LIVE

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Live broadcast
Annonsera
logo hd live | Crucible
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Vanquish

Vanquish

Vad är dödligast: rökning, breakdance eller skottskada? Olof har testat allt i Vanquish...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Hur trötta blev vi inte på Gears of War-formulan i slutet på 00-talet? Spel av ytterst varierad kvalitet formligen pumpades ut i kölvattnet av Epics ytterst stilbildande tredjepersonsskjutare. Från och med 2006 skulle snart sagt alla spel ha en cover-mekanik där du gömde dig bakom pinsamt perfekt utformade huvud- eller midjehöga barriärer för att ta skydd från skotteld, och kontrollschemat skulle vara utformat så att kameran med ett knapptryck närmade sig axeln på karaktären och zoomade in på fienden.

Det är en tid i spelhistorien jag gärna inte återvänder till. För även om mekaniken är grundläggande i de allra flesta spel även idag, har den till stor del hunnit finslipas och barnsjukdomarna eliminerats. Men så har vi Vanquish, som ursprungligen släpptes 2010 och stoltserar med precis sagda mekanik, tillika samma - på bilder - trista entoniga grafik. Jag missade det helt vid releasen under mina gymnasieår, och inför recensionen googlade jag upp det och förväntade mig med en stor suck att fördomarna skulle bekräftas en efter en.

Inledningen griper dock tag i en direkt. Cover-mekaniken finns visserligen där, såväl som axel-kameran och två meter höga muskulösa män. Men strax därpå lyfter huvudkaraktären på visiret och utbrister ett av sina många "fuck", tänder nonchalant en cigarett och börjar glida över golvet i ultrarapid, undflyende kluster av inkommande skott och returnerande salvor som om han var född till det, avslutandes med att lättvindigt breakdance:a upp i stående position. Från och med där och då är jag såld.

Vanquish
Se mig dansa, se mig skjuta.

Därifrån följer en salig blandning av robotskjutande och akrobatik, eller, för att använda dåtida referenser: Gears of War utan en huvudkaraktär vars rörelseschema röjer att han gjort på sig, och Bayonetta om man byter ut slickepinnen mot en cigarett och tar på sig kläder. USA har blivit attackerat av ryssen, San Francisco är utplånat och New York står näst på tur, om bara åtta timmar sker nästa attack.

Vägen mot uppgörelsen går huvudsakligen via gråa - eller silvriga, beroende på om du väljer att se glaset som halvfullt - rymdskeppsmiljöer utan någon större färgvariation. Men där stillbilder inte gör spelet rättvisa alls, gör dess rörliga dito det. Inte en enda gång upplevde jag äventyret monotont. Med små, små variationer i miljö och spelmekanik lyckas Vanquish aldrig bli det minsta tråkigt. Utan minsta avvikelse från de utlovade 60 bilderna per sekund - förutom, konstigt nog, i enkla mellansekvenser - går det konstant i 180 km i timmen och de story-mässigt utlovade åtta timmarna blir till slut, på svårighetsgraden Normal, fyra timmar och 38 minuter ren fest.

Man hinner inte tänka efter en enda gång under denna tid, kontrollschemat är verkligen silkeslent och som spelare tvingas man konstant framåt utan den minsta andhämtning. De gånger jag böjer mig fram för att ta en kopp kaffe och försvinner bort i tankarna är jag död, och när jag når eftertexterna tänker jag att upplevelsen slutligen kan tolkas på två sätt. Antingen älskar man - ja, det gör man - intensiteten, strömlinjeformningen och den kompromisslösa avsaknaden av utfyllnad, eller så kan man se glaset som halvtomt. Då är det ett - visserligen annorlunda - actionspel i gråa korridorer som är slut innan man knappt hunnit börja. Att storyns kvasifilosofiska tematik med frågeställningar som om man kan offra individer för kollektivet, det vill säga om målet helgar medlen, och anspelningarna på Voltaire och hans 1700-tals-verk Candide - är klent underbyggda floskler.

Vanquish
Generisk militärskjutare? Glöm det!

Själv har jag helt överseende med detta. Storyn vinner inga nobelpris, jag tar den för vad den är; ett till och med smålustigt försök att väcka tankar, och spellängden är inget jag egentligen ser ett problem med heller. Det är kort och koncist, helt enkelt. Snarare kan jag uppskatta avvägningarna som utvecklarna gjort. Hur länge håller ett fantastiskt action-spel utan en spännande story som knyter ihop det? Hur länge orkar man pressa sig igenom likadana, om än häftiga miljöer, med till stor del likadana, om än häftiga fiender?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Som ett förtydligande är detta alltså ett spel som möjligen utgör en vattendelare, och till denna remaster är det ingenting som egentligen förändrats sen sist. Grafiken visas numera i 4K-upplösning, men det lyckas knappast dölja att det ändå är ett spel till förra generationen - förvisso ett spel jag rekommenderar alla att spela, kanske framförallt till er som vill revidera er syn på tredjepersons-action från tidigt 10-tal, eller bara vill röka en cigarett medan ni dansar i slowmotion och känner pistolkulorna vinande över skalpen.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Svinsnabbt, tight spelkontroll, enhetligt sammanfogat och välavvägt äventyr, varierade banor, perfekt avvägt tempo
-
Möjligen lite kort, ostig story, bilduppdaterings-dippar i mellansekvenser
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Captian Price
    Vanquish, ett snabbt japanskt actionspel. Kan det bli bättre? Det är en helt vanlig, lugn dag i San Francisco. Åtminstone till en början. Vad... 9/10
  • Thrashohollic
    Jag älskar Gears of War spelen och när jag såg trailern till Vanquish kändes det som ett spel jag bara måste ha. När demon släpptes var jag... 10/10
  • Makaflow
    Efter att Platinum Games imponerade stort med på snudd briljanta Bayonetta för drygt ett år sedan (och inte minst imponerades jag av det brutalt... 7/10
  • Zoiler
    En sjuhelvetes Matrixopera - i rymden. "What are you trying to tell me? That I can dodge bullets?" "I'm saying when you're ready, you... 9/10

Relaterade texter

VanquishScore

Vanquish

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Vad är dödligast: rökning, breakdance eller skottskada? Olof har testat allt i Vanquish...

VanquishScore

Vanquish

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Ultranationalistiska ryssar, hightech-rustningar och en kedjerökande hjälte i årets överlägset röjigaste actiondräpare. Vi har hårdtestat Platinum Games actiondräpare Vanquish...

Nu är Vanquish släppt även till PC

Nu är Vanquish släppt även till PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Sega Europe låter meddela att 2010 års scifi-höjdare Vanquish nu blivit officiellt lanserat till PC via Steam. Detta vill de såklart uppmärksamma lite extra och därför...

Vanquish officiellt utannonserat till PC

Vanquish officiellt utannonserat till PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Vanquish, Platinums underhållande actionspel, har efter en tids retsamma antydningar från Sega nu änltigen utannonserats officiellt till PC. Premiären sker den 25 maj och...



Loading next content