Medal of Honor: Above and Beyond

Steven Spielberg, Dreamworks och EA skapade det första Medal of Honor-spelet efter att ha pysslat med research inför produktionsstarten av HBO-miniserien Band of Brothers för strax över 20 år sedan. 15 spel och 21 år senare är serien däremot inte särskilt het. Snarare iskall och efter 2012-fiaskot Warfighter tog Medal of Honor långledigt.

Med Above and Beyond är spelserien tillbaka, med besked. Titanfall-studion Respawn Entertainment har knåpat ihop ett VR-exklusivt actionspel som verkligen känns brett, lättillgängligt och storslaget på rätt sätt, för att inkludera så många typer av nya spelare som möjligt och inte bara attrahera hardcoe-VR-fanatiker. Uppdragen är inte sällan korta för att minimera risken för yrsel och illamående och Respawn är försiktiga och tålmodiga här, när de steg för steg introducerar mig som spelare för nya typer av spelmekaniska lösningar.

Det här spelet gör ett stiligt arbete med att plocka fram och belysa styrkorna med VR från första stund. Det första som slår mig är hur läckert vapensystemet är. Om jag vill ladda om krävs det att jag först plockar ut och släpper det gamla magasinet till marken, exempelvis, och de flesta av spelets krutpåkar kräver att jag klickar av säkringen innan jag börjar panga. Det finns såklart gott om moment i spelet då hela grejen med manuell omladdning på det sätt som det presenteras här, ger adrenalinpåslag utan dess like. Det finns gott om annan typ av inlevelse, också. Att luta kroppen lite åt sidan för att kika runt hörn till exempel, fungerar väldigt bra och skapar en spelkänsla som jag har svårt att inte hylla.

Att pressa in en morfinspruta i bröstet genom att verkligen föra armen mot sitt eget bröst, eller att använda tänderna för att rycka ut sprinten ur en handgranat hör också till detaljerna i detta spelsystem som på ett lyckat sätt nyttjar VR som teknologi utan att tjorva till eller försvåra enkla spelmoment som vi är vana vid ska fungera problemfritt. Det finns även gott om "rail"-sekvenser i det här spelet där vi får chans att spränga nazzar från en körande bil, eller ett tåg, och även om dessa moment är ungefär lika realistiska som Ridge Racer, är det roliga inslag som bryter av och bygger variation och tempo.

Samtidigt så blottas här spelets absolut största problem och det är det här med den extremt arkadaktiga, lättsamma tonen som rimmar på ett tecknat plojspel många gånger. Detta samtidigt som EA verkligen försöker klämma fram en tår här och där hos mig som spelare genom att växla mellan arkadskoj och gravallvarliga porträtt av brutaliteterna som andra världskriget innehöll. Visst, att karaktärernas ansikten doftar serietidningsfigurer kanske är meningen, men efter att ha spelat Half-Life: Alyx saknar jag en känsla av äkthet och intensitet i hur kriget här porträtteras. Dialogen är kass, också. Timingen är bedrövlig och manuset hoppigt och tramsigt. Efter varje avslutat uppdrag innehåller Medal of Honor: Above and Beyond otroligt finstämda, gripande, sorgliga filmsekvenser då en bunt överlevare från kriget berättar om de fasor de överkom, och med tanke på hur extremt lite realism, eller mörker, det finns i själva spelmomenten, skapas här en motsats och en tydlig kontrast som är svår att svälja. EA och Respawn borde istället ha gjort detta till enbart en skoj arkadskjutare och sparat de dokumentäraktiga bikterna till ett mer simulatoraktigt WWII-spel.

Ser man Medal of Honor: Above and Beyond som en interaktiv skjutbana i VR, så är det ett riktigt underhållande spel - dock. Visst, det når aldrig samma filmiska kvaliteter, samma omfång eller explosivitet som de senaste årens Call of Duty-titlar men det kommer ganska nära, ibland, och stridsmekaniken är finfin. Jag tror utan tvekan att det här spelet, likt Half-Life: Alyx eller Star Wars: Squadrons, kan bli en ögonöppnare för de som tidigare inte valt att bekanta sig med VR som teknologi. Multiplayeraspekten är dessutom ytterst robust även om det saknas detaljer i systemet för att levla upp sin karaktär, något som samtliga konkurrenter inom denna genre idag erbjuder.

I slutändan är Medal of Honor: Above and Beyond en glad nyhet och ett av de bättre spelen i denna anrika spelserie. Det erbjuder nykomlingar en inblick i vad VR kan och borde stå för i dagens spelklimat och lyckas samtidigt hedra spelseriens födelse och den där storslagna explosiviteten som återfanns i det allra första spelet, för 21 år sedan.