Turrican var det första Amiga 500-spelet jag någonsin testade, detta var under sommaren 1990 och jag hade precis fyllt 13. Jag minns dagen då Turricans våldsamt läckra actionpartier klev in i mitt på den tiden hårdrocksdränkta, BMX-präglade, nyligen inledda tonårsliv. Skådeplatsen var pojkrummet hemma hos min barndomskompis Fingal och jag minns hur han drog igång sin speldator efter att ha poppat lite "Lick It Up" (Kiss) på sin bättre begagnade LP-spelare. Resten är historia, precis som alla de Refreshers som jag åt under samma eftermiddag.
Turrican var episkt. Svårt, snyggt, explosivt, omfångsrikt och mystiskt på det där sättet som Contra var, Rush N Attack samt Metroid. Bakom det allra första Turrican-spelet låg ingen mindre än Manfred Trenz som även utvecklade Great Giana Sisters (den där skamlösa Super Mario-kopian), R-Type till Commodore 64 samt en rad andra, mindre kända 90-talsspel. Turrican var kraftigt inspirerat av Nintendos Metroid och det var väl i grunden mixen mellan furiös arkadaction och fokuset på utforskande som gjorde att jag omedelbart fastnade för det. Nysläppta Turrican Flashback är en upphottad samling av fyra av spelen ur denna serie och jag har tillbringat ett par dagar tillsammans med det.
Flashback utgörs av Turrican, Turrican 2: The Final Fight, Super Turrican och Mega Turrican och det handlar om finfina versioner av kultklassiska spel, som alla norpats från Amiga-förlagorna och inte C64- eller NES-versionerna. Vilket jag anser vara helt rätt val. Det handlar om regelrätta konverteringar eller "emulerade" originalspel, och inga remasters av de fyra titlarna. Grafiken och ljudet har alltså inte förbättrats. Detta gör mig på det stora hela kanske ingenting då jag uppskattar alla fyra spel i dess originalform men det saknas ju titlar här, vilket får detta att kännas som en inkomplett samling.
Jag saknar även extrainnehåll som artworks, kanske en utvecklardokumentär, en intervju med Trenz, Huelsbecks ikoniska soundtrack separerat från spelen i sig eller en mer... Retrodoftande och påkostad presentation. Som det är nu känns Turrican Flashback snordyrt för vad man verkligen får, och det är en känsla jag bara inte kan stävja, eller dämpa. 300 spänn för fyra lastgamla spel som enkelt går att emulera utan större kostnad, som det är, känns fattigt, i min värld. Då selar det faktiskt ingen riktig roll hur många härliga barndomsminnen som originalspelet väcker hos mig. Detta hade kunnat vara så mycket mer.