Cyber Shadow

Samtidigt som fansen har skrikit sig hesa efter ett nytt Ninja Gaiden så har indieutvecklarna runt om i världen passat på att erbjuda sina egna varianter på Team Ninjas klassiska äventyr. Häromåret lyckades The Messenger trollbinda oss med sin pixeldoftande plattformsaction och nu är det Cyber Shadows tur att servera kaststjärnor och katana-svärd som blivit dränkta i nostalgiska drömmar från svunna tider. Spelet i fråga är förövrigt Mechanical Head Studios debutförsök, och Yacht Club Games (studion bakom Shovel Knight) står därtill bakom utgivarposten till denna indiepärla som lider av en del snavande felsteg, men som överlag smyger stadigt bland skuggorna som inspirationskällorna från förr har målat upp.

Cyber Shadow kan i sin enkelhet beskrivas som ett modernt Ninja Gaiden (blandat med lätta Mega Man-attribut), men med tillräckligt mycket egna idéer och finjusteringar för att inte hamna i klon-kategorin. Det är kanske inte lika ambitiöst som kusinen i The Messenger, men det betyder inte att äventyret inte har några egna kvalitativa ben att stå på. Pixelgrafiken är som exempel ljuvlig med sin 8 bit-stil som drar tankarna till NES-ålderns senare era, och miljöerna är därtill väldigt varierande vilket, tillsammans med den ständigt utvecklande fiende-faunan gör att äventyret aldrig känns stagnerat eller upprepande under de 6-7 timmarna det tar att nå eftertexterna. Musiken är sedan även den briljant, och man skulle till och med kunna argumentera att den är Cyber Shadows starkaste kort med sina medryckande melodier och stämningsfulla bakgrundstoner som ackompanjerar actionsekvenserna perfekt.

Det finns sedan en story att ta del av, men den fungerar egentligen mest som ett simpelt stödben för att kunna måla upp olika scenarion och ta spelaren från den ena häftiga skådeplatsen till den andra. Ibland blir man dock lite för seriös i sitt försök att erbjuda bakgrundsinformation och karaktärsutveckling vilket känns lite tondövt i ett spel som borde fokusera mer på att bibehålla tempot och dra spelaren framåt. Missförstå mig rätt, jag har inte problem med story-element och nya berättandestilar, men när man i ett spel, som bör fokusera på simpel ninja-action, blandar ut sina styrkor med lite för mycket prat om dystopiska framtidsvisioner och gamla ninja-traditioner så blir det tröttsamt relativt snabbt.

Tempot är förövrigt ett problem som Cyber Shadow dras med genom hela äventyret, men framför allt under de inledande timmarna. Svårighetsgraden går nämligen i vågor, och till en början när man är ovan vid spelmekaniken och har som minst antal hälsopoäng samt inga specialförmågor överhuvudtaget kan det vara frustrerande svårt i sann Old School-tappning. En sak jag inte tycker om förövrigt, och har aldrig gjort, är när man tar skada och automatiskt slungas bakåt (ofta ner i ett hål som leder till ens omedelbara död). Det drar nämligen ner tempot så sinnessjukt mycket när man måste finess-navigera små plattformar med fiender överallt då minsta felsteg tvingar en att starta om från början. I de inledande nivåerna är utvecklarna dessutom duktiga på att båda blanda vanliga fiender med en massa olika flygande varianter samt fallande föremål och sidoskjutande laserstrålar vilket gör att det ibland känns som man lirar ett "Bullet Hell-spel" framför ett klassiskt actionäventyr i två dimensioner.

Även bossarna varierar väldigt mycket i kvalité då vissa är superenkla medan andra straffar en hårt med sina Trial & Error-koncept. Ibland känns det dessutom som om Mechanical Head slits mellan att vilja erbjuda en svår och traditionellt trogen vision av hur många spel kunde vara förr i tiden och att försöka modernisera och applicera nya spelsätt som höjer spelupplevelsen till den bättre. För när man halvvägs igenom spelet, och efter att man har fått en rad olika förmågor och kan röra sig betydligt mer fritt så blir spelet så mycket mer njutbart, och det är synd att det tar en sådan tid innan man verkligen visar upp sin kompetens fullt ut.

En positiv modernitet är dock att man har slopat allt vad extraliv heter och man satsar här istället helhjärtat på ett smidigt checkpoint-system som sparar ens framgång genom de svårmanövrerade nivåerna. Du kan även från dessa poster införskaffa speciella vapen och fylla på dina hälsopoäng för att göra passagen till nästa checkpoint lättare, men notera att uppgraderingen endast gäller från just den sparstationen och du kommer således tvingas köpa samma vapen om och om igen. Detta är förövrigt ett märkligt system enligt mig, speciellt om man tänker att ett par förmågor nästan är helt nödvändiga för vissa partier, och det känns nästan emellanåt som utvecklarna gör sitt bästa för att måla in sig själva i ett hörn med hur de vill att man ska spela istället för att låta spelaren experimentera och utforska friheten inom en välbalanserad spelplan.

Slutligen så erbjuder dock Cyber Shadow en klassisk återblick till hur spel var för 25+ år sedan samtidigt som man adderar tillräckligt mycket nytt för att inte kännas gammalt och mossigt. Vissa kommer förmodligen älska den snava Old School-svårighetsgraden som finns utspritt här och var, men personligen tyckte jag den erbjöd lite för mycket onödig frustration på grund av en del ålderstigen speldesign som höll tillbaka frihet och helheten överlag. Cyber Shadow är dock i grunden ett underhållande pixeläventyr som absolut lovar gott inför Mechanical Heads framtida projekt.