Svenska
Gamereactor
recensioner
Maneater

Maneater

Adde har de senaste dagarna simmat runt i havet i form av en haj i rollspelet Maneater, ett spel som inte riktigt lyckas övertyga honom.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Vad i hela friden är det här - var väl de första tankarna som snurrade innanför pannbenet på mig när jag mottog Maneater. Hur många gånger har vi sett ett actionrollspel där protagonisten är en haj? Inte en enda vad jag kan komma på. Det var med en ganska särskild typ av nyfikenhet jag axlade rollen som en, till en början, väldigt liten fisk.

Maneater
"I de lugnaste vatten" och så vidare...

I allra första början av spelet spelar du som en tämligen stor och fullvuxen haj, som en liten introduktion till spelet. Simmar runt, äter folk - du vet, hajsaker. Det är dock inte länge allt är frid och fröjd, efter bara några minuter stöter du på en muskulös hajjägare som tillfångatar dig. Här kommer vi till en filmsnutt som visar hur hajen du styrde i spelets fem första minuter hänger upp och ned i jägarens båt. Muskelknutten för sedan in sin gigantiska kniv i magen på dig - bara för att upptäcka att det finns en liten bebishaj därinne. Han märker minihajen med sin kniv, hajen biter av honom ena handen och hoppar ut från båten - och här börjar vårt äventyr.

Eller ja, innan vi får ta kontroll över bebishajen får vi en introduktionsvideo som hade passat in i valfri 80-talsserie där karaktärerna visas upp. Varje karaktär mekar med något, sedan kommer det en sådan där typisk stillbilden och namnet på karaktären slängs upp på skärmen. Luktar väldigt mycket ost. Redan vid presentationen stöter vi på problem. Det är inget som fastnar, jag sitter mest framför TV:n och jag gäspar trött - redan uttråkad.

Detta är en annons:

Det blir dock en aning bättre så fort jag får ta kontrollen över hajen som vi fått i uppdrag att visa genom livet under havsytan. Såhär i spelets inledande timme känns det faktiskt tämligen fränt. Fräscht och nytt. Annorlunda. Som sagt, hur många spel har vi när vi får spela som blodtörstig haj? En ganska snabb U-sväng lurar dock runt hörnet. Direkt när simmat runt och gjort ett par uppdrag är det en sak som slår mig. Jag gör samma saker hela tiden. Som en enda cirkel. Det finns en handfull av aktiviteter att roa sig med. Ge dig in ett stim med småfisk för att rensa upp lite, simma bort till en offentlig badplats och mumsa i dig diverse sol- och baddyrkare, sprattla iväg till sumpmarkerna och döda en alligator och så vidare. Det enda som egentligen förändras med dessa uppdrag är målet. Istället för en krokodil i det ena distriktet, är det en makohaj (också känd som världens snabbaste haj) i nästa. Det blir snabbt repetitivt och en (stor) smula trist.

Maneater
Hajen på väg in i sin lya.

Världen (havet) är, som så många andra rollspel, uppbyggt av olika distrikt. Varje område har unika fiskar och de alla ser ganska olika ut. Det kan jag inte klaga på, de har lyckats skapa känslan av nytt varje gång spelaren avancerar till nästa område. Bara för att ge ett exempel på vad du kan förvänta dig så är första området "Fawtick Bayou". Alltså massor av sumpmark och grumliga vatten. Med krokodiler i, icke att förglömma. Område nummer två är "Dead Horse Lake", och där...mår inte vattnet bra. Överhuvudtaget. Grönt med massor av avfall. Men resten av distrikten får ni utforska själva om ni väljer att plocka upp Maneater. Områdena är dock något jag sätter som ett plus i min bok. De ser olika ut och bjuder på lite variation angående vad som lurar under ytan - och det är bra. Och välbehövligt i ett spel som annars känns väldigt upprepande.

Eftersom Maneater är ett rollspel medföljer givetvis det obligatoriska level-systemet. Du kan uppgradera din haj med en rad nya tänder som bjuder på olika funktioner, alla tandtyper har olika egenskaper. Vissa fokuserar mer på att bita snabbt, medan andra gör att hajen biter hårt. Sedan finns det även en kategori som heter organs. Två av de olika organen jag låst upp är en som ger mig möjlighet att använda en sorts scanningsfunktion för att lokalisera samlingsföremål, och den andra fokuserar på att ge hajen större hälsamätare. Det finns några fler olika kroppsdelar att modifiera, men samma princip gäller dock alla olika. Alla modifikationer du kan göra med kroppen är synliga också, det är en bonus som tillför en del. Annars hade det varit som att byta rustning i valfritt spel utan att det syns. Det var inget jag förväntade mig skulle hända i Maneater, men det gjorde det.

Detta är en annons:

Det bästa med spelet är i min mening att spelaren börjar som en väldigt, väldigt liten haj och samtidigt som du levlar upp ökar storleken på hajen. Bebis, tonåring, vuxen och så vidare. Det är märkbara skillnader mellan varje storlek, och det känns rätt maffigt att glida runt under vattenytan som en fullvuxen haj - det ska jag inte sticka under stolen med. Alla uppgraderingar och modifikationer måste ske i hajens lya. Det finns en i varje distrikt. Du kan inte heller omvandlas till en större haj utan att vara där. Du får en typ av notis så du vet när du kan simma in i boet och växa. Spelaren kan också snabbfärdas mellan dessa undervattenkojor. Utöver det kan man inte snabbfärdas dock. Det är oftast till att använda fenan du har på ryggen och simma mot ditt mål.

Maneater
Fin båt, men inte så länge till om hajen får bestämma.

Så, nu har jag trappat runt det alldeles för länge. Striderna. Striderna är så vedervärdigt tråkiga och kassa. De känns väldigt sladdriga och allmänt röriga, precis som hela spelkontrollen. Fiendernas hitbox är tå tok för liten och ibland är det svåraste spelet har att erbjuda att ens få in en enkel attack. Du kan inte heller låsa fast kameran på en fiende som de flesta spel i tredjeperson (tredjehaj?), bara den saken skulle lösa väldigt mycket som är dåligt med striderna. Allt som oftast finner jag mig själv snurra runt de jag menar att slå utan att träffa. Jag har svurit både en och två gånger åt just detta problem som är väldigt återkommande eftersom spelet i princip går ut på att konsumera människor och diverse fiskar. Du kan inte ens få hälsa utan att äta upp fiskar och människor.

Grafiken övertygar inte heller. Skulle någon sagt till mig att detta var ett spel från fem år sen, skulle jag inte ha några som helst problem med att tro dem. Utöver grafiken så stöter jag inte på några tekniska brister. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Det var en grej som uppstod när jag blev uppkäkad av en krokodil, och det var att jag slungades tillbaka till en av de första filmsnuttarna i spelet och sedan återuppstod jag som en bebishaj igen. Jag trodde först att det handlade om någon typ av permanent död - men efter en omstart av spelet fick jag spela som min uppgraderade igen, så jag avskriver den incidenten som den enda tekniska bristen. Rent grafiskt (bortsett från utdaterad grafik) var det felfritt dock, inga texturer som inte hann ladda upp eller sådana problem.

Maneater
Jag skulle inte vilja vara personen ute på dykning i dessa vatten.

Som du säkert minns pratade jag i början av recensionen om den muskulösa hajjägaren. Grejen med det är en röd tråd genom hela spelet. Det finns en hotmätare i Maneater, och när den fylls upp får du ett gäng jägare på dig. Den mätaren fyller du genom att sätta skräck i människor ute i vattnet eller på stranden. Mumsa i dig så många du kan bara. Du kan levla upp mätaren, och varje gång du gör så sticker en typ av boss fram trynet. Bossarna är inte unika på något sätt bortsett från att det kommer en liten filmsnutt och att alla har ett unikt namn och utseende. När du käkar dessa får du belöningar i form av uppgraderingar till din haj. Vilket som sagt är en av ganska få höjdpunkter i spelet - att utrusta din haj med förbättringar och få den att växa.

I ett hajspel hade jag hoppats på ett musikbibliotek som är minnesvärt. Tänk musiken i superälskade filmen Hajen. Här existerar mest musiken. Inget som fastnar, inget som gör att man hackar till och börjar nynna med. Nej, tyvärr - medelmåttig musik får vi dras med här. Maneater är ett intressant spel, till en början. En bit in börjar dock problemen uppenbara sig och det blir svårt att ha riktigt kul. Det finns egentligen bara två höjdpunkter med spelet, och det är att uppgradera sin haj, växa i storlek - och spelvärlden som är varierande. Utöver det kan jag tyvärr inte rekommendera Maneater.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Varierande spelvärld, kul system för att utveckla din haj
-
Kassa strider, Repetitiva uppdrag, medelmåttig musik, underkänd spelkontroll, föråldrad grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

ManeaterScore

Maneater

RECENSION. Skrivet av Adrian Olsson

Adde har de senaste dagarna simmat runt i havet i form av en haj i rollspelet Maneater, ett spel som inte riktigt lyckas övertyga honom.

2
Maneater är nu gratis till PC

Maneater är nu gratis till PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Blindside Interactive överraskade många år 2020 när det visade sig att plojspelet de kallade ett "shaRkPG", Maneater, faktiskt var ganska underhållande, något ännu fler...

0
GRTV lever livet som vithaj i Maneater

GRTV lever livet som vithaj i Maneater

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Varje veckodag sänder vi klockan 16:00 Gamereactor Live.Vi spelar ett spel och du kollar på oss medan vi spelar detta spel. Helt enkelt. Som på Twitch, fast ändå inte....



Loading next content