Blacksad: Under the Skin

Jag har i stort sett helt slutat att läsa serietidningar, vilket är rätt sorgligt egentligen med tanke på att det en gång i tiden var mitt överlägset största intresse. Som 15-åring gjorde jag i princip inget annat än att lyssna på Iron Maiden, läsa serier samt teckna. Jag kunde sitta i tio timmar och bara mosa på, fördjupa mig i allt från Alan More till Frank Millers underbara verk och jag minns hur otroligt förväntansfull jag var när en stor, haussad, efterlängtat stekhet storserie precis var på väg att rullas ut till butikerna. Trots detta tipsades jag om spanjorerna Juan Díaz Canales & Juanjo Guarnidos hyllade serie om detektiv Blacksad för cirka två år sedan vilket fick mig att köpa ett antal nummer. Blacksad är en noir, en mörk och tonalt tung historia om rasism och våldsbrott i 1950-talets New York med ett 20-tal antropomorfiska djur-figurer i de mest utmärkande rollerna. Jag gillade verkligen serien. Välskriven, smart strukturerad och läckert tecknad. Spelet baserat på Guarnidos/Canales älskade verk är inte ens i närheten av lika bra.

Blacksad: Under the Skin är utvecklat av spanska studion Pendulo Studios som hängt med länge, utvecklat ett par bästsäljande, ganska klassiska, pusseltitlar såsom Hollywood Monsters samt Runaway-trilogin. Spelet är ett äventyr som utformats rent mekaniskt och strukturellt på i stort sett exakt samma sätt som Telltale Games mest uppskattade titlar (A Wolf Among Us & The Walking Dead) samt som Rockstar och Team Bondhis underbara polishistoria L.A. Noire. Du intar rollen som privatdetektiven John Blacksad som får i uppdrag av en viss Sonia Dunn, dotter till en mördad gammal boxare, att lokalisera en av boxningsklubbens mest namnstarka stjärnor (som försvann i samband med mordet på Mr Dunn) samt reda ut mordet på hennes farsgube, ta reda på vem som gjorde det och varför.

Till skillnad från Pendulos tidigare spel är Blacksad inte ett peka-och-klicka äventyr utan här har man som spelare full kontroll över panter-detektiven John och spelvärlden är fullt tredimensionell snarare än sådär äventyrsaktigt pannkaksplatt och tillåter för en hel del utforskande. Faktum är att merparten av spelet går ut på att bara vandra upp och ned efter gränder och gator, titta på allt från små gruskorn till cockerspaniel-uteliggare, ställa dumma frågor och få minst lika dumma svar tillbaka. Till skillnad från exempelvis A Wolf Among Us eller framförallt L.A. Noire (som jag verkligen älskar) finns det inget driv i berättandet här, Pendulo låter speltempot ofta sjunka till så pass rysligt låga bottnar att jag flera gånger somnat under tiden som jag spelat. Varje samtal med någon av spelets 30 karaktärer ger mig som spelare såklart flertalet olika val och beroende på vilka val jag gör tar handlingen olika vägar genom mordgåtan men efter att ha spelat igenom Blacksad två gånger och gjort radikalt olika val under resans gång, kan jag med tydlighet säga att skillnaden i slutändan inte är tillräckligt stor, ändå. Oavsett vilka svarsalternativ man väljer längs vägen.

Tonen och designen är det jag verkligen gillar här, samt en del av röstskådespeleriet. Film noir-grejen känns väldigt mycket L.A. Noire/Sin City och det passar ju mig alldeles utmärkt, inte minst med tanke på hur mycket jag älskar filmer som Katt på hett plåttak, Riddarfalken från Malta samt Mel Gibsons sjukligt underskattade noir-hyllning Payback. Resten av innehållet i Blacksad: Under the Skin har jag dock svårt för. Spelet är tomt, segt, tunt, det hackar och hostar, kraschar, har mängder av texturer som aldrig ens laddas och animationerna gör att varenda karaktär ser ut som om de stelopererats från huvudet och ned till fotknölarna.

Med tanke på hur fantastiskt bra grundmaterialet är känns det såklart trist att spanska Pendulo Studios inte lyckades bättre med att förvalta Guarnidos/Canales stilistiska thriller. Nu stannar betyget på en rätt svag femma med rekommendationer om att du håller dig borta från denna svarta katt.