Mechwarrior 5: Mercenaries

Det var faktiskt så långt bak som år 2000 vi fick chansen att klampa runt i Mechwarrior 4, och med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att fansen varit sugna på Mechwarrior 5: Mercenaries, vilket nu släppts till PC via Epic Games Store. Vi har bestyckat oss till tänderna i jättelika krigsmaskiner och pulveriserat allt i vår närvaro - och föga överraskande är det riktigt underhållande.

Premissen för storyn är att du är företagsledare för ett legoknektföretag, och du är ute efter hämnd sedan en mäktig organisation mördat din far. Att ge sig på dem är naturligtvis rena självmordet och i slutändan är du bara en sörjande son (som ärligt talat inte alls verkar sörja så mycket) med tillgång till en handfull legoknektar. Därför måste du göra uppdrag för att få in resurser så du kan bygga upp större möjligheter att få hämnd.

Efter en kort genomgång av hur min mech fungerar, kastas jag in i det första kapitlet av storyn. Det varar i runt två timmar och ger mig chansen att bekanta mig med finesserna i Mechwarrior 5. Upplägget involverar att konsultera Starmap, åka till en given punkt i universumet, acceptera kontrakt, besöka marknader samt gå till baracker för att hyra piloter. Allt detta kostar tid och spelet håller reda på hur många rymddagar det går och allt har dessutom ett pris.

Kartan är våldsamt omfattande och känns faktiskt lite överväldigande. Piranha Games gör visserligen ett gott jobb med att få grunderna att sätta sig, men det är fortfarande lite för mycket av allt. Och då har jag inte ens nämnt all bakgrundshistoria med hänvisningar till Third Succession War fraktionerna som krigar runt om i världen. Det överlägset viktigaste är dock dina mechs. De tar skada i striderna och kan givetvis skräddarsys in absurdum.

När dina mechs är fixade kan du börja fullfölja dina kontrakt. Dessa kan gå ut på sådant som att försvara ett område eller dräpa ett viss mål. Uppdragen är tämligen fria i öppna världar, där markörer hjälper till att förklara vart du ska någonstans medan du klampar runt och förintar skogar, byggnader och annat med enorma fotsteg. Allt medan du samtidigt skjuter laser, avfyrar missiler och andra vapen du har till ditt förfogande.

Det är lite fippligt att kontrollera mechs dock eftersom en knapp tar dig framåt och en bakåt - men för att faktiskt stanna måste du trycka på bromsknappen. Du vrider även mechens "höfter" och överdel oberoende av varandra, vilket sedan påverkar ditt sikte. Det tar ett bra tag innan jag får till all knappexercis och samverkan med musen, och med ytterligare finesser som extravapen tar det lång tid innan jag känner att jag har kontroll på läget.

En sak som fungerar otroligt bra i Mechwarrior 5 är känslan av att jag faktiskt kuskar runt i en extremt kraftig maskin. Jag har redan nämnt hur omgivningarna rämnar bara av att jag går runt, men detta sträcker sig även till striderna. Att se en tank stå i lågor efter en välriktad laserstråle eller pricka en fiende på huvudet med en raket, är sådant som känns hela vägen. Det är rå brutal styrka och explosioner på ett sätt som hade gjort Michael Bay stolt.

Efter avklarade uppdrag, sjunker tempot rejält. Det finns saker att ta itu med, inte minst reparationer, dessutom bör du snacka med din besättning och avgöra vad ni ska ta er an härnäst. Du kan dessutom behöva förhandla försäkringar och betalning för utfört jobb samt anlita ny personal (som har olika styrkor och svagheter). Allt medför såklart nya utgifter och saker att tänka på. Det finns helt enkelt mycket att se och göra, och om det är bra eller dåligt i dessa sammanhang är såklart upp till var och en. Det går även att spela tillsammans med vänner om du känner att du behöver extra eldkraft för något kontrakt.

Storyn är tyvärr inte särskilt mycket att hänga i granen dock. Vår protagonist är den mest generiska och känslomässigt rigor mortis-mässiga stridspitt vi stött på i spelvärlden på mycket länge. Och för den som inte kan det mesta om Mechwarrior-världen, kommer storyn kännas i det närmaste omöjlig att ta till sig. För mig ligger storheten istället i att sakta men säkert bli större och starkare som företag.

Mechwarrior 5: Mercenaries blir dessutom snabbt svårare och du uppmanas hela tiden att röra dig i striderna. Men att göra det samtidigt som det invecklade kontrollschemat ska nyttjas fullt ut - är lättare sagt än gjort. Jag har slösat mycket dyrbar ammunition och eftersom en del mechs är helt larvigt stryktåliga, så finns inte riktigt utrymme för sådant. Dessutom betyder alla skador på din egen mech att ekonomin blir lidande, vilket är en faktor att hela tiden ha i bakhuvudet.

Det är ett ojämnt tempo i Mechwarrior 5. Striderna är visserligen fippliga med så episkt svulstiga att jag ofta bara gapar. Samtidigt tar spelandet ibland tvärstopp av de texttyngda menyerna jag måste vada genom mellan uppdragen. Om det är något som avskräcker, så kommer detta helt enkelt inte vara något för dig. Å andra sidan, vill du ha dessa feta strider samt så mycket valmöjligheter att du nästan tappar greppet, levererar detta så det dånar om det.