Mighty Fight Federation

Jag tillhör de ännu hyfsat fåtaliga som lyckats få tag i en Playstation 5, och är det något man som ny konsolägare vill göra så är det väl att spela svinsnygga, grafiskt optimerade titlar som visar varför man inte lagt ut tusentals kronor i onödan. Man vill kunna peka på skärmen inför familj och vänner och säga: "titta, väl spenderade pengar va?". Mighty Fight Federation är inte ett sådant spel, det kan jag direkt säga.

Trots att Mighty Fight Federation (framöver kallat MFF, dock ej att förväxla med Malmös ljusblå stolthet) är uttryckligen optimerat för PS5, så kommer dina vänner att skratta gott åt ditt konsolköp och fråga om du i all iver ändå inte råkat köpa en Playstation 3. Men hiskeligt lågupplösta, "dabbande" vargar (det är precis så illa som det låter) till trots så är ju grafik och design är inte allt. Nu bortser vi från det tills vidare, här finns faktiskt lite kvaliteter också.

MFF är, i likhet med sin stora förebild Super Smash Bros, en så kallad "party brawler". Det rör sig om slagsmål med ett - så vitt jag kan se - lagom djupt spelsystem och minimal mängd knappkombinationer för att passa både nybörjare och mer rutinerade spelare. Precis som i sin förebild finns här ett hyfsat unikt spelsystem med den stora avstickaren att det i MFF helt saknas blockeringar, vilket gör att slagsmålen sker i ett rusande tempo. Det fungerar i regel väl; efter ett år i early access har utvecklarna Komi Games hunnit slipat på kontrollen som känns både responsiv och intuitiv, och slagsmålen känns allt som oftast välbalanserade och rättvisa.

Grunden är alltså bra, och jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka om MFF så mycket som jag faktiskt gör. Det är bara nästan så att man glömmer de dabbande vargarna. Däremot finns det tyvärr en hel del aspekter av det sämre slaget också. Till att börja med slåss man här i full 3D komplett med rörlig kamera, och när jag springer kors och tvärs över arenorna så händer det att min karaktär oförklarligt nog hamnar ur bild ibland. Därtill upplever jag att modellerna i omgivningen inte alltid harmonierar med min karaktärs rörelsemönster, och jag kan ibland råka fastna i vissa objekt - speciellt när kameran dessutom väljer att fokusera på helt fel del av banan.

Att sen diskutera karaktärer och urval i ett slagsmålsspel av den här typen, det är inte helt lätt. Hade MFF släppts i svallvågorna av låt säga Powerstone - vilket det rent visuellt ser ut att ha gjort - så hade jag skrivit att var och en av karaktärerna absolut känns unika med sina olikartade rörelsemönster, och sen lämnat det där. På den tiden var det inte ovanligt med en karaktärsuppställning på 12-15 stycken kämpar, men dagens klimat ser ju lite annorlunda ut. Även om Komi Games såklart inte har samma budget till sitt förfogande som Nintendo, så är elva karaktärer signifikant mindre än Smash Bros 111 stycken. När samtliga karaktärer utom de två gästspelarna Yooka Layle och Toejam & Earl nästan uteslutande ser ut som skräp, då önskar man sig i alla fall det dubbla antalet slagskämpar.

Den sista och kanske mest negativa aspekten av MFF är också av det olyckligare slaget. Det finns nämligen oerhört lite att göra som ensam spelare. Smash Bros Ultimates ensamspelarläge Spirit Mode satte en helt ny standard för hur välgenomtänkta och omfångsrika ensamslagsmål kan vara; här har vi istället ett arkadläge med en ytterst nödtorftigt ihopskriven story och några träningslägen, sen tar det stopp. Varför det är viktigt med enspelarläge i ett fightingspel? Jo, för trots att spelet varit ute i drygt två veckor så finns det inte en enda motspelare online, och visst kan det låta som en konstig grej att klaga på, att det inte finns några motståndare i cyberspace, men då får man som utvecklare försöka arbeta runt denna ständigt eventuella risk och erbjuda något i mervärde, anser jag.

Lokal multiplayer är därför den uteslutande och enda anledningen till att skaffa Mighty Fight Federation. Det är ingen dålig anledning i sig, men rätt begränsad till sitt omfång. Har du ett gäng slagsmålssugna vänner i din närhet kan jag alltså rekommendera att testa MFF, speciellt om du inte har en Switch till hands. Men finns det inga vänner att tillgå, då är detta garanterat inte spelet för dig. Om du inte vill betala 300 kronor för att få se ett gäng dabbande vargar, det vill säga.