Svenska
Gamereactor
recensioner
Persona 5 Royal

Persona 5 Royal

Ville du stjäla vuxnas hjärtan som tonåring? Olof har revolterat i Persona 5 Royal...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Alla har vi någon gång känt oss lite stressade över att behöva välja hur man ska spendera sin dag för att i både långt och kort perspektiv få ut så mycket som möjligt av den, samtidigt som man ska vara tillräckligt uppmärksam och närvarande i stunden för att på ett ögonblick kunna svara på vad det är för japansk kejsare som regerade mellan 1926 och 1989 (Hirohito) under vad som kallas Showa-perioden.

Okej, kanske inte just sistnämnda - just den aspekten är troligen förbehållen Persona 5, men ni förstår nog vad jag menar. Hur som helst; Persona 5 är ett japanskt rollspel som släpptes i Europa 2017 till stora delar jubel av både kritiker och lekmän, och nu är det dags för en både utökad och något reviderad utgåva av denna livsstils-simulator med en twist. Spelet börjar "in medias res", mitt i händelsernas centrum är jag en fullfjädrad, maskerad tjuv i full gång med att råna ett kasino, men åker fast. Den huvudsakliga, spelade handlingen utgår sedan från förhörssamtalen där jag förklarar hur allt lett fram till hit.

Persona 5 Royal
Du och dina vänner

Jag börjar, på riktigt nu, med att som ung man i gymnasieåldern ha tvingats till fosterplacering på grund av ett ingripande vid ett våldtäktsförsök. Om det låter konstigt beror det på att det är just det. Mannen som jag knuffat undan och i försvar för kvinnan oavsiktligt skadat, var en rik högt uppsatt politiker som strax drog i ett par strängar och fick mig att framstå som enväldig förövare. Det övergripande temat slås an direkt i vad som snart utvecklas till ett småskaligt krig mellan barn/ungdoms- och vuxengenerationen, med målet att sätta ett stopp för det maktmissbruk och utnyttjande som de yngre blir utsatta för.

Detta är en annons:

Som outsider anländer jag till kafét där min fosterförälder visar mig upp till mitt vindsrum, och jag lägger mig för att sova. På en kalender-vy illustreras hur natten blir till dag och det är dags för skola. Men något står i inte rätt till - och detta är twisten - eftersom skolan genom oanade krafter blivit till ett palats i en parallell värld där, berättas det så småningom för mig, en maktmissbrukande lärares förvrängda önskningar och begär kommer till uttryck.

Om det låter krångligt så tillåt mig att upprepa mig - det beror på att det är just det, till en början i alla fall. Men utvecklarna verkar närmast rädda för att tappa bort en enda spelare i inledningen och förklarar allt eftersom de olika aspekterna väldigt utförligt. Jag välkomnar verkligen den omsorg som lagts ner på de välavvägda och integrerade introduktionerna. Ingen kommer att behöva känna sig otrygg i svåra system som aldrig förklaras och sen kräver att du söker upp dem på internet.

Persona 5 Royal
Också dina vänner

När jag tagit mig förbi den allra första exponerings-fasen av handlingen börjar spelet alltså veckla ut sig i takt med att jag känner mig allt mer bekväm med det som nyss introducerats.
Dagarna följer ett kalendersystem, under vars tid jag efter ett tag får svindlande många möjligheter att hitta på saker. Vill jag plugga ett par timmar i skolans bibliotek för att höja min kunskapsnivå ett litet snäpp samtidigt som andra elevers närvaro och kritiska blickar också kan höja mitt mod, eller vill jag sitta och plugga på ett lugnt kafé där kunskapsnivån höjs ännu mer, men inte inverkar på modet? Bäst är att dock att plugga på regniga dagar, då höjs kunskapsnivån som mest. Hur man håller reda på detta? Man påminns ett par gånger, absolut, men mest av allt hade jag velat ha en anteckningsfunktion. Nu är jag utlämnad till mina anteckningar på baksidan av ett gammalt kuvert jag har liggande bredvid mig på soffbordet när jag spelar.

Detta är en annons:

Det är helt enkelt svårt att ha full kontroll över allt som händer omkring en, men det förutsätter spelet inte heller. Istället identifierar jag mig verkligen med min huvudperson och hans känslor: jag känner mig vilsen och utlämnad. När jag tjuvlyssnar på andra elever som talar om hur dom inte får tiden att gå ihop så är jag en fullständig del av världen och det som försiggår omkring mig. Få gånger har jag känt mig så involverad i en digital värld.

Kalendern vänder blad alltmedan jag träffar nya vänner på skolan och svarar på kluriga men intressanta frågor i skolbänken. Är det alltså bara en livsstilssimulator i japansk miljö? Nej, det är det inte, det fanns ju en twist. När jag och mina vänner upptäcker en maktfullkomlig vuxen som måste sättas på plats samlas vi och färdas till dennes palats, vilket är en fantasiprodukt av den vuxnes galna fantasier. Där slåss vi mot vakter för att slutligen stjäla den vuxnes hjärta för att på så sätt avlägsna de sjuka begär som bor där. Det är vår kamp, det är så vi gör världen bättre. På så sätt blir Persona 5 Royal inte bara en spegling av tonårskänslor, utan också en gestaltning av hur dessa hade kunnat se ut om de fått fritt och fantasifullt spelrum.

Persona 5 Royal
Veka fiende-blobbor som inte rår på skånska vindar

Jag måste säga att de fria, mer planlöst jordnära dagarna bryts perfekt av med moment som driver handlingen framåt, som färder till palatsen. I dessa utgår striderna mellan mig, mina vänner och vakterna från ett Pokémon-liknande system med lustiga fantasifigurer som ska samlas på och olika element som ska kontras. Om du tyckte att Pokémon Sword och Shield från förra året av väl enkelspårigt - räds inte, detta är långt mycket mer intressant inte bara på grund av det djuplodande stridssystemet, utan även på grund av den fantastiska inramningen. Vad som hade kunnat bli ett monotont harvande i gråa korridorer blir galet engagerande när man t ex efter en effektiv attack lämnar över stafettpinnen till sin väns persona-karaktär, och i menyer vars design man kan döda för väljer en full attack med samtliga medlemmar. Att då få höra låten Take Over till animationen av en katt som röker cigarr i en fåtölj och se sin fiende elimineras, då är det dags att kapitulera.

Det må låta som två helt olika spel med vardagssimulator och Pokémonstrider i palats, men genom handlingens - förvisso helt utflippade - trådar nystas allt samman i en brokig, beroendeframkallande helhet som är helt omöjlig att slita sig ifrån.

Nu handlar denna recension egentligen om Persona 5 Royal, och även om jag velat ge min bild av grundspelet bör jag givetvis kommentera vad som gör detta värt att införskaffa. Som jag ser det finns det tre utgångspunkter som jag vill försöka diskutera och närma mig: är det värt att spela Royal om jag redan spelat igenom Persona 5 en gång, är det värt att testa Persona 5 Royal om jag inte gillade grundspelet eller, slutligen - är det dags att spela det för första gången nu?

Persona 5 Royal
Ibland blir det väldigt... japanskt

Royal innehåller många små aspekter som egentligen förändrar väldigt lite individuellt sett. Att huvudpersonen kan använda änterhake i palatsen får dig inte att vilja återkomma till Persona 5, inte heller att det numera även går att spela biljard i darthallen. Det är trivialiteter. Däremot gör trots allt dessa småsaker ett hästjobb med att utöka världen, och att det i huvudhandlingen stoppats in och integrerats nya karaktärer som på så sätt bygger ut storyn, gör verkligen världsbygget mer omfattande och hjälper till att skapa den livlighet jag uppskattar så enormt. Slutligen är den stora nyheten att det nu finns en tredje termin att spela igenom, vilket utökar handlingen signifikant.

Att någon som inte gillade Persona 5 från början skulle börja uppskatta det med Royal-tilläggen är därmed högst tveksamt. Och de som redan spelat igenom grundspelet från början till slut, er tycker jag nästan lite synd om. Det är uppenbart att detta är det kompletta spelet, men vem orkar spela 100 timmar till av ett - måhända redan utökat och kvalitetssäkrat - spel för att efter otaliga timmar nå fram till den tredje terminen och där äntligen få ta del av den största nyheten? Att utvecklarna tagit detta beslutet är för mig fortfarande en stor, stor fråga.

För att sammanfatta rekommenderar jag alltså mest Persona 5 Royal till er som aldrig rört spelet tidigare, eller er som verkligen, verkligen älskade det första gången. Visserligen kostar det som ett fullprisspel, men det är så smällfullt av kvalitet och innehåll att jag går i god för att du som ny spelare kommer bli lika förbluffad som jag över den fantastiska designen, den ultrajapanska lekfullheten och engagerande handlingen och världsbygget. Visst, tiden vi har är begränsad och Persona 5 Royal är en bra bit över 100 timmar, men det är värt att avvara andra saker i livet när det finns spel som är såhär bra.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Total inlevelse, fantastisk och medryckande musik, djuplodande strider, mängder att göra, intressant och engagerande handling, otrolig grafisk- och menymässig design
-
Saknad anteckningsfunktion, få inspelade röster
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Persona 5 Royal (PC)Score

Persona 5 Royal (PC)

RECENSION. Skrivet av Patrik Severin

Patrik har rånat parallella skuggdimensioner på skatter, i jakten att rehabilitera ondskefulla människor, och klara livet som student i denna femma på nya format...

7
Persona 5 RoyalScore

Persona 5 Royal

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Ville du stjäla vuxnas hjärtan som tonåring? Olof har revolterat i Persona 5 Royal...



Loading next content