It Takes Two

Att spel designas med co-op i åtanke har vi hört förr. Många gånger. Oftast betyder det att man ska hjälpa varandra att nå högre avsatser, att någon ska skjuta medan en annan kör bil eller att en person är bra på försvar medan en annan står för attackerna. Josef Fares och hans studio Hazelight har dock tänkt betydligt längre än så, och jag vågar påstå att It Takes Two helt enkelt är en ny måttstock för vad co-op i spelvärlden kan vara.

När spelet tar sin början introduceras vi för de båda föräldrarna Cody och May, vars kärlek tyvärr falnat för varandra vilket leder till småbråk om de mest onödiga saker. Och det är ju alltid extra jobbigt när det finns barn med i bilden, eftersom de tenderar att hamna i kläm. Det får Codys och Mays dotter att i familjens friggebod gråtandes önska att de slutar bråka och blir sams istället, något som i sin tur leder till att de båda föräldrarna förvandlas till små dockor i en förvrängd version av den verkliga världen, där leksaker fått liv och djur blivit intelligenta.

En bok och tillika karaktär (boken och karaktären är en person) kallad Dr. Hakim är den enda som tycks veta vad som egentligen händer och fungerar som något slags bindemedel för storyn, som i allt väsentligt är en hyggligt välskriven och varm sitcom. De båda föräldrarna får ta itu med misstag de begått tidigare och tvingas hjälpa varandra för att försöka ta sig från friggeboden hem till huset för att kontakta dottern.

Hade denna resa på bara några meter varit lätt, hade det dock inte blivit mycket till spel, och det visar sig att saker och ting är väldigt svåra för den som bara är stor som en normal tumme. Hela It Takes Two är utformat med underhållning i åtanke och resonemang om realism samt hur saker och ting verkligen fungerar, gör du bäst i att stuva undan till något annat spel. Det betyder i klartext att du under äventyrets gång kommer få göra sådant som att besöka uppleva flottfärder, utforska rymden och hjälpa terrorekorrar.

Jag är medvetet vag för att du ska få upptäcka allting själv, men det faktum att hela äventyret äger rum på en futtig villatomt betyder på intet sätt att det knusslas med variation varken sett till miljö eller spelmoment. Men det är just aspekterna kring co-op som gör detta spel så magnifikt. Precis hela tiden, på de mest skruvade sätt, tvingas Cody och May nämligen att hjälpa varandra för att ta sig framåt.

Om du har spelat A Way Out, som kommer du till viss del att känna igen dig. Nästan allt äventyrande görs på delad skärm, vare sig du spelar lokalt eller online. Du behöver nämligen kunna se vad din medspelare gör för att själv fungera optimalt. Men detta är flera resor mer avancerat rakt igenom.

Utmaningarna inkluderar pusslande, action, plattformshoppande, minnestester, koordinationsövningar, bossfighter och mycket, mycket annat. Genom hela spelet överraskades jag på ett bra sätt av den enorma kreativiteten när det kommer till att skapa utmaningar som två personer måste lösa genom att samarbeta och kommunicera. Någon singleplayer finns ej, och mycket är direkt omöjligt om du och den du spelar med inte pratar med varandra.

I vissa fall är det såklart enklare grejer som att skjuta varandra ur en kanon där en skjuter och en siktar, eller fordon där en ska svänga och justera farten. Sådant har vi sett förr, men i många andra fall är det rent briljanta grejer som vi helt enkelt inte sett i spel förr och som för tankarna till idéer Nintendo brukar kunna bjuda på. Dessutom får man under banorna ibland tillgång till verktyg eller prylar som ytterligare bidrar till att skaka om spelbarheten, och inte vid något tillfälle känns det som att It Takes Two stagnerar eller slutar överraska.

Dessutom finns minispel längs banorna där man får chansen att bryta av samarbetet lite genom att spela mot varandra. Upplägget är ofta busenkelt och intuitivt, men djupt nog för att underhålla ändå. Det finns exempelvis ett tank-minispel, hästkapplöpning, precisionskastning. Dessa minispel kommer du även åt från spelets menyer om du vill lira lite utan att starta huvudäventyret. Längs banorna finns också utmaningar att göra och saker att upptäcka som skänker spelet lite extra hållbarhet för den som vill ha allt och låsa upp Achievements/troféer.

Riktigt allt är dock inte frid och fröjd, och det finns ett par brister med spelet som ändå händer med under äventyret. Den största problematiken kommer från spelkontrollen. När det är så mycket man kan göra, är det såklart svårt att få allt att klaffa perfekt, och det märks. Spelkontrollen är inte riktigt så rapp som jag hade önskat och jag tror att utvecklarna själva vet detta. Det har man löst genom en lågt ställd svårighetsgrad där man alltid får komma tillbaka så länge medspelaren lever samt oerhört generösa check points, även under bossfighter.

Just bossfighterna brukar ju ofta vara höjdpunkterna i spel, men i It Takes Two tycker jag ofta att de hör till de sämre inslagen. Dels byter spelet karaktär och blir mer actionfokuserat vilket rimmar illa med den lite sega spelkontrollen, dels är det inte alltid så självklart var man ska göra. Sistnämnda är annars en av höjdpunkterna i spelet, att äntligen själv få komma på lösningar istället för att slussas fram till svaret, men under bossfighterna dör jag om jag missar och därmed blir lösningen 'trial and error'-fokuserad och det är något jag personligen inte är förtjust i.

Men ändå. Det är ett närmast fascinerande välgjort spel Hazelight bjuder på. Utöver att det bjuder på co-op som vida överträffar allt jag sett tidigare, är dessutom röstskådespeleriet bra, musiken välskriven och grafiken mycket tjusig. Storyn lär nog inte aspirera på några tyngre priser, men det romcom-liknande upplägget fungerar väl och Codys och Mays resa är ändå något du lär vilja se slutet på.

Sammantaget avrundar jag därför It Takes Two med ett mycket högt och mycket välförtjänt betyg. Spela gärna igenom detta med någon du tycker om, vare sig det är en god vän eller en partner. Samarbetet gör att vänskapen kommer att prövas, men också svetsas samman ytterligare när saker går som de ska och problem blir lösta tillsammans. Tack vare att du kan dela med dig av spelet till en annan person online, borde det inte vara några konstigheter att hitta någon att spela med. Se till att göra det, för i och med It Takes Two har en ny ribba för co-op i spel lagts, det här är måttstocken alla andra samarbeten kommer bedömas efter.