Dangerous Driving

Jag älskade Burnout. Framförallt Burnout 2. Det var en spelskiva som nästan permanent bodde i min Gamecube under den tiden och jag spelade det nästan dagligen. När Fiona Sperry, Alex Ward och andra gamla Criterion-utvecklare bestämde sig för att starta upp en ny studio för att gå tillbaka till rötterna var det många, inklusive mig, som blev väldigt exalterade. De började fokusera på Danger Zone som i korta drag handlade om själva krasch-läget från originalspelen och nu kommer alltså Dangerous Driving - ett stycke bilspel du förmodligen aldrig någonsin bör spela.

Dangerous Driving har ett tämligen enkelt upplägg, du ska vinna tävlingar och för att göra det gäller det allt som oftast att få sina motståndare att krascha genom att helt enkelt köra in i dem. Som titeln skvallrar om handlar det om att köra på farliga sätt, är du bekant med hur Burnout fungerar kommer du direkt att fatta poängen här. Kryssa mellan andra bilar, kör svinsnabbt i fel fil, sladda och hoppa gör att du fyller turbomätaren vilket såklart gör att du kan köra ännu snabbare. I grunden är det absolut inget fel på Dangerous Driving, det är bara det undermåliga utförandet som gör det svårt att tycka om.

Det absolut första (och förmodligen största) problemet är den absolut horribla bilfysiken. Att köra bil i det här spelet, oavsett klass, är aldrig roligt. Det är inte ens i närheten av roligt. Bilarna saknar tyngd och är så direktstyrda att det känns helt onaturligt att göra saker som att svänga och bromsa. Varenda kurva jag försöker ta slutar på ett av två sätt; antingen åker jag rakt in i räcket och liksom studsar mig fram eller så tappar jag all fart och nästan stannar på grund av för hård bromsning.

Upplägget annars är vad du kan förvänta dig. Olika tävlingar med små variabler på vad som ska utföras. Ibland handlar det bara om att komma först över mållinjen medan det andra gånger gäller att få ett visst antal motståndare att krascha innan tiden går ut. Mycket av innehållet är sådant som har figurerat i de gamla Burnout-spelen och det är egentligen inget fel på variationen, problemet ligger som sagt i det jag förklarade i föregående stycke - det är inte kul att köra bil i Dangerous Driving och dessutom är motståndarbilarna så otroligt tråkiga och förutsägbara att de helt tar bort från all utmaning.

Om jag ska försöka vara lite positiv kan jag ju i alla fall passa på att berömma Three Fields Entertainment för att de lyckats med fartkänslan och variationen i spelets omgivningar. Att boosta sig fram känns faktiskt som att åka väldigt fart och så länge jag inte behöver svänga eller bromsa går det härligt snabbt. De olika banorna är också distinkta med allt från täta skogar till öppna snölandskap. Jag saknar dock verkligen en onlinedel, något som Three Fields Entertainment säger ska komma så småningom, men det lämnar ett väldigt stort hålrum just nu, speciellt när de artificiella motståndet inte engagerar överhuvudtaget.

Dangerous Driving är dessutom rätt fult och låter illa. En konstig sak är att spelet helt saknar musik. Inte ett enda ljudspår finns inkluderat under tävlingarna. Inte ett enda. Det går ju såklart att lösa själv, men det är fortfarande märkligt. Det gör också att de är betydligt lättare att höra hur pass undermåliga de andra ljudeffekterna i spelet faktiskt är. Billjuden är bleka och att köra i full fart med boosten tryckt i botten framkallar ljud som mest påminner om att köra en kundvagn från den lokala mataffären på blöt bark.

Jag var sugen på mer Burnout, jag var verkligen det. Jag var ordentligt taggad på det här spelet, på förhand. Efter endast en handfull av tävlingar i Dangerous Driving står det klart att det vore bättre att springa upp på vinden och hämta de gamla spelen än att fortsätta genomlida detta hafsverk. Nu är inte Dangerous Driving ett fullprisspel och jag kanske inte borde förvänta mig att det ska kännas polerat, vara proppat med musik och innehålla ljuvlig grafik. Jag hade däremot kunnat bortse från sådana saker om det var roligt att spela. Om bilfysiken hade fungerat hade jag säkerligen kunnat ha betydligt roligare här, som det ser ut nu går det inte överhuvudtaget, och det är synd.