Det vilar något meditativt över hur den ytterst stilistiska retro-flirten Art of Rally porträtterar rally som sport. Jag sitter och kör med mitt tangentbord, som jag gjorde för 25 år sedan, använder endast en hand och faller in i det rätt långsamma speltempot på ett nästan obehagligt vis, som om min hjärna kopplar in sig direkt till datorn. Det finns få spel i denna genre som är lika lugnande som Art of Rally är, även fast det i slutändan handlar om att med en gammal 80-talsrallykälke ur den idiotiskt underbara Grupp B-klassen, traktera grus, is, snö och asfalt så fort det bara går. Och här har Absolute Drift-utvecklarna Funselektor Labs verkligen lyckats hitta en unik, säregen spelkänsla som inte påminner om särskilt mycket annat i dagens spelklimat.
Art of Rally avser att dissekera rally som sport in till benet, ned till själva kärnan. Allt handlar om placering och om att moderera sin fart i förhållande till dessa placeringar. Kurvorna bör tas innan de ens påbörjats, vill man vara snabb gäller det att köra otroligt snävt och minsta lilla misstag gör att man givetvis tappar dyrbar tid. Det känns inte som om det går särskilt snabbt, alls, men det är också grejen. Jag som spelare hinner reagera, planera och eftersom Funselektor Labs skalat bort noterna och istället placerat kameran 50 meter upp i luften ovanför bilen, är min sikt väldigt god. Det påminner mig ibland om gamla NES-klassikern RC Pro-Am, eller gamla Sprint, Super Off-Road, Amiga-klassikern Super Cars 2 eller varför inte min personliga 16-bitarsfavorit Micro Machines II: Turbo Tournament. Allt sker med hjälp av piltangenterna och space (som agerar broms) och det går alltså utmärkt att köra med bara en hand (och vräka i sig vinegum med den andra, vilket är vad jag gjort - hela helgen).
Körkänslan är lika simpel som själva upplägget. Bilarna sladdar ganska enkelt och det handlar som sagt om att bibehålla kontroll genom att vara mjuk med gastangenten, punktbromsa på rätt plats och vid rätt tillfällen samt att möta sladden tidigt genom att snedställa framdäcken åt motsatt håll som bilen vill dra åt. Supergrundläggande och lyckat. Jag har här ingenting att klaga på. Upplägget är lika enkelt det. Allt börjar med en träningsbana som agerar HUB-värld och så snart man blivit hyfsat bekväm med känslan i bilen handlar allt om att ge sig ut i karriärläget, turnera världen och vinna rally efter rally för att på så sätt låsa upp fler klassiska bilar. Kärrorna är alla baserade på klassiker som 206:an, S1:an, HF Integrale Deltan, Stratosen samt Kadetten men Funselektor Labs saknar licenserna vilket gör att de gjorts om lite (lite) och döpts till helt andra namn. I ett fullstort rallyspel som Dirt Rally 2.0 eller WRC 9 skulle detta, för min del, varit ett problem. I Art of Rally blir det snarare passande, och lite gulligt. Bilarna skiljer sig åt rätt markant, vilket jag till en början inte hade räknat med, och det gäller att lära sig deras uppförande tidigt för att kunna slutföra sträckorna med konkurrenskraftiga sluttider.
Grafiken är magiskt läcker. Så stilistisk, minimalistisk och satt i ett färgschema som är sådär drömskt och ljuvligt som väldigt få av dagens spel vågar vara. Tillsammans med den suveräna musiken som bjuder på pulserande beats och svepande, ursköna toner i en väldigt imponerande 5.1-mix, är den audiovisuella upplevelse som Funselektor Labs här erbjuder något utöver det vanliga. Visst, Art of Rally är naturligtvis ingen konkurrent till genregiganterna Dirt Rally 2.0 eller WRC 9 utan istället en otroligt tjusig retroflirt/bagatell som roar för stunden.