite som om någon hittat ett planlöst ihopkastat skissblock i en papperskorg, plockat hem skiten för att försöka basera ett spel på alla lösryckta idéer som där finns. Spelkontrollen är till att börja med usel. Leo och Emma rör sig segt och sakta, de kan hoppa men deras förmåga att hoppa över objekt är i det närmaste hopplös och animationerna liknar ett dåligt Playstation 2-spel, som bäst.

Grejen med de 80 kostymerna som finns utspridda på de ofta stendumma, platta banorna är i teorin ingen dum idé men till skillnad från framförallt Super Mario Odyssey är implementeringen av dessa samt banornas anpassning för att man ska kunna använda dem, fullständigt löjeväckande. Ofta aktiverar man som spelare en särskild dräkt för att sedan bara komma fram till att dess särskilda egenskap inte gör någon skillnad eller inte går att använda alls på den banan. Ofta aktiverar man en kostym och en specialförmåga bara för att inse att det inte går att klara banan med den kostymen vilket gör att det krävs att man startar om, gör om rubbet. Det finns dessutom mängder av dräkter vars "speciella förmåga" bara är samma förmåga som Leo samt Emma redan har, från start - att kunna hoppa (kort och fult men usel spänst, men ändå) vilket får mig att tro att Naka och Ohshima spelar mig ett spratt. Ett dyrt, fult spratt likt de stor-troll jag numer misstänker att de gått och blivit.

Detta är en annons:
Balan Wonderworld
Att producenten samt designern bakom Sonic och Nights gjort detta spel med snudd-på fri budget, gör mig genuint supersorgsen och väldigt konfunderad.

Utöver detta är Balan Wonderworld fult som stryk. Vi pratar direkt löjeväckande hemskt rent tekniskt. Att detta nu "optimerats" för Playstation 5 samt Xbox Series X samt baseras på Unreal Engine 4.5 känns absurt, om jag ska vara helt ärlig. Designen är dessutom någon slags gröt mellan Sonic, Nights, Billy Hatcher and the Giant Egg samt Cirque du Soleil och tillsammans med en presentation och ett berättande som i mångt och mycket gör det obegripligt att hänga med i storyn - är det enkelt att beskriva Balan Wonderworld som ett riktigt haveri. Bara en sådan sak som att varje kapitel rör någons "mörka" känslor och plågsamma tragedier, men att varje enskild känsla och dess påverkan på den personen som Leo, Emma och Balan avser hjälpa - inte berättas förrän man klarat banan i fråga, känns som ett rent och skärt hjärnsläpp. För det mesta begriper jag inte var jag är, vem eller varför och absolut inte vilken jag hjälper eller vad målet är. Och tillsammans med upplägget, spelkontrollen, de gimmick-artat korkade kostymerna och den bedrövliga grafiken gör detta Balan Wonderworld till årets hittills sämsta spel.

02 Gamereactor Sverige
2 / 10
+
Bra musik
-
Usel spelmekanik, hopplöst obegripligt upplägg, mängder av goda idéer som implementerats på det värsta tankbara sättet, superfula animationer, platt bandesign, otroligt enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Balan WonderworldScore

Balan Wonderworld

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Skaparna bakom Sonic och Nights: Into Dreams har under tre års tid utvecklat vad som skulle bli en ny dundersuccé men Hegevall är allt annat än imponerad...



Loading next content