Svenska
Gamereactor
recensioner
Plants vs Zombies: Battle for Neighborville

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville

Nej, Popcaps plantor och zombies har fortfarande inte tröttnat på att ta kol på varandra, och vi har kollat in vad den tredje delen i actionserien har att erbjuda...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Det är egentligen direkt löjligt vad mycket jag spelade Plants vs Zombies: Garden Warfare när det släpptes tidigt 2014. Antagligen var det faktumet att både Playstation 4 och Xbox One var nya - och helt enkelt inte hade sådär våldsamt mycket spel - som gjorde att jag gav det chansen. Och det är jag tacksam för.

För bakom den där kulörta ytan fanns ett oväntat hårdkokt och snillrikt actionspel med väldigt varierade klasser. Och det säger sig självt, att ska du matcha en solros och en zombifierad amerikansk fotbollsspelare i dödlig strid så måste svängarna tas ut. Resultatet blev ett roligt actionspel som kändes som en påkostad militärskjutare i arkadtappning, men med mer färg, variation och omedelbar spelglädje. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att det lyckades med konststycket att göra loot-lådor till något roligt.

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville
Denna gång finns ett singleplayerläge med i spelet.
Detta är en annons:

Sistnämnda är såklart ytterst kontroversiellt, men faktum är att det under lång tid inte var några pengar inblandade och det man lyckades låsa upp var visserligen sådant som påverkade spelet, men inte på något sätt som förstörde spelet eftersom alla fick så mycket av allt. Nåväl, det blev en förtjänt jättesuccé, och det betydde såklart att det även kom en uppföljare. Men till Plants vs Zombies: Garden Warfare 2 hade spelet gått från att vara ett lättsamt och arkadinspirerat actionspel, till att bli ett fullödigt storspel.

Och det är inte svårare än att det ibland förstör mer än det faktiskt tillför. För när menyerna byttes ut mot en öppen hubbvärld, det blev mer av precis allt och mikrotransaktioner gjordes till en central del av upplevelsen... så tog underhållningsvärdet stryk. Det var ett habilt och ursnyggt spel, som helt enkelt saknade charmen från ettan och jag spelade det bara en bråkdel av vad jag gjorde med originalet. Det blev sannolikt ingen jättesuccé, åtminstone skröt EA väldigt lite om hur det hade sålt och att det gått nästan fyra hela år sedan tvåan lanserades, tyder på att det inte varit någon brådska med en uppföljare. Men nu är den alltså här och serien dessutom bytt namn till Plants vs Zombies: Battle for Neighborville.

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville
Den jättelika hubbvärlden är tillbaka och gör att det tar en halv minut att välja multiplayer istället för en sekund som med en vanlig meny. Men snygg och stor är den!

Mängden nytt innehåll som möter mig i hubbvärlden är fullständigt makalöst, och det är också vad en av de första perso... f'låt plantorna säger när jag går fram och snackar med en växt. Ett väldigt enkelt, men även effektivt, upplägg för hur allt är strukturerat erbjuds och jag blir snabbt varm i kläderna. Det första jag ger mig på är spelets omtalade singleplayerläge. Här får jag springa omkring och göra enklare uppdrag, leta skattkistor, besegra fiender och mycket annat.

Detta är en annons:

Det är definitivt inget att köpa spelet för i sig självt (dessutom kräver det uppkoppling), men jag är ändå glad att det finns med eftersom det skänker välbehövlig variation och fungerar som en bra träningsrunda för en ringrostig grönsakskrigare som undertecknad. Att alla försök att ge spelets figurer personlighet saknades i det första Garden Warfare, gjorde att det aldrig kändes larvigt med presentationen på det absurda temat. I Garden Warfare 2 ändrade man på detta och här löper man linan fullt ut, där exakt allt måste vara humor och just detta är det största minuset med singleplayerdelen. Det skämtas hela tiden och om allt, där i princip ingenting är roligt, utan bara forcerat.

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville
Striderna är vansinnigt underhållande, även om det spontant känns som att plantorna skulle behöva buffas eller zombies nerfas.

Nåväl, jag har ändå slagit ihjäl några trevliga timmar med att leta kistor och klara singleplayern, men det är i multiplayern den stora behållningen finns. För min egen del är det fortfarande Garden/Graveyard Ops som är det roligaste spelläget. Praktiskt taget Horde mot allt svårare fiender. Eftersom spelets många olika klasser är så rysligt olika varandra, märks det extremt tydligt hur jag och mina vänner kan vända en till synes omöjlig strid till något lekande lätt bara genom att skifta klass.

Näst roligast har jag haft med det lätt Overwatch-doftande spelläget Battle Arena, med lag fyra mot fyra där alla har ett liv var. Det blir snabbt en spänning och prestige i matcherna jag inte trodde var möjligt i strider mellan zombies och plantor. Turf Wars är också tillbaka här, och låter dig arbeta mot bestämda mål. Kul, men eftersom det nästan aldrig finns någon strategi med framslumpade medspelare som tror att det är dödsmatch som gäller i alla lägen, så tycker jag denna typ av ganska intelligent spelande tyvärr aldrig når full potential.

HQ

Annars finns såklart rekorderliga dödsmatcher, vilket aldrig någonsin slutar vara roligt. Och det gäller även här. Att avgöra om man ska spela nykomlingen Night Cap (en svampninja med fokus på Stealth, klassisk stealth), råbrutala Kernel Corn eller klassiska Peashoooter är något som helst avgör hur striderna kommer utspelas och det finns även Achievements som uppmuntrar till att hela tiden välja nya figurer för att smaka på den spelmässiga variationen.

Precis som i tidigare delar i serien, handlar det mestadels om att låsa upp kosmetiska inslag i Plants vs Zombies: Battle for Neighborville. Vi snackar en halvt oöverskådlig mängd festliga hattar, trasiga badtofflor, färgscheman och mycket annat. Och sätten du kan låsa upp dem på är nästan lika svårräknade. Ett av dem är dock inte mikrotransaktioner, trevligt nog, och EA tycks ha valt att akta sig för att vara alltför giriga efter de senaste årens absolut mördande kritik.

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville
Japp, det går fortfarande att spela på delad skärm.

Kanske är jag bara för gammal och tråkig för det spretiga upplåsandet, men jag hade verkligen hellre föredragit en enkel meny istället för massor av olika ställen. I slutändan är det mest en fråga om bekvämlighet, antar jag, men mer är inte alltid bättre. Det tycker jag även gäller hubbvärlden som jag antar att utvecklarna är väldigt nöjda över. För mig är det bara ett långsammare sätt att välja vad jag vill spela och vad jag vill göra efter det.

Jag vill även slå ett slag för spelets grafik som är direkt makalöst tjusig och genomarbetad trots det lätt Nickelodeon-inspirerade utseendet. Vi snackar på det där sättet bara Nintendos titlar och riktigt fina plattformsspel såsom Ratchet & Clank är. Detaljrikedomen är ofta makalös och figurerna är otroligt snyggt modellerade samt även fint animerade. Allt liksom lever och rör sig och är ackompanjerat av ett trevligt soundtrack.

Plants vs Zombies: Battle for Neighborville
Det finns flera roliga spellägen, håll tummarna för crossplay, så detta får ett stort och levande community.

Finns det inget minus då? Jo, men det tycker jag faktiskt. Spelet har ju smugits ut bit för bit sedan i september innan det nu haft en officiell premiär. Men trots den tiden i något slags Game Preview-läge, är det fortfarande märkligt obalanserat. Dels mellan figurerna, men dels mellan plantor och zombies. Sistnämnda är det största problemet och under alla matcher jag spelat känns det som att zombies vinner i runda slängar tre matcher av fyra. Nu har det ju just släppts och jag antar att det analyseras och balanseras för fullt, men såhär illa borde det inte ha fått vara.

I slutändan är jag ändå väldigt tacksam för att EA nu släppt Plants vs Zombies: Battle for Neighborville. Jag har som sagt haft mycket roligt med serien och spontant känns det som att de fått till spelglädjen igen, efter att den åtminstone delvis försvann efter del två. Det finns något för alla och det är röjigt, spännande, hektiskt och ofta oväntat svårt att lägga ifrån sig handkontrollen. Men förbättringspotential finns, och jag hoppas att vi redan om en månad eller två kommer ha fått de största bristerna fixade.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Bra urval spellägen, nu finns singleplayer, underbar grafik, mycket att låsa upp, härligt soundtrack, bra inställningsmöjligheter
-
Obalanserade karaktärer, påfrestande humor, sölig hubbvärld
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content