Fallout 76: Wastelanders

Den atombombade ödemarken i Bethesdas onlinerollspel är i stort behov av en passande frälsare. En ny pest löper amok och stadsgatorna ekar tomma på i stort sett allt annat än muterade bestar samt pistolsmekande banditer och pirater. Efter att ha återförenats med Vault 76 formar ni tillsammans samman en plan för att försöka pussla ihop de sista delarna av civilisationen och för att åstadkomma det krävs det att du intar Vault 79, en statlig, hårt kontrollerad skattkammare proppad med förnödenheter, vapen och guld. För att lyckas med detta krävs det att du skaffar hjälp, dock. Massa hjälp. Duktiga hjälpredor. Sådana som gillar att skjuta och prickar de som de skjuter på. Turligt nog har två nya grupper med överlevare precis flyttat in i ditt territorium och det är nu upp till dig att alliera dig med The Settlers ellerThe Raiders för att kunna knäcka Vault 79-koden och inkassera rikedomarna.

Båda dessa nya fraktioner lever efter olika ideologier och sanningar och de är olika sett till det mesta, vilket gjorde valet för mig svårare än vad jag hade förutspått. The Raiders är betydligt mer mordiska än vad The Settlers är, vilket märks på namnen på dessa två grupper Raider-basen är fylld med upphängda lik och avskalade döskallar och dessa typer gillar att panga saker. Slåss och föra allmänt oväsen. Settlers är rena rama motsatsen, då istället. De tar emot mig med öppna armar och känns mer harmoniskt inställda till livet efter atombomben, men jag får samtidigt känslan av att något farligt bubblar under ytan här.

Wastelanders förlitar sig i mångt och mycket på ett ryktessystem som till visst del påminner om det i Fallout 4 och här gäller det att arbeta sig uppåt, bygga förtroende och bättra på sitt rykte. Det finns sju stycken olika steg och när spelet inleds ligger ens karaktär på nivå 1, "Hostile". För att bättra på detta krävs det att man som spelare gör diverse uppdrag och interagerar med andra datorstyrda invånare i spelvärlden. Såsmåningom förbättras ryktet i och med att du smäller på med all din charm vilket is in tur leder till mer möjligheter, fler relationer med datorstyrda karaktärer samt möjligheten att köpa mer förnödenheter till ett bättre pris.

Fallout 76 står sig som en av de värsta besvikelserna i modern tid. Ett riktigt skräpspel. Turligt nog förbättrar denna expansion grundspelet på samtliga vis och faktum är att Wastelanders under långa stunder faktiskt känns som ett fullstort, numrerat, riktigt Fallout snarare än den livlöst platta, ruggigt sorgliga soppa grundspelet bestod av. Karaktärerna som man stöter på känns mer verkliga, mer levande, de är intresserade av dig som karaktär på ett annat sätt och detta tillsammans med bättre och mer dynamiskt berättande gör att jag hade det mycket enklare att kliva in i spelvärlden och verkligen ta del av allt som Wastelanders har att erbjuda. Det finns fler val under dialogsekvenserna, dina val spelar större roll och precis som i Fallout 3 är "skill checks" en del av interaktionen med andra karaktärer.

Storyn i sig är såklart helt ny och tog mig strax under tio timmar att spela igenom. Merparten av dessa timmar kretsar kring förberedelserna inför att tillsammans med den fraktion du valt att ansluta dig till attackera skattkammaren som stavas Vault 79. Mittenpartiet av själva storyn blev lite för enformig för min smak men det hör ju kanske snarare till den här typen av spel än något annat. Massa "fetch quests" staplade på varandra är vad som erbjuds och även om jag aldrig hade direkt tråkigt hade Bethesda absolut kunnat spä på variationen lite mer just under mellanakten av storyportionen. Det finns dock helt klart uppdrag under storylägets tio timmar som verkligen sticker ut. Ett av dessa uppdrag stavas "Cheating Death" (Raiders) och utan att avslöja för mycket är det ett parti av Wastelanders som du bara inte får missa.

Wastelanders är en ordentlig, rekorderlig uppdatering av ett risigt grundspel och set gör Fallout 76 spelbart, helt plötsligt. De datorstyrda karaktärerna tillför massor, inte minst eftersom de är välskrivna, väl motiverade, lyhörda och nyfikna och mängden buggar som grundspelet drogs med är här avsevärt lägre. Visst finns det ett antal vanilla quests här för den som vill hitta saker att kritisera och visst blir mittenpartiet av det tio timmar långa storyläget lite väl enformigt men å andra sidan hade jag roligt hela vägen och tar med mig ett antal riktigt fina rollspelsminnen från min tid tillsammans med The Raiders.