Svenska
recensioner
Snack World: The Dungeon Crawl

Snack World: The Dungeon Crawl

Wigert må ha samma skäggväxt som åttaåring men det gör tyvärr inte Level-5:s färgspäckade och barnsliga rougelike-RPG roligare för den saken...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

I det extremt färgglada och klyschiga kungariket Tutti Frutti sitter prinsessan Melonia sådär tonårsfräckt och obrytt på armstödet till sin fars kungatron. Hon verkar snäll, för bland alla kungliga rådgivare, soldaten Major Mango och kungen själv är hon den enda som föreslår att den stackars avsvimmade krabaten med total minnesförlust som hittats utanför slottsmurarna borde få hjälp och bli inlagd på sjukan. Melonia hade bevisligen en slug plan med det hela för när min rosafrisserade pangbrud till spelhjälte kommit på benen igen slängs jag iväg på ett gäng uppdrag som kretsar kring att hämta hudkrämer och kärleksdrycker åt Melonia från blodtörstiga bestar. Premissen byts förvisso snart ut mot att handla om någon ond sate som vill ta över världen i klassiskt japanskt rollspelsmanér, men det är en svag tröst för ett annars väldigt dåligt spel.

Snack World: The Dungeon Crawl
De olika städerna är charmiga, oftast färgsprudlande och trevligt atmosfäriska med liv och rörelse. Om de olika grottorna var gjorda med samma passion hade Snack World absolut inte varit så dåligt som det nu blev...enligt oss.

Precis som titeln säger är Snack World en "dungeon crawler", en ganska charmig och lättsam sådan från ett första intryck. Staden Tutti Frutti är min bas där huvud- och sidouppdrag hämtas, vapen införskaffas och uppgraderas, sedan bär det ut i vida världen till antingen närliggande småbanor eller till själva huvuddelen i spelet, vilket är flera olika tempel som ska penetreras ända tills slutbossen nås. Och redan här - efter mindre än en halvtimmas spelande - går det upp för mig att Snack World: The Dungeon Crawl - Gold inte kommer vara någon rolig upplevelse utan snarare starten på mitt livslånga löfte att aldrig någonsin acceptera ett recensionsuppdrag där jag inte riktigt vet vad jag ger mig in på.

Så här fungerar det: En stor majoritet av alla sido- och huvuduppdrag bottnar i att jag ska till ett av alla tempel eller grottor som finns i spelvärlden. Väl inne i byggnaden ska jag lotsa mig igenom två våningar, alltid två, varken mer eller mindre, tills någon form av slutboss uppenbarar sig. De varierar förvisso till en något okej grad men det blir fortfarande tradigt i längden när jag för femte gången ska spöa upp en medusa-tant , ibland i en ny fräsch färg, ibland helt som vanligt fast med ett fräckt namn. Det är ingenting som vi inte sett förut såklart men när kaka läggs på kaka blir varenda upprepande moment i det här spelet så mycket större och så mycket mer irriterande - och det för mig oundvikligen till de skrattretande labyrinterna som alltid agerar ett alldeles för långt förspel till själva bossen:

Bandesignen är nämligen alltid automatgenererad. Det är såklart förståeligt i och med att samma tempel eller grottor återkommer gång på gång och det hade såklart krävt en bra mycket större utvecklingskostnad att veva ihop en ansenlig mängd kvalitativa slott. Men de här automatiskt genererade banorna...systemet bakom dem, är så banalt och variationslöst att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Långa korridorer, korta korridorer, stora rum, i kombination med varandra. Mer än så erbjuds inte. Ibland startar jag i en lång korridor som går till en korsning av korta korridorer eller så kommer jag till ett stort rum som mynnar ut till två långa korridorer och sedan fortsätter det så med korridorer efter korridorer och stora rum tills att dörren ned till nästa våning med nya korridorer lokaliseras. Ibland behövs det en nyckel till dörren eller så ska några röda knappar hittas så dörren blir upplåst. Och då är det så fantastiskt roligt, så tacksamt att jag rentav skiter på mig av lycka när jag ska springa tillbaka genom alla korridorer och hitta nya korridorer som går till andra stora rum i jakt på den där förbannade knappen eller nyckeln för att sedan lotsa mig tillbaka genom korta korridorer och långa korridorer och stora rum tills jag är tillbaka vid dörren igen...

Snack World: The Dungeon Crawl
En gång hade vi tur med RNG:n och fick en dörr till nästa våning precis vid starten av grottutforskandet. Det...var en bra dag.

Medan jag rusar igenom våningarna så ska det förstås slåss en del också och det systemet är under omständigheterna godkänt. De olika vapnen kallas "Jaras" och totalt kan jag ha sex stycken aktiverade samtidigt. Anledningen till att man har så många är för att ett vapen kan vara effektivt mot högst tre olika typer av fiender och det krävs ett helt gäng med olika stridsdon för att alltid ha någonting vettigt att svinga omkring mot den enorma mängd av småfiender som strosar omkring nere i grottorna. När jag har siktet låst på en fiende meddelas jag av en ikon om att jag bör byta "Jara" för att skada mer och det brukar göra att jag använder mina sex olika vapen ungefär lika mycket under ett uppdrag och så mycket som tre stycken under en och samma strid.

Ibland när en fiende dör kommer möjligheten att fotografera liket och lägga till besten till mina "Snacks". Dessa fungerar som medhjälpare som alltid hänger med ut på korridorsutforskande och de slåss nästan lika bra som jag själv gör. De går att uppgradera på olika sätt och att hitta den ultimata kombinationen genom att lyckas fotografera ett par riktiga kärnvapen till fiender är ett trevligt system som egentligen bara kantas av problemet att de Pokémon-liknande små djuren upprepar samma trötta citat till orimliga mängder. "Kami kami kami" och "Wanna nice scar?" skriks säkert fyra gånger i minuten av mina bestar, så jag har fått kapitulera från att ha spelljudet på till att istället lyssna på musik medan jag stångats vidare i alla korridorer.

Snack World: The Dungeon Crawl
Bossarna i sig är helt okej och det kan säkerligen vara trevligt att ge sig på dem tillsammans med ett par vänner. Vi har inte kunnat testa detta och utgår därför från att onlineläget förhöjer spelupplevelsen.

Det ska såklart nämnas att Snack World: The Dungeon Crawl - Gold är en (såvitt jag förstått det) uppgraderad version av The Snack World: Trejarers till Nintendo 3DS och alltså inte någonting spretans nytt till Switch. Humorn i spelet är klockren med underbara fjärdeväggsbrytande skämt och lite anspelningar på sexuella stereotyper, likaså finns det ett onlineläge. Där slutar dock det positiva. Jag skulle inte rekommendera någon att spela Snack World i och med den direkt löjliga mängd upprepning som jag har utsatts för och detta är ett rent praktexempel på hur slumpgenererad banstruktur inte får lov att se ut.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Härlig humor, det finns ett online-läge.
-
Katastrofalt upprepande banstruktur, ful grafik, tjatigt röstskådespel, dåligt varierade uppdrag.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Snack World: The Dungeon CrawlScore

Snack World: The Dungeon Crawl

RECENSION. Skrivet av André Wigert

Wigert må ha samma skäggväxt som åttaåring men det gör tyvärr inte Level-5:s färgspäckade och barnsliga rougelike-RPG roligare för den saken...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy