Freedom Finger

Freedom Finger lanserades under hösten förra året till PC och Nintendo Switch, men det är först nu när titeln anländer till Playstation 4 och Xbox One som vi fått möjligheten att bekanta oss med denna musikaliska spelpärla. Kortfattat utspelar Freedom Finger likt ett arkadaktig shoot 'em up-äventyr där ett klassisk bullet hell-inferno utvecklar sig successivt över de 30+ nivåerna man bjuds på. Det finns dock en hel del detaljer som får denna indietiteln att sticka ut från mängden, och i slutändan är det just dessa smakförstärkare som gör titeln värd en genomspelning även för de som normalt sätt inte är förtjusta i genren.

En av de mest uppenbara fokuspunkterna är givetvis den handmålade grafiken som ger spelet en väldigt unik presentation samtidigt som det visuella gifter sig väl med såväl spelbarheten som musiken. Just soundtracket är förövrigt en väldigt viktig aspekt i det här indieliret då det styr hur äventyret spelas med fiender och banddesign som utvecklas i takt med att låtarna fläker sig ur högtalarna. Allt från smutsig garagerock till elektroniska popdängor blandas tillsammans med alternativ indierock och psykedeliska drömkreationer, och det är lätt att hitta något man tycker om även om allt givetvis inte kommer falla en i smaken. Jag ska sedan erkänna att jag gärna hade sett att man hade drivet den musikaliska idén lite hårdare då det helt klart är en av höjdpunkterna med att spela Freedom Finger överlag. Baskomponenterna i denna 2D-pangare är nämligen väldigt grundläggande och simpla (och lite småtrista i ärlighetens namn), och jag hade således velat se att man vågade krydda till lite extra, speciellt med tanke på att det är väldigt underhållande första gången man upplever när alla fiendeprojektiler stannar upp på vissa taktslag eller när en låts lyrik frammanar unika scenarion på skärmen.

En annan höjdpunkt är den galna storyn där man som spelare axlar rollen som rymdpiloten "Gamma Ray" i en jakt på att avstyra ett gisslandrama från kinesiska och ryska kommuniststyrkor belägna på månens baksida. Den begåvade Nolan North snor sedan showen fullständigt i sin karikatyrrepresentation av en amerikansk militärchef där allt från svärord, ölrapar och snuskig humor avfyras i ett rappt och medryckande tempo, och det är för det mesta svårt att hindra smilbanden från att spännas likt bågsträngar mot varje öra när det vankas mellansekvenser och dialogstunder. Även skådespelare som John DiMaggio och Sam Riegel har förövrigt lånat ut sina stämband till denna kändistäta actionsoppa, och de gör ett bra jobb med att lyckas balansera Norths mer galna porträttering med sina desto mer sansade, om än lika intressanta, karaktärer.

Manuset är förövrigt väldigt underhållande skrivet då man varken tar sig själv eller mediet man opererar inom på allt för stort allvar (även om man givetvis inte skämtar bort alla viktiga ståndpunkter helt och hållet). För det märks tydligt att alla inblandade verkar ha haft extremt roligt under skapandeprocessen och det finns en livfull lekfullhet som jag verkligen gillar i samtliga beståndsdelar. En av de bästa stunderna är som exempel när Norths karaktär, Major Cigar, ber en som spelare att öppna menyn för att hitta spelets "craftig-knapp" innan man inser att någon sådan inte finns, utan man har endast blivit dragen vid näsan i sin uppfattning om moderna speltrender.

Freedom Finger är annars ett tämligen kort äventyr då det går att ta sig igenom spelet på några ynka timmar. Dessa timmar kan dock bli väldigt svårmanövrerade då den normala svårighetsgraden testar ens färdigheter rejält mot titelns senare halva då mängder av fiendesalvor och anstormade rymdfarkoster susar mot en med en vansinnig hastighet. Det går dock att skräddarsy sin upplevelse för de som känner att de bara vill uppleva storyn, och de sanna masochisterna kan i kontrast skruva upp galenskapen till "Eleven" där mer poäng belönas i jakten mot högre leaderboard-placeringar.

Avslutningsvis är Freedom Finger en trevlig avstickare bland dagens påkostade AAA-titlar där politisk korrekthet och blodigt allvar får sitta i baksätet i förmån för humor och en rejäl skvätt lättsamhet. Spelbarheten kunde visserligen varit mer intressant, men storyn, upplägget och presentationen väger över rejält till det positiva, och om du är sugen på något annorlunda så titta inte längre bort än till detta färgsprakade indieäventyr.