Svenska
Gamereactor
recensioner
Ego Protocol:Remastered

Ego Protocol: Remastered

Innovativt, beroendeframkallande och fantastiskt - enligt utvecklarna. Olof bestrider sanningen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ställ dig dessa frågor, läsare. Säger "Winner of Game Jam at Poznan Game Arena" dig något? Eller kanske den uttömmande beskrivningen "Innovative! Addictive! Logical! Fantastic! An action-packed puzzle platformer that will addict you from the first play!"? Du vet kanske rentav redan vilket spel jag pratar om?

HQ

Det är hur som helst orden som de polska utvecklarna Static Dreams malligt och lite missriktat humoristiskt beskriver sitt spel Ego Protocol: Remastered med. Om det finns någon substans i de (självvalda) lovorden? Låt oss säga såhär. Inte lika kaxigt är uppstartsmenyn felstavad och ger ett oerhört amatörmässigt första intryck. När jag försöker trycka mig vidare för att ge Ego Protocol en ärlig chans och glömma den irriterande missen, då svarar inte kontrollen. Det börjar bra.

Ego Protocol:Remastered
Titta på denna bilden ett slag, och jämför med den nedan.

Själva spelet är en helt story-fri variant på de där kvadratiska pusslen många av oss pusslade med som små, där man flyttar runt små brickor på en tvådimensionell plan för att antingen bilda ett motiv eller en ordningsföljd med t.ex. siffror. Twisten, och den faktiskt genuint goda idén, är att man här inte bara ska pussla runt och sätta ihop en plattformsbana i realtid enligt nämnda devis, utan samtidigt även spela den med en mycket liten karaktär.

Redan på de handfulla övningsbanorna introduceras alla spelets aspekter. Jag lär jag mig att min lilla, lilla karaktär kan gå, stå still, hoppa och skjuta. Ni hör själva hur det låter. Kan det vara så att banorna i stigande svårighetsgrad sedan testar mina efter hand ökande kunskaper? Faktiskt inte, men det beror inte på innovation. Förutom att inlärningskurvan är extremt brant så är svårighetsgraden väldigt ojämn. Nästan enbart utifrån menyerna förstår jag därför att jag gör någon form av framsteg, alla banor ser nämligen helt likadana ut med en slags habil men identitetslös 80-tals-stil man tröttnar på efter fem minuter. Den grafiska - och övriga - variationen är noll, och när jag inledningsvis väl sett vad spelet hade att bjuda på fanns det inte mycket mer.

Detta är en annons:
Ego Protocol:Remastered
Jag ser inte heller någon skillnad.

Därutöver är kontrollen hutlöst seg och bökig. Om man som spelare kommer på kontrollscheman som hade fungerat bättre än utvecklarnas dito, då är det något som inte stämmer. Om spelet dessutom kräver snabba reflexer men inte ger en rätt verktyg, då blir man lätt lite irriterad.

Jag är helt övertygad om att Ego Protocol: Remastered hade kunnat remastras tolv gånger och ändå inte varit särskilt roligt eller givande. Det är varken Logical! eller Fantastic! när min karaktär för tredje gången hoppar rakt igenom plattformen och buggar spelet så att jag är tvungen att gå ut i konsolmenyn eftersom inga kontroller svarar. Igår kväll köpte jag kaffebönor för 50 kronor och du gör förstås vad du vill med dina pengar, men jag rekommenderar i alla fall inte att du lägger dem på Ego Protocol:Remastered.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Bra grundidé, klart koncept
-
Fult, identitetslöst, ingen variation, ojämn svårighetsgrad, buggiga och dåliga kontroller
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content