Borderlands: Game of the Year Edition

Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Jag satt i en pytteliten lägenhet där mina enda möbler var en sliten gammal fåtölj, en sprillans nya (och jättestor) Sonya Bravia-TV på hela 32 tum och en Xbox 360 som precis hade börjat få problem med rödringsdöden. Jag strutade in skivan med Borderlands i läsaren utan att ha egentligen några som helst förväntningar och spelade det i 20 timmar. Lyrisk. Lycklig. Såld på konceptet. Borderlands var som Diablo, fast snabbare, med mer humor och tonvis med vapen. Lägg till möjligheten att spela med vänner och jag var helt redo att kora Borderlands till världens bästa grej sen skivat bröd. Jag älskade det, av varje fiber i kroppen.

Det var med de tankarna jag ivrigt startade upp Borderlands: Game of the Year Edition på Steam. Jag var redo att uppleva magin och det som ultimat skulle bli min introduktion till den genre jag spelar och gillar bäst idag. Resultatet? Jag blev faktiskt lite besviken, du vet som man brukar tendera att bli när man återupplever sånt man romantiserar. Besvikelsen har mer med mig att göra än själva spelet dock, för Borderlands: Game of the Year Edition är troget originalet men samtidigt uppdaterat med småfixar som gör hela upplevelsen bättre som helhet. Det är såklart svårt att gå tillbaka och betygsätta någonting när det har gått tio år och dessutom när det kommit två uppföljare, jag kommer titta på hur spelet står sig idag, vad Gearbox har lagt till och försöka konstatera om det är värt att spela igen.

För att få själva spelet och dess grundläggande mekaniker förklarade (som om du inte redan vet) rekommenderar jag att du snabbt som attan svingar dig över till vår feta recension av spelet eftersom det till 99% fortfarande är samma innehåll. Det finns dock ett par förbättringar, om än ganska små, att tala om. Först och främst; 4K baby. Och HDR. Det är väl snarare förväntat än någonting annat idag att om det kommer en nyversion av ett spel. Det gör såklart inga underverk för Borderlands värld som sådan, men högre upplösning är alltid trevligt. Grafiken överlag har fått sig små justeringar också i form av bättre ljussättning och snyggare texturer, men i mångt och mycket ser det ut som Borderlands, med högre upplösning. Eftersom vi ändå snackar om ett tio år gammalt spel går det inte komma undan att det ser direkt gammalt ut, oavsett hur många pixlar per centimeter som visas på skärmen.

Ett annat, mycket välkommet tillskott, är mini-kartan som introducerades i Borderlands 2. Det gör Pandora till en mångt mycket mer trevlig plats att besöka och att ens tänka tanken på att spela utan nu (den går att stänga av för den som vill) känns makaber. Menyerna har också fått sig en genomgång, det är lättare nu att sortera bland vapen och markera saker som du vill slänga eller spara. Det är också otroligt skönt att saker som ammunition, pengar och livpaket nu plockas upp automatiskt när du springer över dem, till skillnad från att behöva konstant hålla in en knapp. Allt som allt är det relativt små förändringar och jag kan tycka att Gearbox kunde pulat in lite mer. Missförstå mig inte dock, det som finns är helt klart värdefulla och gör Borderlands: Game of the Year Edition till ett bättre spel. Men någonting mer hade inte skadat.

Givetvis är allt nedladdningsbart material inkluderat, expansionerna är; The Zombie Island of Dr. Ned (utomordentligt bra), Mad Moxxi's Underdome Riot (rolig). The Secret Armory of General Knoxx (okej), Claptrap's New Robot Revolution (fantastisk). Det gör såklart Borderlands: Game of the Year Edition till ett riktigt välfyllt paket proppat med underhållning för första gången på den här generationens konosoler (och gratis uppgradering på om du redan äger PC-versionen). Gearbox har även pulat in de där SHIFT-nycklarna för extra belöningar och slängt in ett par nya vapen. Det är även några spelmässiga förändringar på slutbossen, men de tänker jag inte spoila här.

Allt som allt, Borderlands: Game of the Year Edition är roligt. Det kännas märkbart gammalt, speciellt med tanke på att tvåan är ett bättre spel på i princip alla punkter vilket gör det svårt att egentligen rekommendera spelet till någon som har spelat originalet eller tvåan innan. Har du inte gjort det har du ett sjujäkla äventyr framför dig med nästan oräkneliga timmars underhållning att försvinna i, speciellt med ett gäng kompisar.