Mega Man Zero/ZX Legacy Collection

Den svärdsviftande figuren Zero debuterade år 1993 i Mega Man X. Karaktären blev omgående populär, trots att han inte ens var spelbar. Detta fick vi vänta på i fyra år till, för 1997 släpptes den fjärde installationen i Mega Man X-serien och sedan dess är Zero en självklarhet i Mega Man-världen och fick faktiskt även ett eget äventyr år 2002 - om än "bara" till Game Boy Advance.

Denna nya Legacy Collection som nu släppts, innehåller de fyra spelen i Zero-serien som hittills släppts, samt även de båda Nintendo DS-uppföljarna ZX och ZX Advent för ett komplett paket. Dessa har faktiskt inte lanserats till stationära konsoler utanför Japan tidigare, så det är hygglig chans att du inte lirat dem tidigare och alltså har helt nya äventyr att uppleva med Mega Man-världens allra fränaste protagonist.

För den som spelat X-serien kommer mycket att kännas välbekant, men det finns en twist; Zero har med sig sin klassiska Z-Saber för närstrid, tillsammans med en version av sedvanliga Mega Buster för avståndsattacker. Spelen följer heller inte det klassiska Mega Man-upplägget när det gäller bossar och banor, utan Zero skickas istället ut på diverse uppdrag i en spelvärld. Dessutom är bossarna bättre varierade här än de var i X-spelen. Dessutom tycker jag ZX-seriens Metroidvania-liknande upplägg tillför en hel del med en öppen värld att utforska.

Så är spelen lika idiotsvåra som Mega Man ofta är? Jodå, det är precis som du kan förvänta dig och de första två Zero-spelen är notoriskt tuffa, men lyckligtvis innehåller Mega Man Zero/ZX Legacy Collection valmöjligheter som gör det mer uthärdligt. Bland annat kan du nu spela dessa titlar på en 'casual'-svårighetsgrad och framför allt har du bättre möjligheter att spara där du önskar, vilket i praktiken betyder att du har oändligt med liv. Det här hjälper såklart en hel del, för som det ofta var i äldre titlar, var sparsystemen primitivt utformade och du fick helt enkelt finna dig i att mellan varven spela om hela banor sedan en boss gjort lapskojs av Zero.

Visuellt har inget gjorts åt spelen, som därmed alltså behåller sin charmiga retrografik. Däremot finns den sedvanliga uppsättningen filter att välja på för den som vill modifiera utseendet något. Jag tycker dock inte att det tillför något, för i slutändan är det här spel gjorda för en liten, bärbar skärm och att smaska upp det på 60 tum gör att det ser förskräckligt ut oavsett. De våldsamt stora pixlarna gör snarast svårighetsgraden ännu värre och det är ibland svårt att se allt som händer för att ha en chans att reagera i tid.

Musiken hör till samlingens verkliga ljuspunkter och spelkontrollen är också sådär Capcom-bra som serien var förr i världen. Jag tycker även att ZX-titlarna bättre tål att spelas på dagens jätteskärmar. Jag har recenserat detta till Playstation 4, men personligen hade jag nog hellre haft det till Switch eftersom samlingen verkligen skulle komma till sin rätt i bärbart läge på en mindre skärm.

Om du inte spelat dessa spel tidigare och älskar Mega Man-världen, tror jag absolut att du kommer ha utbyte av Zero-serien. Med det sagt är det ändå så att de tidigare Legacy Collections-spelen hade mer att ge och var genomgående bättre samlingar innehållandes några av världens bästa spel. Fokusera alltså på dessa om du inte redan spelat dem. Tidens tand har varit hård mot Mega Man Zero/ZX Legacy Collection, inte minst grafiskt, men spelbarheten finns där och äventyren har onekligen sin charm.