Svenska
Gamereactor
recensioner
Stela

Stela

Adam har beskådat en döende värld i äventyrsplattformaren Stela

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är aldrig fel för studior att prova sig på en beprövad genre, eller ta inspiration av andra titlar och injicera sin egna identitet och idéer i sina spel. Cinematiska plattformare är långt ifrån en ny genre. Prince of Persia och Another World är titlar som sedan länge låtit oss digitalt plattforma, pussla och försöka överleva dödsfällor och i mer modern tid har vi titlar som Inside, Black: The Fall och många andra. Det finns alltid utrymme för tolkningar och försök i denna genren. Det trista med Stela är att de inte riktigt når hela vägen med att göra detta på ett intressant sätt.

Stela, utvecklat av SkyBox Labs, låter oss följa en ung kvinna som färdas genom en främmande och döende värld där omgivningar och de få formerna av kvarvarande liv knappast är välkomnande. Det är en dystopisk färd genom skogar, ruiner, snötäckta berg och tempel. Det är ett mekaniskt sparsmakat spel där vi utöver att gå endast kan använda objekt som spakar och flytta föremål eller hoppa för att försöka klara olika pussel och hinder.

Stela

Exempel på de farhågor vi springer in i kan vara saker som köttätande skalbaggar, långa mystiska skuggvarelser vi måste smyga oss förbi eller grävande monster som under snöytor jagar oss likt frenetiska dödssorkar. Dessa omringas sedan av ibland dödliga omgivningar, som ett mystiskt slagfält där vi måste söka skydd mellan skurar av pilar eller tidsbaserade fällor. Det finns också stunder där vi kan själva manipulera omgivningar för att överlista dödliga fiender eller liknande. Som hur en av skuggvarelserna måste besegras genom att släppa lös ett annat monster som livnär sig på det eller liknande.

Detta är en annons:

För det mesta så är Stela ett ganska enkelt spel även om det fanns några ställen där jag dog en handfull gånger innan jag listade ut exakt hur jag skulle göra. Men detta hör till genren och är inte något främmande eller direkt frustrerande. Det tog mig ungefär två timmar att klara ut spelet vilket kändes överlag ganska lagom även om jag gärna hade haft lite mer. Men det största problemet med Stela är inte den kvantitet av speltid vi får, utan kvalitet.

Stela

Med detta menar jag inte det visuella eller tekniska, för där är spelet helt acceptabelt. Det är simplistiska modeller och miljöer men med en för det mesta tajt design och passande dystopisk färgpalett så är det inga som helst problem att stimuleras av det vi ser på skärmen. Problemet jag fann under spelets gång var dock att det inte fanns någon direkt berättelse som greppade mig. För även om vi likt Inside eller Limbo, två spel i samma genre och där det förstnämnda utan tvekan varit en stark inspiration för Stela, så berättar inte vår resa någon direkt berättelse. Det är bara en resa där vi inte lär oss något om varför vi färdas eller vad som händer.

Inside, ett spel jag först när det släpptes hade problem med för att det lämnade en del åt fantasin, berättade i alla fall något om vår färd och berättade genom de scener vi beskådade om hur världen fungerar och ger oss kontext för spelets sista stunder. Detta är något SkyBox knappast ger oss här då det knappt ens finns något för att utröna vad som hänt med världen. Är den döende på grund av monstren eller är monstren ett symptom? Vad gör huvudpersonen speciell och vad är vårt faktiska mål? Detta är saker vi kan få levererat utan några ord men det är något spelet inte ger oss antingen på grund av sitt förtroende för sin presentation eller för att det är så djupt och avancerat att en troglodyt som jag bara inte kan förstå det.

Detta är en annons:
Stela

En extra liten bagatell jag märkte under spelandets gång var också att spelets korta spellängd kunde förstöra stämningen när jag spelade på mitt Xbox. För nästan varje delmoment av spelet ger oss en achievement och dessa kan vara komiskt tätt inpå varandra. Jag kan få en achievement för att klättra upp för en stege, se en enorm skalbagge som jag flyr från genom att bara springa till andra sidan rummet och sedan få en till achievement för denna våghalsiga 20-sekundersflykt. Här borde de ha antingen buntat ihop varje achievement till enstaka kapitel eller gjort som Journey för länge sedan som väntar till eftertexterna med att ge oss dessa ploppande belöningarna.

Jag ville tycka om Stela, men vad det ger oss här så har jag inte mycket att fatta tycke för. Det är funktionellt men jag ser inte varför jag inte bara ska rekommendera Inside istället. Eller om ni skulle vara intresserade av en utmanande färd genom ett döende landskap med pussel och farhågor så skulle A Plague Tale: Innocence troligen vara mer givande. Jag har spelat värre, men jag har också spelat så mycket mer intressant och bättre.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Godkänd presentation, några klipska pussel
-
Intetsägande berättelse, kort, frenetiska achievements
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
StelaScore

Stela

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam har beskådat en döende värld i äventyrsplattformaren Stela

0
GRTV på GDC19: Vi spelar Stela

GRTV på GDC19: Vi spelar Stela

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Under förra måndagen slog Game Developers Conference 2019 i San Francisco upp portarna och Gamereactors eget TV-team med före detta Sverige-skribenten Lisa Dahlgren i...



Loading next content