Svenska
Gamereactor
recensioner
The Legend of Zelda: The Wind Waker

Legend of Zelda: The Wind Waker

Gamereactor håller redan nu tummarna för att även nästa Zeldaspel ska vara cel-shadat, för det är ju såhär Link ser ut - egentligen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Man kan tänka sig att Nintendo måste ha enorm prestationsångest inför varje nytt Zelda. De sätter någon form av försäljningsrekord i princip varje gång, samt håller absoluta världsklass beträffande spelkvalitet. Denna gång har man dessutom inte gjort det lätt för sig. Efter den bejublade sekvensen på Nintendos Spaceworldmässa (i samband med visandet av Gamecube) så slopade man den realistiska och tuffa Link till förmån för tecknad grafik och slapstick. Ett beslut som givetvis inte helt fallit i god jord.

Men frukta inte: Zelda har aldrig sett så bra ut och det är naturligtvis precis det här Nintendo tänkte sig då de släppte Zelda III: A Link to the Past. Sköna äventyr, stor mimik och oväntade händelser skildras, tack vare det för tecknad film så karakteristiska överspelet, på ett sätt som aldrig hade kunnat göras med realistisk grafik. Zeldaspelen är, trots det ofta överhängande mörka hotet, inget svart och ondskefullt spel. Därför behöver det heller inte se så överdrivet realistiskt ut.

Hundratals år har förflutit sedan händelserna i Ocarina of Time. Historierna om den grönklädde alvpojken som räddade världen har förvandlats till sägner. Men på en liten ö firar man ännu honom med att pojkar som ska bli män bär samma gröna dräkt som hjälten den dag de fyller tolv. Så tar allting sin början. En intressant historia, som ju gör att man kan tolka det som att det är en helt ny Link som går på äventyr. Då slipper man bekymra sig om att Link tycks öka och minska i ålder, helt utan vett och sans.

Det är omedelbart slående hur oerhört vackert spelet är. Det må finnas spel som kan uppvisa värre tekniska bedrifter och fläskiga effekter. Men en sagolikt skön design sätter stämningen bättre än all bump-mapping och mipp-mapping i världen. Springer man snabbt yr det cel-shadade dammet, går man i högt gräs vajar det på ett övertygande vis och simmar man i vattnet bildas cel-shadade vågor. Stor möda har lagts ned på de där små extra detaljerna som verkligen avslöjar sann fantasirikedom, omtanke samt att utvecklarna faktiskt haft den där lilla extra tiden att lägga ned på att få allt att stämma på ett bra vis.
Rent spelmässigt vore det dock lätt att avfärda Wind Waker, för särskilt mycket har det inte hänt sedan Ocarina of Time till Nintendo 64. Kameran kan centreras genom ett tryck på L-knappen och kan roteras manuellt med den gula C-spaken. Allt är intuitivt, och ingen kommer att behöva missa på grund av att själva spelandet är för svårt. Det inkluderar även spelets bossar som till att börja med bör analyseras noga. Hysteriskt knapptryckande leder ingen vart. Det gäller att veta var man ska slå, och hur man gör för att kunna det. Å andra sidan hade Ocarina of Time fullständigt lysande kontroll, så man kan ju alltid ifrågasätta huruvida Nintendo verkligen borde laga något som inte är trasigt.

Detta är en annons:

Link springer precis som man vill och för att hoppa mellan avsatser räcker det att springa mot dem så hoppar den grönklädde alvpojken automatiskt. Annars har han en rad attacker han kan utföra, samt att man under äventyrets gång får fler föremål, vilket i sin tur ger Link nya möjligheter att utföra saker. Producenten Eiji Aonuma har varit mån om att varje föremål under äventyret ska vara mångsidigt, något som gör att man får tänka till när man står inför ett problem. Det är inte säkert att Link behöver hämta något för att kunna fortsätta sitt äventyr, kanske bär man redan på det som behövs. Kan dock inte hjälpa att jag ibland finner mig lite irriterad på systemet för att få Link att hasa sig fram emot, tryck mot en vägg. Hela tiden fodras ett tryck på A-knappen, och råkar man släppa så hoppar man ned automatiskt i vattnet under. Just funktionen att trycka sig mot en vägg har funnits och fungerat bra sedan Tomb Raider släpptes, och jag kan inte förstå varför Nintendo valt denna mer omständliga lösning. Petitesser, naturligtvis, det är ju inte så att man går tryckt mot en vägg spelet igenom. Men detta samt något fler moment gör att det absoluta toppbetyget ändå inte kan delas ut till Zelda i kategorin "Spelbarhet".

Att sitta och lyssna på Wind Waker är en nästan lika stor upplevelse som att spela det. Sällan har så många helgjutna låtar rymts på en och samma skiva. Oavsett var man är finns välkomponerad musik som nästan omedelbart bara genom sina toner kan berätta vilken plats man är på. Link och övriga varelser i Hyrule talar, men dock sällan mer än ett utrop och liknande. Vilket i sig är ganska skönt, eftersom man får chansen att själv föreställa sig hur de låter när de talar. För att röster ska fungera måste de vara klockrena. Final Fantasy X är ett exempel på spel där rösterna förtog en del av känslan istället för att tillföra något.

För de som spelat de tidigare spelen finns en hel del att se fram emot. Dels kära återseenden, men också små vinkar till det som skett tidigare. En rolig sak är när man träffar Deku-trädet och han minns besöket av en grönklädd pojke som såg ut som nuvarande Link, fast för väldigt länge sedan. Klart kul och gör att man känner sig belönad som Zeldaspelare.
Egentligen finns bara ett problem med Wind Waker, och det är det som samtidigt - vid sidan av grafikstilen - är en av spelets nyheter. Hyrule står nämligen till stor del under vatten. Link får således kryssa fram mellan öar för att kunna fortsätta sitt uppdrag. Här uppstår problemet att havet är på tok för omfattande. Att resa från en ö till en annan tar inte sällan uppemot fem minuter. Och då snackar jag verkligen ren och skär transportsträcka. Det blir liksom tråkiga avbräck i ett annars så omfattande och välgjort äventyr. Visserligen kan man varpa senare i spelet, men den sega båtåkningen blir man aldrig helt kvitt.

Helt ogenerat har Nintendo lånat spelet Chokobo Hot & Cold från Final Fantasy IX. Det gick ut på att man genom en kartbit skulle hitta just den platsen och gräva där för att hitta en skatt. I Wind Waker ska Link göra samma sak, fast med sin båt istället för en chokobo. Problemet är bara att man i Wind Waker sällan belönas med föremål, utan med pengar som man ändå aldrig får ont om. Idén är i grunden dock god, och den som vill kan dryga ut spelets livslängd rejält med att bara leta skatter i havet.
Wind Waker är aldrig ett svårt spel, utan istället perfekt utmanande. Att stöta på ett hinder är alltid en utmaning och det är aldrig för uppenbart vad man ska göra. Små enkla och finurliga lösningar är det som gäller för dem som vill avancera i storyn. Spelet är kanske i kortaste laget om tio timmar mer äventyr hade inte skadat. Å andra sidan kan man ju se faktumet att man vill ha mer som ett bevis för hur roligt spelet ändå är. Dessutom finns ett antal miniuppdrag man kan lösa, vilket ofta resulterar i roligheter.

Detta är en annons:

Överhuvudtaget är det svårt att tycka illa om Links nya äventyr. Det är spännande tack vare dess oväntat händelserika story samt erbjuder en stor spelvariation. Trots små minuspoäng så är det inget snack om att Wind Waker, tillsammans med Metroid Prime, är ett av årets starkaste spel såhär långt till Gamecube. Problemen i spelets många grottor är väl avvägda och att misslyckas och falla ned för ett stup bestraffas inte med döden, utan man får försöka igen. På det sättet undviks att man behöver springa om långa sträckor. Allt som allt känns det som ett väl sammanhängande och involverande äventyr. Gamereactor håller redan nu tummarna för att även nästa Zeldaspel ska vara cel-shadat, för det är ju såhär Link ser ut - egentligen.

The Legend of Zelda: The Wind WakerThe Legend of Zelda: The Wind WakerThe Legend of Zelda: The Wind WakerThe Legend of Zelda: The Wind Waker
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Pampigt, oerhört snyggt, involverande och finurligt
-
Lite väl kort
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • kingdom heart
    Det tog ett tag för mig att börja skriva på denna recension. Jag var tvungen att analysera mina tankar, jag hade knappt några tankar. Men Jag var... 10/10
  • alex97000
    Story: i början av spelet får du skriva det namn så det är omöjligt att säga vad du heter nå ja vi går vidare. Det handlar om att du fyller... 10/10
  • protoman
    Ett lite gulligare Zelda och här är recensionen av The Wind Waker. I det här åker man båt till olika öar som har olika grejer man ska... 9/10
  • My nemesis
    The Legend of Zelda:The Wind Waker emottog en massa skit innan dess release,både av fans och spelpress i allmänhet. Helt i onödan tycker... 9/10
  • wichax
    The Legend of Zelda: The Wind Waker En helt ny Link hoppar in i spelvärden, en tecknad som vi aldrig sett förut. Story: Det är Links födelsedag... 10/10
  • BlackFighter
    Jag gillar blodiga spel. Helst jätteråa, blodiga och helt enkelt smutsiga bestar till spel. Men något hände när jag såg cel-shadingen. När jag... 10/10
  • Link_zelda
    Varning! Denna recension innehåller spoilers Kan en barnslig cel-shadad Link upprepa samma sak som Hero of Time gjorde? Som sagt så är detta... 10/10

Relaterade texter

Legend of Zelda: The Wind WakerScore

Legend of Zelda: The Wind Waker

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Gamereactor håller redan nu tummarna för att även nästa Zeldaspel ska vara cel-shadat, för det är ju såhär Link ser ut - egentligen.



Loading next content