Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
recensioner
Predator: Hunting Grounds

Predator: Hunting Grounds

Teamet bakom Friday the 13th: The Game har gjort asymmetrisk multiplayer-action av Arnolds gamla kultrulle och Predator-galningen Hegevall har delat ut betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Idag, 37 år efter att den först släpptes, är actiongiganten John McTiernans mästerliga actiondänga Predator en av tidernas mest älskade kultrullar. En av de där ädelstenarna inom actiongenren som bara blir bättre med åren, som underhåller på de mest originella av premisser och när jag enligt gammal tradition ser om den, årligen, slås jag inte sällan av hur otroligt jämn, tät, snygg och cool den är - rakt igenom. Inom spelvärlden har det frustande rymdrovdjuret tolkats i omgångars omgångar och även om det finns vissa guldkorn som det briljanta Alien vs Predator 2 signerat Washington-studion Monolith Productions, har det mesta luktat fränt av lastgammal kalsipp. Det senaste i raden av licensspel som kretsar kring McTiernas djungelparty stavas Predator: Hunting Grounds är utvecklat av nykomlingarna bakom Friday the 13th: The Game som även det är multiplayerfokuserat, filmlicensbaserat, grafiskt primitivt och asymmetriskt i sitt generella upplägg.

Predator: Hunting Grounds
Att spela som Rovdjuret är ändå rätt roligt, till en början åtminstone.

I Predator: Hunting Grounds (som ges ut av Sony själva och nu släppts till Playstation 4 samt PC) spelar fyra personer som en grupp legoknektar, tungt utrustade likt filmsoldaterna Dutch, Dillon, Mac, Blain, Billy samt Hawkins medan en ensam spelare styr omkring självaste Rovdjuret. Som soldat gäller det såklart att hålla ihop, tänka på placering, att inte backa in i nya omgivningar, hålla bössan kroniskt fullproppad med skott och ofta sikta upp mot trädtopparna medan den som kontrollerar Predator gör bäst i att hålla sig uppe bland trädkronorna, med det aktiva kamouflaget aktiverat. Rovdjuret är såklart mycket mer kraftfullt sett till fysiskt kapacitet än en ensam soldat men det går aldrig att slunga sig ned mot alla fyra på motståndarlaget och tro att man ska kunna göra slarvsylta av dem utan bekymmer. Det krävs list, en del smygande och en förhållandevis genomtänkt plan. Som soldat spelar man Predator: Hunting Grounds ur en traditionell förstapersonsvy och det märks att utvecklarna mallat både "fov" och vapnens utseende efter Call of Duty medan Rovdjuret-spelaren ser världen ur ett tredjepersonsperspektiv.

Det ska sägas direkt (eller "skrivas") att Illfonic gjort ett förhållandevis bra arbete med att skapa en Predator-upplevelse som är väldigt trogen originalfilmen. Att röra sig som Rovdjuret, springa längs grenar 30 meter upp i luften och jaga sitt byte där nere på marken, känns åtminstone till en början riktigt bra och det märks att studion mest troligt kikat igenom McTiernans briljanta 1987-film säkert en gång per dag. Predator kontrolleras genom ett särskilt spelsystem som utvecklarna valt att döpa till "Predkour" som naturligtvis är en ytterst fantasifull mix mellan "Predator" och "Parkour". Det är inte perfekt på något sätt och efter någon ynka halvtimme börjar det redan kännas relativt enfaldigt och jag hade önskat mig mer speldjup här, mer möjligheter - men det är åtminstone klart roligare än att spela som soldat.

Predator: Hunting GroundsPredator: Hunting Grounds
Grafiken äe delvis snygg, delvis ful. Det kryllar av buggar och laddningstiderna är mestadels groteska.

Till skillnad från många andra spel av samma sort där själva multiplayeraspekten baseras på ett asymmetriskt upplägg handlar det för de som axla rollen som soldater inte enbart om att överleva och jaga den fysiskt överlägsne fienden (i detta fallet Rovdjuret) utan om att genomföra regelrätta uppdrag med flera olika mindre miniutmaningar som att lokalisera en dator, undanröja datorkontrollerade fiendesoldater och hacka en specifik databas. Detta hade fungerat väl om det inte hade varit för att atmosfären och upplägget här känns väldigt artificiellt. Jag märker hela tiden av att utvecklarna Illfonic kryddat upplägget med krims-krams för att inte hamna i exakt samma fåra som exempelvis Evolve och det retar mig mer än vad det lyckas underhålla. Det känns krystat. Konstlat. Som något som på idébordet fötts ur en nödvändighet att vara originell snarare än något som skapats för att verkligen roa spelaren.

Visst, det finns en poäng i att genom att strukturera matcherna på detta sättet, skapa variation och tillgodose olika spelares olika vilja och kapacitet att spela Predator: Hunting Grounds på olika sätt, och det borde jag kanske berömma, men det går inte. Inte när jag på det mest hopplösa av vis tvingas panga ned tjogvis med datorkontrollerade dumstrutar till miffo-soldater för att nå en datacentral medan jag i grunden bara vill jaga Rovdjuret som sitter och trycker uppe i en gigantisk tall.

Tillkommer gör det faktum att utvecklarna Illfonic pulat in ett uppgraderingssystem i Predator: Hunting Grounds som känns så typiskt superstandardiserat, så slött och regelrätt kopierat från actiongenrens giganter att hela grejen med att uppgradera sin karaktär och spendera intjänade poäng på vapentrim, under speltimmarna faktiskt mest gett mig huvudvärk. I min värld vore det kanske inte så dumt om utvecklare av den här typen av flerspelarupplevelser kanske inte behövde följa exakt samma väg som Call of Duty en gång stakade ut gällande progression och uppdateringar. Eller så är det bara så simpelt att alla gamers vill ha denna typ av progression eftersom det i allra högsta grad blivit standard inom genren, alla utom jag. Så kan det såklart också vara.

Sen har vi det här med spelets inbyggda valuta och hur det överförs till lootlådor. För Illfonic upphaussade filmlicenstitel är proppad med dessa styggelser även om det för tillfället inte går att köpa dem för riktiga pengar, turligt nog. Uppgraderingarna som man kan lägga vantarna på i dessa lådor (som såklart klan öppnas genom att spendera "in game currency") är enbart kosmetiska och i stort sett helt meningslösa. men det hör ju också till idag, till den här typen av multiplayeraction. Alla vill kunna måla sin figurs ansikte med blå "krigsfärg" för att på så sätt se lite, lite fränare ut än alla andra som spelar. 100% helt ointressant för egen del och något som jag i stort sett aldrig pysslat med i något spel. Någonsin. Eller vänta, det var inte helt sant. Jag lade faktiskt 140 (riktiga) kronor på en hatt som ser ut som en buske i Fortnite. Jag köpte buskhatten, tog på mig den och satte mig i en buske. I en hel match. En buske i en buske. Busknytt! Och just detta går ju faktiskt utmärkt att göra även i Predator: Hunting Grounds, fast utan buskhatt. Rovdjuret trivs i buskagen och syns sällan, vilket är något av det bästa med hela spelet om jag ska vara helt ärlig.

Predator: Hunting GroundsPredator: Hunting Grounds
Bättre än Friday the 13th-spelet men fortfarande ytterst mediokert.

Grafiken då? Medioker. Rakt igenom. Vare sig fult eller snyggt och med tanke på att det hackar en del till Playstation 4 samt att laddningstiderna är lite väl långa, gör att jag inte riktigt har särskilt mycket att säga om det tekniska här. Visst, det är blodigt och det gillas. Huvuden sprängs och blodet sprutar vilket hör Predator-världen till men urkorkad artificiell intelligens, fantasilösa uppdrag, skakig skärmuppdatering, medioker grafik och lite väl platt stealth-system gör att Predator: Hunting Grounds aldrig riktigt lyfter. Om Illfonic istället hade skippat allt vad Call of Duty-inspiration heter, skippat de hjärndöda AI-soldaterna och miniuppdragen, skippat det krystade, platta progressions/uppdateringssystemet och bara skapat en regelrätt Predator-simulator, komplett med 1987-känslan från originalfilmen - hade jag garanterat gillat det här mycket, mycket mer.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Rovdjuret ser bra ut, känslan av att spela som Rovdjuret är oftast riktigt trevlig, helt okej ljudbild
-
Stel mekanik, urkorkade datorsoldater, trötta miniuppdrag, enformigt trots asymmetriskt upplägg, långa laddningstider
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Predator: Hunting GroundsScore

Predator: Hunting Grounds

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Teamet bakom Friday the 13th: The Game har gjort asymmetrisk multiplayer-action av Arnolds gamla kultrulle och Predator-galningen Hegevall har delat ut betyg...

GRTV spelar Predator: Hunting Grounds

GRTV spelar Predator: Hunting Grounds

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Har du läst vår recension av nysläppta Predator: Hunting Grounds från Sony (utvecklat av gänget bakom Friday the 13th the Game)? Vill du se mer från spelet, särskilt hur...



Loading next content