Svenska
recensioner
Overpass

Overpass

Lera, ensamhet och starkt fokus på teknik är vad Zordix vill ge oss. De lyckas... sådär...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Overpass känns på ytan som något jag utan vidare kan kasta mig ned i och tillbringa alldeles för mycket tid med. Vi pratar klättring medelst mekaniskt medel över stock och sten, mark och mull och detta är något som jag alltid uppskattat i samtliga spel som tillåtit någon form av fordonskörning. Ofta har jag svängt av den fint asfalterade vägen till förmån för skrovligt underlag och efter att ha kommit ut igen, smutsigt lerig, grimaserat från öra till öra.

Overpass
Nascarintresserade, eller amerikanare, kommer säkert flina lite åt speakern. Jag har bara lust att plugga hans avgasrör.

Därför var Zordix Racings skapelse något jag såg fram emot. Mest för att jag, till skillnad från Petter, inte alls tycker om att springa runt en stängd bana i en kraftigt ombyggd bil tapetserad med logotyper, i jakt på bästa varvtiden. Utan kliver hellre över stubbar, upp för backar och smidigt utlagda rör. För som namnet antyder går Overpass ut på att så snabbt (och så smidigt) som möjligt ta sig från punkt A till B. Och medan det inte är en öppen värd som låter mig sladda runt någon av de många exotiska platserna som bjuds, är det utmaning nog att ställas inför vad som känns som en 90 graders vägg insmord i lera. Men redan från start märker jag att spelets brist inte är dess ambition, utan dess utförande.

Speakern som instruerar mig genom övningsavsnittet känns som lyft ur ett Nascar-rally belagt någonstans i den norra Södern; inte för lantlig, men tillräckligt gnälligt amerikansk för att passera som stereotypisk, trångsynt, motorälskare. Jag tröttnar på denna överspelade fjant på exakt två sekunder och resten av tiden ägnar jag åt att ta mig igenom en precis lagom utmanande bana för att jag ska fastna. Och fastna gör du. Det gäller att hålla mer koll på var du är snarare än hur snabb du är; istället för att ligga i 190 i kuperad terräng vinner den metodiskt tänkande. Ena hjulet framför det andra och undvik att landa mitt på en sten så kommer du nog upp. Så småningom.

Overpass
Du kan spackla både förare och fordon efter visst behag

I likhet med framför allt Trials gäller det att balansera tyngdpunkter, välja rätt läge (två eller fyrhjulsdrift) vid rätt tillfälle och veta då man ska, samt inte ska, använda differentialspärren för att klänga sig fram. Att peka och gasa per arkadsätt duger alltså inte. Detta är just det som jag uppskattar och gillar att utmanas av; strategisk körning. Tänka steget före och se vilken väg som är smidigast. Och det är i detta, spelets fokus, som ett stort minus framträder; just tidpunkten. Kör du ATV (andra körbara fordonet utöver buggy) kommer balansen in och inte nog med att det inte syns att karaktären gränslar, tiltar och svänger, gör denne inte det heller. Detta då fysiken bitvis får för sig att leva sitt eget liv. Har du hamnat lite på lut i en sluttning känns det som det inte spelar någon roll hur mycket du lutar dig åt andra hållet; du kommer tippa över.

Overpass
Själva körningen pendlar mellan att vara rakt av rolig till jobbigt undermålig.

Så det som är spelets huvudfokus är också det som haltar rejält och sänker betyget markant. Tillkommer gör också helt tomma banor (inte ens en älg står och idisslar vid skogskrönet; det hade varit kul om man kunde göra skillnad på lägen där du spelar själv och lägen tillsammans med andra. Eller åtminstone lagt till möjligheten att stänga av spökena.), ingen kommentar under turerna och en bilfysik som är lika inkonsekvent som tyngdlagen. Skulle jag beskriva den skulle jag slå till med manövrering av ett ultravigt cementblock på lika delar vaselin som midjehögt vatten. Nog för att man gräddvispar hjulen genom lervälling, men samma sekund som man får fäste igen kastas man i ett ryck framåt och fordonet känns lika lätt som en onlinespelares oljade musmatta. Jag vet att terrängkörning är lika delar sirap som glid, men här hackar man fram och bilen verkar inte veta om den är en fjäder eller ett städ. Något som i min mening sabbar flytet och känslan.

Värt att notera är att jag också spelar på PS4 Pro och om bilduppdateringen här är så ostabil vill jag inte ens tänka på hur den ser ut på de aningen lättsammare konsolerna (och hoppas att det är bättre optimerat på PC). Och när vi ändå pratar teknik kan jag snudda vid hur spelet ser ut. Bilder gör det inte rättvist, även om det i rörelse inte heller är något att fota, rama in och sedan skryta om när Carl Von Bakåtslick kommer på besök. Färgerna är läckert varma och detaljerna är skarpa nog, men leran pendlar från att vara atmosfäriskt inbjudande till att, likt vaselin, smetas ut till oigenkännlig sörja, vitutblandad av däckens spruteffekt. Det ser okej ut, varken mer eller mindre.

Overpass
Istället för att följa en utlagd bana får du välja vilken etapp du tar härnäst i karriären.

Hur känns det att spela då? Är det roligt bortom ett par timmar? Sådär och nej. Medan det definitivt fyller den där törsten efter terrängtumlande fånerier, men styrningen, den bipolära fysiken och ensamheten sett till avsaknaden av andra motspelare (nog finns ett onlineläge men det var inte särskilt befolkat när jag kopplade upp mig), gör att man snabbt tröttnar. Det har i min mening ungefär samma intressespann som ett mobilspel enkom designat för att hålla dig fast bitvis. Nu har jag låtit rätt negativ och pessimistisk, jag vet, men jag är också rätt sval inför detta. Men nog finns det höjdpunkter också.

Möjligheten att själv välja vilken väg i karriären du tar (fler utmaningar låses upp ju mer du spelar) istället för att följa en snitslad bana, skräddarsydda karaktärer, sponsorskap som ger trevligare tillbehör och garagemenyn där du kan stå och pilla med din skitiga fyrhjuling i form av motorutbyte och finjustering, tror jag kommer tilltala många. Men tyvärr är det inte tillräckligt (speciellt om man ser till den dryga 4-600 som spelet går på) för att överskugga det faktum att Overpass, trots intressant och trivsamt koncept, inte är mer än en mindre engagerande tolkning av Trials, med både ATV och buggies i blandningen.

Overpass
Det hela känns som Trials i större skala. Fast mycket sämre.
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Varierande miljöer, flera olika buggies, flexibelt karriärläge, kul i korta stunder
-
Inkonsekvent bilfysik, tomt, monotont ljud, inget mänskligt motstånd, tekniskt mediokert
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

OverpassScore

Overpass

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

Lera, ensamhet och starkt fokus på teknik är vad Zordix vill ge oss. De lyckas... sådär...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy