Medal of Honor Heroes

Medal of Honor-spelen tillhör en spelserie som har fått varierande betyg genom åren. Det allra första Medal of Honor-spelet släpptes till Playstation (den allra fösta, alltså) för närmare sex år sedan, och blev ett uppskattat tillskott till genren. Sedan dess har spelen varierat i kvalitet, och mötts av ömsom positiva, ömsom negativa recensioner. EA tänker dock inte ge upp andra världskriget så lätt, och fortsätter sin krigsföring i form av Medal of Honor Heroes.

Att släppa Medal of Honor till Sonys bärbara maskin PSP kan tyckas vara ett smått ogenomtänkt drag. Även om PSP är en förträfflig liten maskin, är den inte direkt känd för att ta tillvara på sådant som är viktigt för actionspel som spelas i förstaperson. Erkänn, när har du verkligen njutit av spelkontrollen och möjligheten att spela mot andra spelare i svettiga dödsmatcher i ett PSP-spel? Tänkte väl det, för det är få som har lyckats med att få till spel som fungerat bra på dessa två punkter. Nåväl, utan att skriva er på pannorna förstår ni säkert att jag var nådigt skeptisk till Medal of Honor Heroes. Inte helt obefogat heller, skulle det visa sig.

Jimmy Patterson, låter det bekant? Japp, det är samme kille som röjde loss i det allra första Medal of Honor och Medal of Honor Frontline, och nu har du åter igen äran att gå en stund i hans skor. Inte bara det, två andra karaktärer från Medal of Honor-spelen är med på ett hörn. John Baker från Allied Assault och William Holt från European Assault är också spelbara om vartannat. Uppdragen är fördelade på dessa tre hjältar, och närmare 20 andra karaktärer finns upplåsbara att lira med i något av spelets flerspelarlägen.

Även om EA har försökt att göra något intressant av Medal of Honor Heroes när det kommer till handling, har inte riktigt lyckats med att få till det. Handlingen känns plottrig och okoncentrerad för att den är uppdelad på tre olika karaktärer med fem olika uppdrag, som alla kör sitt eget race i spelet på olika platser i ett krigshärjat Europa. Det är svårt att få ett sammanhang i den ytterst korta kampanjen som varar i maximalt tre timmar, som är sållat med repetitiva uppdrag. Att den artificiella intelligensen har råkat ut för en lobotomi, modell oproffsig, gör att kampanjläget blir om möjligt ännu mer träligt. Fiender som snurrar runt på en och samma punkt och fiender som inte alls reagerar när man kommer med vapnet i högsta hugg är två praktexempel.

För att göra Medal of Honor Heroes spelbart till PSP har EA använt sig av en spelkontroll som påminner om den vi stött på i Syphon Filter: Dark Mirror. Din valda hjälte styrs med den rätt hopplösa lilla kontrollspaken, som låter honom att gå framåt och åt sidorna. Att titta omkring sker på knappsatsen. Detta kontrollschema känns otroligt konstigt, och framförallt oprecist, och är ännu ett exempel på hur svårt det är att få till en bra spelkontroll till actionspel i förstaperson till PSP. Även om den går att vänja sig vid, är den dock utan finess och känsla.

Även om spelets kampanjläge är undermåligt, har spelet något som lyfter upp det ordentligt. Det är flerspelarläget. Även om de onlinemöjligheter som PSP erbjuder är rätt simpla, är Medal of Honor Heroes riktigt bra online. Upp till 32 spelare kan spela på en och samma gång i ett flertal olika lägen, och det bästa av allt är att man slipper häcka i en lobby för att få ta del av all action om man ansluter sig sent. Med bra statistikpresentation, stora banor och flertal olika spellägen online drar flerspelarläget upp Medal of Honor Heroes och är det som får spelet att kännas okej.

Medal of Honor Heroes är ett riktigt ojämnt spel. På grund av ett undermåligt kampanjläge med dåligt utbud av uppdrag, bristfällig spelkontroll och kort speltid är det inte mycket som talar för spelet. Däremot är onlineläget en riktig pärla, Feta dödsmatcher, stora kartor och utförlig statistik drar på egen hand drar upp betyget till ett som ligger strax över godkänt.