Svenska
recensioner
Huntdown

Huntdown

Det finns inget som heter perfektion, men svenska indieliret Huntdown kommer så nära man bara kan komma. Joakim har satt betyg på ett av årets hetaste actiondängor...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Nostalgi är ett svårt ämne att jobba med, i alla fall om man vill lyckas. För även om det såklart finns mycket potential i att försöka återskapa framgångsrika recept från förr är det samtidigt extremt svårt att faktiskt fånga dessa rosaskimrande, ofta fördunklade och ständigt flyktiga känslor för att sedan svarva fram något nytt som väcker samma typ av passion som ursprungsmaterialet gjorde för flera årtionden sedan. Många spelutvecklare har givetvis försökt under senare år (med varierande resultat), men frågan är om det är någon som har lyckats lika bra som svenska Easy Trigger Games och deras nya indieäventyret vid namn Huntdown.

Huntdown
Handritad pixelmagi av absolut högsta kvalité.

I denna hårdkokta actionrökare bjuds vi nämligen på en retroflört av överdimensionella proportioner, och detta sker samtidigt som spelbarheten, upplägget och presentationen känns fräsch och uppdaterad ända ut i de pixelformade fingerspetsarna. Premissen är simpel; du axlar rollen som en av tre prisjägare, och det är ditt jobb att ta ner en kvartett av kriminella gäng som skapar oreda inuti en 80-talsvison av ett postapokalyptiskt 2000-tal. Det finns fyra områden att besöka, och sammantaget är det hela tjugo stycken slynglar av olika dignitet du måste besegra för att slutligen nå de neondränkta eftertexterna. Det hela låter kanske väldigt enkelt på pappret, och på många sätt är Huntdown lika enkelt att greppa på ett fundamentalt plan, men parallellt till denna elementära utgångspunkt finns det även ett komplext speldjup att bemästra, och mycket av underhållningen ligger just i att experimentera och utvecklas inom detta simpla regelverk.

Huntdown
Fyra kriminella gäng står på menyn, och varje organisation har sin egen personlighet och stil.

Om du sedan har spelat någon klassisk action-plattformare från Super Nintendo-eran så kommer du förmodligen känna dig som hemma i armarna hos denna tvådimensionella tidskapsel. Skillnaden, i kontrast från många nutida och dåtida konkurrenter, är dock att man verkligen har lyckats skapa en fläckfri kontroll och tillika en löjligt levande känsla i varje knappkommando vilket gör att bara en sådan sak som att avfyra ditt primära startvapen ger en obeskrivlig njutning som vägrar ebba ut oavsett hur länge du spelar. Detta välbehag förlängs sedan genom hela upplevelsen där allt från nämnda vapenhantering till rörelseschemat levererar en förnimmelse av balans och pondus, och mina tankar drogs ofta tillbaka till mästerliga Doom från 2016 där man också kunde känna denna typ av behärskning och frihet inom en annars ytterst fientlig och inrutad miljö. Precis som i Id Softwares helvetesröjare finns det även här dessutom en mastig tyngd i varje elddon, och att glida in på knäna framför en skara fiender innan man bränner av sin hagelbrakare är en känsla alla borde få uppleva.

Huntdown
Det finns en lättare story att ta del av, men den agerar egentligen mest som slussport till all intensiv action som väntar runt hörnet (vilket såklart är helt rätt tänkt för denna typen av spel).

Det första du dock troligtvis kommer notera när du kickar igång detta mastiga actionäventyr är att grafiken är fullkomligt magnifik. Vi har visserligen blivit väldigt bortskämda med läcker pixelgrafik på senare tid i lir som The Messenger och Blazing Chrome, men i Huntdown finns det en annan typ av detaljrikedom och designtänk som verkligen får varje nivå att osa av en säregen karaktär även om det övergripande temat förblir desamma via den dystopiska framtidsvisionen där punkrockare och ligister härjar runt bland betongtäckta bakgator och regndränkta hustak. Jag vet liksom inte hur många gånger jag förlorade en hektiskt eldstrid mot ett gäng skitsnackande motorcyklister bara för att jag såg något i bakgrunden som fångade mitt intresse, och att man hämtat inspiration från filmer som Terminator, Robocop och Blade Runner är givetvis uppenbart även om det inte känns smaklöst, billigt eller identitetsfattigt för en ynka sekund.

Huntdown
Teminator, Robocop, Blade Runner, Sudden Death, Mad Max och Die Hard - Huntdown är som ett enda stort kärleksbrev till forna actionfilmer.

Musiken är i samma veva som tagen från ett 80-talssoundtrack där svävande syntar och taktfasta basslingor blandas med skrikande elgitarrer och syntetiska trumslag. Jag ska visserligen erkänna att jag till en början tyckte att melodierna kunde bli lite väl anonyma under min första genomspelning, men de växte däremot markant ju längre tid jag tillbringande som en av de tre charmanta prisjägarna. Just de olika karaktärerna är förövrigt en detalj som förhöjer upplevelsen ytterligare en nivå. För även om de tre olika hårdingarna spelar, mer eller mindre, identiskt med varandra (de har endast olika pistoler och kastvapen) så är valmöjligheten ett härligt tillägg som håller upplevelsen energisk och vital betydligt längre än om det endast funnits en ynka protagonist att tillgå. Det är, som exempel, väldigt underhållande att ena stunden slunga sig fram som den yxkastande och stöddiga Sarah Connor/Ellen Ripley-donnan vid namn Anna Conda innan man växlar till den odramatiska mördarroboten Mow Man som kallt konstaterar att ens motståndare är döda efter att ha bränt ihjäl ett dussin skurkar med en eldkastare. Action-parodin John Sawyer fullbordar sedan den spelbara trion, och det är lätt allt älska dennes klassiska filmcitats-kavalkad i samspel med den Harrison Ford-lika Blade Runner-kappan som svajar i vinden bakom hans fyrkantiga ryggparti.

Huntdown
Varenda bosstrid levererar en unik twist. Här måste vi som exempel fäktas mot en gangster-mutant och en stridshelikopter på samma gång.

Om prisjägarna sedan är färgstarka så är det inget mot vad bossarna är, och det finns som redan nämnt en hel drös av dessa hårdhudade lagbrytare att tackla under resans gång. Gänget the Hoodlum Dolls leds exempelvis av en salongsberusad och läderklädd robotförare som växlar livsfarliga missilnedslag med vinglig pistoleld, och rivalerna i The Misconducts styrs av en hårfager hockeymålvakt som ser prestationshöjande preparat som ett tillgång framför ett omoraliskt regelbrott. Själva striderna med dessa råskinn är sedan bland det mest intensiva du kommer uppleva i Huntdown då den klassiska Trial & Error-modellen ständigt tvingar en att lära sig sina motståndares attackmönster för att komma ut som segrare på andra sidan. Ibland blir det givetvis lite frustrerande - som när en boss utvecklas halvvägs genom bataljen för att sedan tvinga dig programmera in en helt ny uppsättning anfallsrörelser under panikartade förutsättningar - men det känns samtidigt aldrig orättvist eller oschysst, och då man alltid får börja om vid bossens inledning efter ett svidande nederlag (med snorsnabba laddningstider som plåster på såren) så blir det aldrig övermäktigt eller irriterade. Bosstriderna är därtill så pass spektakulära att det är svårt att undgå det visuella välbehaget oavsett den resultatmässiga utgången, och när man väl lyckas besegra en svårspelad rival är triumfkänslorna klart värt ansträngningen.

Huntdown
Gamereactors kollektiva redaktion satt hukade på Petters små trädbord och flåsade när skärmdumparna började trilla in.

Just balansen mellan svårighetsgraden och lättillgängligheten är något som förövrigt utvecklarna har prickat in helrätt. För utmaningskurvan kan visserligen kännas väldigt brant emellanåt, men man bjuds samtidigt på rikligt med checkpoints så att du aldrig behöver spela om större sektioner om och om igen. Nivåerna är därtill tämligen korta överlag, och du tvingas sällan spendera mer än tio minuter per bana, och då är bosstriden dessutom inkluderad i den tidsramen. Spelet blir på detta sätt väldigt arkad-aktigt i sitt tempo, och i förläggningen är det löjligt lättsamt att plocka upp, oavsett om du planerat lirar under korta eller längre spelsessioner.

Huntdown
Mow Man.

Det jag slutligen förmodligen älskar allra mest med Huntdown är att man så enkelt kan se hur utvecklarna har gått från en idé till ett resultat. Man har inte valt att bita av en större bit än vad man klarar av att tugga, utan man har haft en vision som sedan följts upp med ett klanderfritt utförande. På så vis blir det så förbaskat lätt att uppleva spelets starka helhet från start till mål då man inte spätt ut sitt koncept med onödiga tillägg eller försökt nå en bredare publik med moderniteter som inte hade passat slutprodukten. Det är en typ av perfektion som man sällan upplever i spel numera då det annars brukar vara väldigt enkelt att hitta felande länkar och misstag där ursprungsplanen och tillverkningen inte kunnat hålla jämna steg med varandra. I Huntdown känns det dock, som sagt, som att man träffar precis där man siktade från första början, och det gör mitt jobb som recensent betydligt enklare när det kommer till att rättfärdiga ett toppbetyg utan att behöva grubbla alldeles för länge på konstverkets för- och nackdelar.

Huntdown
Hela spelet utspelar sig i stadsmiljöer, men ljussättningen och den ständigt utvecklade designen får äventyret att aldrig stagnera eller kännas urvattnat.

För ja, Huntdown är en tiopoängare enligt mig (min första fullpoängare här på Gamereactor, ska tilläggas), och detta sker då alla beståndsdelar bygger upp en helhet som är omöjlig att genomtränga med mitt annars så kritiska tänkande. Visst, många vill kanske vill ha mer funktioner, och skriker sig hesa efter fler uppdateringar och nymodigheter, men för min egen del kan jag inte komma på en enda sak jag hade velat addera till detta redan magiska äventyr. Det är kul från första till sista stund, och med tanke på den låga prislappen (200 kronor) så kan jag inte tänka mig en mer prisvärd spelupplevelse som släpps i år. För Huntdown är precis den typen av spel som får mig att minnas varför jag älskar den här hobbyn så mycket som jag faktiskt gör, och gillar du retrodoftande actionrökare du också så får du helt enkelt inte missa denna högoktaniga spelpärla.

Huntdown
10/10

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Magisk pixelgrafik, ljuvlig design, underbar spelbarhet, respektingivande helhetstänk, mysig musik, kunglig co-op
-
Minus? Hasta la vista, baby!
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

Relaterade texter

HuntdownScore

Huntdown

RECENSION. Skrivet av Joakim Sjögren

Det finns inget som heter perfektion, men svenska indieliret Huntdown kommer så nära man bara kan komma. Joakim har satt betyg på ett av årets hetaste actiondängor...

GRTV myser med helsvenska Huntdown

GRTV myser med helsvenska Huntdown

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Vi delade ut betyget 10/10, rakt av - till helsvenska Easy Triggers underbara retroflirt som är dränkt i nostalgi från ett mustigt 80-tal, med allt vad Amiga-estetik och...

Intervju med teamet bakom Huntdown

Intervju med teamet bakom Huntdown

ARTIKEL. Skrivet av Petter Hegevall

Imorgon är det då äntligen dags, svenska retroflirten Huntdown släpps efter fyra års utveckling och inför vår kommande recension bjuder vi på en intervju med studiogrundarna...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy