Svenska
recensioner
Doom Eternal

Doom Eternal: The Ancient Gods - Part One

Missiler, motorsågar, mördande demoner, hagelpatroner, mer motorsågar, eld. Mer eld. Adam har återvänt för att städa upp efter helvetets horder

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Doom Slayers kamp mot demonerna är aldrig över, speciellt med det kaos han ställer till med under sin våldsamma resa. Invasionen av jorden är för tillfället stoppad i och med Khan Maykrs död, men våra handlingar i Doom Eternal har också släppt lös Belsebubs busar i Maykrs hemvärld vilket hotar all existens. Överallt. Om detta låter som nonsens så gör det inget, för vi har fortfarande gott om krutdon att roa oss med under tiden, på gott och ont.

När jag var klar med Doom Eternal i våras så kände jag mig väldigt mätt. Det var ett långt äventyr som tog dödsdansen från Doom 2016 och expanderade denna med vad som kändes som en triljon extra komplikationer att hålla koll på varje sekund en strid pågick. Funktionen att rusa, eldkastaren, nya närstridsattacker och utrustning gav oss mängder med verktyg att lösa de pussel helvetets arméer agerade som. Det var ett fylligt spel som var en värdig uppföljare med utmanande strider och så mycket "lore" att jag förstår att många fans älskade det. Så när den första delen av spelets story-expansion skulle släppas några månader senare så kände jag mig ändå ganska redo. Men redo var vad jag absolut inte var.

Doom Eternal
Redan från första minuten drar spelet igång utan något intresse av att sakta ner

Redan från första striden så märker jag att spelet inte tar min månadslånga paus i beaktning. Fiende efter fiende slungas i ansiktet på mig medan jag desperat försöker komma hitta muskelminnet för vilken knapp som byter vapenmodifikation och vilken som låter mig motorsåga en zombie för lite extra ammunition. För den som vill ha mer Doom Eternal-strider så kan jag säga att det är exakt vad The Ancient Gods levererar. Plattan i mattan med brutala strider, utmaningar och näst intill illasinnade stridspussel.

För The Ancient Gods är inte bara "med Doom", utan känns som Doom Eternals motsvarighet till Stronghold Crusader Extreme. Alla scenarion är skruvade till max på ett sätt som nästan fick mig med mina ringrostiga reflexer att slå nävarna i tangentbordet, och då körde jag på samma svårighetsgrad som när jag tidigare recenserade grundspelet i våras. Många av spelets arenor är märkbart mindre än tidigare, vilket gör Eternals utökade mobilitet lite mer begränsad. Det är så jag snavar över Imps och andra sattyg när jag panikartat försöker att undvika en Doom Hunters raketer, eller blir inträngd i ett hörn med två stycken Hell Knights och sköldar från Carcass-demoner.

Doom Eternal
Doom EternalDoom Eternal
Miljöerna fortsätter vara varierade och oerhört detaljerade

Spelet är stundtals hänsynslöst på ett sätt jag inte hade förväntat mig och gjorde mig vissa stunder nästan arg då det kunde kännas stundtals orättvist, som hur jag är instängd i en trång korridor med en Tyrant som skyddas av sköldar, eller i ett trångt, trångt rum med en Marauder laddad av en instängd totem. Inte blev det bättre av att jag också upplevde fler buggar här än tidigare, speciellt under spelets mest intensiva sektioner, där jag kunde fastna i geometrin eller klämmas in i väggar. Detta överraskade mig ganska mycket då Doom-spelen överlag är väldigt polerade och väl optimerade, vilket hjälpte knappast med mitt tålamod när det väl hände.

Men det är inte bara utmattande frustration som antagligen leder till kommentarer med "men jag klarade det på första försöket på Nightmare min min kusins Nintendo 64-kontroll, vad kass du är", utan även flera utmaningar som lekte med stridssystemet som jag fann rent utsagt roande. Som hur jag färdades genom en giftig simma skyddad i en sfär som agerar likt en liten mobil arena som i vågor blir anfallen av olika demoner eller arenor som överlag hade mer dynamiska hinder att försöka navigera kring utöver Satans lakejer. För varje strid som känns designad av djävulen själv så finns det en annan som känns mer leksam och intressant än vad som fanns i Doom Eternal.

Doom Eternal
Alla uppgraderingar från Doom Eternal är upplåsta direkt i The Ancient Gods

Vi har även en liten mängd nytt innehåll utspritt över de handfull timmar The Ancient Gods och expansionens tre banor har att erbjuda. Vi har några extra runes att låsa upp genom Slayer Gates eller ute i spelvärlden, dessa kan ge lite extra valmöjlighet över vår spelstil som den jag mest körde med, som låter mig inom några sekunder kunna döda en fiende för att återfå ett extraliv jag förlorat eller kanske dubbel skada för Blood Punch. Vi har även en ny fiende, Spirit, som kan besitta fiender och ge dessa ökad skada och aggression. Vi måste döda demonen de tagit över för att sedan spränga dessa med plasmagevärets mikrovågskanon snabbt, något som också lämnar oss öppna för attacker från andra satanistiska soldater.

Detta är, som namnet avslöjar, den första delen av två med Doom Eternals expansioner och det känns väldigt mycket som detta. Det är ett ganska kompakt äventyr som kommer bekräfta många fans teorier vad gäller seriens bakgrundshistoria, men som också till stor del sätter upp del två. Det ska bli intressant att se hur Id Software väljer att fortsätta, och avsluta detta, och jag blir nästan kallsvettig över tanken på att de kanske kommer göra striderna ännu mer intensiva i nästa del när den nu kommer. Men tills dess så är detta en kompakt och intensiv mellandel innan äventyrets förhoppningsvis pampiga slut faktiskt kommer.

Doom Eternal
Spelet är fortfarande... brutalt

Doom Eternal: The Ancient Gods - Part One är en tillfredsställande, om än stundtals förargande adrenalinkick lagom till slutet av året och som lär ge fans av Doom Eternal en tillfredställande fix av demonslaktande. Vad det kanske saknar i berättarmässig tyngd balanserar de istället upp med ren och skär intensitet då expansionen har väldigt få lugna stunder och pusslandet är minimalt. Utöver mina personliga preferenser kring spelets möjliga balans av strider, så är det fortfarande vad en del av mig önskade. Mer Doom. Mer action. Mer ursäkter att slunga mig genom luften med mitt Super Shotgun och smäcka lucifers lakejer på truten. Nu ska jag kyla mig med en kall dusch och invänta nästa del i kampen mot mörkrets makter.

Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
Doom Eternal
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Fortfarande brutalt, många roliga strider, oerhört tillfredställande
-
Ibland frustrerande, lite utav en mellandel, vissa buggar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Doom EternalScore

Doom Eternal

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Hagelgevär och demoner är en utmärkt kombo. Adam har utplånat ondska i Doom Eternal!



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy