Super Mario 3D World + Bowser's Fury

Jag delade ut ett maxbetyg under den alltför korta Wii U-eran, och det var till Super Mario 3D World. Ett alldeles briljant plattformsspel som kombinerade det underhållande samarbetet från New Super Mario Bros Wii med en plattformsdesign som slog allt jag tidigare sett. Till råga på allt hade Nintendo vågat ta i med utmaningen lite också, vilket gjorde att det dessutom blev något att bita i på ett sätt som Mario-spelen sällan är utöver stjärnjakt.

När det började komma uppiffade Switch-utgåvor av Wii U-klassiker, var det därmed det första jag hoppades på, men för nu, nästan fyra år efter Switch-lanseringen är spelet äntligen här. Bland annat utlovas mer högupplöst grafik, onlinestöd, ett lite rappare gameplay och dessutom en helt ny fristående expansion. Men spel åldras tyvärr ganska snabbt, så det var med skräckblandad förtjusning jag gav mig i kast med detta för att recensera. Är det verkligen så bra som jag minns det?

Mario har som bekant sprungit runt i tre dimensioner sedan den dag då Nintendo 64 släpptes. Men från Super Mario 64 och framåt har dessa spel haft ett eget upplägg och inte alls varit Super Mario Bros i tre dimensioner. Om du inte spelat Super Mario 3D World tidigare, så skulle jag beskriva det som den naturliga fortsättningen på Super Mario bros 3 och Super Mario World. Det handlar om sättet Mario rör sig på, banornas tydliga och tämligen linjära utformning samt målet att nå flaggstången.

En sak jag verkligen uppskattade med Super Mario 3D World var hur otroligt varierat det var. Nintendo brassade på med en kreativitet som gick utanpå det mesta och hade finurliga inslag nog bra att basera ett helt spel på - men som bara användes vid ett enda tillfälle. Det är ju i allra högsta grad sant för både Super Mario Galaxy och Super Mario Odyssey, men det kändes ändå som att de tog ut svängarna mer här. Det inkluderar inte minst Marios kattdräkt som gör det möjligt att klättra på väggar och ta sig an Svampriket på ett helt nytt sätt. Dessutom var det ju här vi första gången träffade på Captain Toad och hans underbara pussel, ett inslag som senare ju även blev ett helt eget spel.

I själva äventyret möts vi av en enorm världskarta och runt 100 banor som väntar på att spelas igenom. Som sig bör finns även hemligheter gömda längs banorna för att skänka ytterligare utmaning och livslängd till de som vill göra allt. Vissa är naturligtvis hutlöst svåra att komma år, och för den som vill hitta alla klistermärken och de tre gröna stjärnor som gömmer sig på varje bana väntar en styv uppgift. Lyckligtvis är de inte bara svåra för sakens skull, utan det är underhållande att försöka komma på hur man ska nå dem och sedan faktiskt försöka göra det i praktiken när problemet lösts i teorin. Det kan handla om att placera tunga objekt på knappar som behöver tryckas in simultant, klara miniutmaningar iförd kattdräkt eller hitta halvt osynliga avsatser som du förväntas notera under krävande plattformselement.

Att återse mitt gamla favoritspel till Switch är en ren fröjd. Den mycket kraftigare hårdvaran i Switch bjuder naturligtvis på flera visuella förbättringar och nu rullar det i 1080p när enheten dockad och 720p bärbart. Sistnämnda är den upplösning som tidigare gällde för TV (medan Wii U-skärmen bjöd på 480p). Färgerna har också fått en helt annan lyster och Super Mario 3D World verkligen bara sprakar av spelglädje när man tittar på. Det är få spel som så instinktivt får mig att vilja sträcka mig efter handkontrollen för att få sätta igång. Med det sagt, så märks det att det kommer från en annan generation, och jämfört mot Super Mario Odyssey så är det tekniskt sett helt enkelt inte lika snyggt.

Jag spelade igenom Super Mario 3D World med min sambo när det begav sig och co-op på två fungerar utmärkt. Fler tycker jag kan bli lite för kaotiskt, men det har givetvis sin charm det med. Med det sagt kan det vara klurigt att som vuxen hitta vänner som kan sitta med och spela igenom ett helt Mario-äventyr lokalt, särskilt nu när vi knappt ens får umgås. Lyckligtvis har Nintendo därför lagt till onlinestöd, vilket gör att du lättare kan spela dess många banor tillsammans med upp till tre andra spelare. Även Captain Toad-delarna involverar nu co-op för övrigt, något gimmickmässigt kanske, men trevligt. Däremot är övriga spelare gäster, och bara huvudspelaren får spara de banor som klarats på sin sparfil, vilket känns som ett otroligt gammalt och primitivt system.

Men det viktigaste i denna nyutgåva är förstås det som märks redan i spelets titel, det vill säga Bowser's Fury. Detta äventyr är helt fristående från Super Mario 3D World och du väljer i huvudmenyn vilket av dem du vill spela. Här står katter i centrum då du reser till en ö i Lake Lapcat, och får en oväntad hjälpreda i form av Bowser Jr. Tillsammans ska ni stoppa Bowers härjande i denna nya region, som är stor nog att betraktas som et spel i sig självt. Det är en öppen värld som väntar och det finns utmaningar överallt, saker att utforska samt Cat Shines att samla genom att klara av ett antal olika plattforms- och tidsbaserade utmaningar.

Expansionen i sig är klart imponerande vid en första anblick och sannolikt är detta den största öppna världen Mario någonsin haft till sitt förfogande. Får jag gissa, så tror jag detta fungerat lite som ett test för Nintendo, för att se hur Mario fungerar i en öppen värld och få veta vad vi spelare tycker om konceptet. Och spontant ger det mersmak.

Som sig bör driver Nintendo temat med katter stenhårt och allt från omgivningar till invånare bär drag av just katter på olika sätt, något som ramar in och skapar en bra homogen känsla. Självklart finns även god miljövariation. Just den öppna världen känns initialt lite övermäktig och det är svårt att veta vart man ska börja, men snart insåg jag att det är rätt trevligt att få göra saker i mitt eget tempo och kuskade runt på den orangea dinosaurien Plessys rygg i jakten på äventyr.

Tyvärr är detta paradis för kattälskare inte vad det borde vara på grund av en viss Bowser. I dubbel bemärkelse. Dels för att han såklart är en tämligen ond krabat, men dels också för att han är spelets tråkigaste inslag. Bowser är nämligen fullkomligen jättelik här (tänk Gigamaxade Pokémons - eller varför inte Godzilla). Det är ett populärt tema i japansk populärkultur, men jag är inte säker på att jag tycker att det passar helt bra in här. För att kunna ta dig an bjässen måste du aktivera de olika Giga Bells som är utspridda runt ön och på så sätt bli en jättelik Cat Mario. Sedan går de båda bjässarna i clinch med varandra, men striden upprepas för många gånger med för lite variation. Tydligen verkar Nintendo ha insett själva att konceptet inte var helt genomtänkt, och har därför tagit bort utmaningen helt genom strössla frikostigt med Super Bells för att se till att du aldrig ska misslyckas.

Super Mario 3D World förblir ett av mina absoluta favoritspel i serien, och denna återutgivning är ett svårt spel för mig att recensera. Å ena sidan har vi det genombriljanta grundäventyret som dock visar sin ålder och inte är lika snyggt och välfyllt som andra Switch-spel, samt ändå säljs till fullpris. Å andra sidan har vi även Bowser's Fury som är ett trevligt tillskott, men som inte känns lika välgjort och genomtänkt som vi är vana vid att Mario-spel gör. I slutändan måste det såklart betygssättas som helhet utan nostalgiska glasögon och för mig blir det en åtta i betyg, det finns helt enkelt bättre alternativ till Switch i samma prisklass och precis som med Super Mario 3D All Stars så räcker det inte att originalet är ett mästerverk i grunden.