One Piece: World Seeker

Sedan One Piece gjorde sin mangadebut 1997 har det hunnit släppas 875 animeavsnitt, 92 mangavolymer och det känns som minst lika många medelmåttiga tv-spel. De allra flesta spelen har varken varit dåliga eller bra (med ett fåtal undantag) utan mest... meh... Kan det nya One Piece: World Seeker vända denna trista trend?

Det finns ju högkvalitativt material att jobba med. Mangan har sålt över 450 miljoner exemplar, vilket gör det till den bäst säljande mangaserien någonsin. Det har också varit den bäst säljande serien varje år de senaste elva åren. Det borde väl göra det enkelt att göra ett bra spel? Och allting börjar väldigt bra. Det slår mig direkt hur vackert detta spel är, från miljöerna till karaktärsmodellerna. Mellansekvenserna låter och känns som ett avsnitt ur animen, med lite annan grafik. Huvudkaraktären Luffys gummikropp gör också fajterna intressanta, till en början. Sedan börjar allt bli lite väl repetitivt.

Alla slagsmål blir i princip likadana då du bara behöver använda en knapp. På tuffare bossar kan du också behöva blockera, men i övrigt blir det mest knapphamrande. Du kan låsa upp nya attacker (som Gum Gum Gatling Gun) i ett egenskapsträd där du också kan låsa upp att kunna springa snabbare, få mer hälsa , att ondingarna får svårare att upptäcka dig och så vidare. Egenskapsträdet gör absolut spelet roligare med nya, flashiga slagsmål och att kunna sväva.

Spelet börjar med ett misslyckat uppdrag varpå varenda medlem i The Straw Hat Pirates hamnar på en varsin del av spelvärlden, vilket är på en och samma ö - Prison Island. Prio ett blir då så klart att samla ihop gänget igen, vilket är i princip samma uppdrag flera gånger om. Ta dig till en plats och slåss mot några marinsoldater och/eller en boss. Därefter följer en typisk One Piece-berättelse där piraterna stannar för att rädda ön mot en elaking. Räkna med att slåss mot två typer av fiender om och om igen, nämligen pirater och marinsoldater (The Navy), blandat med några inslängda bossar och robotar.

I övrigt är One Piece: World Seeker ett typiskt japanskt rollspel med en öppen värld, som dock är mycket mindre än den först verkar, och sidouppdrag som består av att hämta frukt, blommor och stenar till öborna. Det saknas dock något som är väldigt viktigt i japanska rollspel, nämligen röstinspelad dialog. Röstskådespelarna har lånat ut sina röster till de fantastiska mellansekvenserna, men inte mycket mer. I princip alla samtal du har med andra karaktärer sker endast i textform, vilket är en stor besvikelse.

Den öppna världen känns tom och när du ett par timmar in i spelet låser upp fast travel-system finns det ingen anledning att utforska världen längre. Precis som den öppna, tomma världen känns också de väldigt stora städerna öde. Har alla flytt?

Det finns några få invånare att prata med (många ser likadana ut), men de säger oftast ingenting intressant. Det enda som finns utanför städerna är pirater och soldater och du vill helst undvika slagsmål så mycket som möjligt med tanke på hur upprepande de är. Dessutom känns det ibland som att de har supersyn då de av nån anledning kan se dig från ungefär en kilometer. För att inte tala om hur skickliga prickskyttar de är. De träffar dig från en evighet bort med enorm precision, även på lägre svårighetsnivåer. Blir du sedd kommer du bli jagad (eller skjuten).

Det känns som en sämre version av Horizon: Zero Dawns system där en gul symbol över fiendens huvuden betyder att de har sett nåt medan den blir röd när de går till attack. Det används också samma typ av system som i Horizon, tillsammans med många andra spel, där du kan använda en "röntgenblick" för att se genom väggar och upptäcka var fiender är. Spelet försöker med detta få dig att smyga fram och undvika fiender, men detta system fungerar inte alls och att vara stealthig är helt omöjligt, vilket slutar med att du tvingas slåss mot ett helt gäng av arga pirater eller soldater. Ännu mer uppenbart hur dåligt det fungerar är One Piece: World Seekers stealth-sektioner där du måste smyga dig fram utan att bli upptäckt. Dessa delar leder bara till frustration då du blir upptäckt utan att förstå hur.

När du låst upp fast travel-systemet kommer du hamna i en ond cirkel: titta på kartan var nästa uppdrag är, snabbres till närmaste ställe, prata med korrekt person, läs den textbaserade dialogen, denna person förflyttas till någon annanstans på kartan, titta på kartan, snabbres, bossfajt. Om och om igen för att klara uppdragen och slippa springa in i några fiender. Det är synd eftersom spelet i grunden är bra och roligt, men allt förstörs ju när du känner att du har gjort samma sak så många gånger tidigare i spelet och att det känns mer jobbigt att göra ett uppdrag än att du ser fram emot det. En aspekt som är rolig, i några minuter, är One Piece motsvarighet på Spider-Man, nämligen att kunna svinga från byggnad till byggnad med hjälp av Luffys gummiarmar. Det är kul när det fungerar.

Som ett fan av One Piece hade jag stundtals relativt kul med spelet och jag tror att andra inbitna fans också kan ha kul med spelet, speciellt eftersom berättelsen faktiskt blir rätt intressant efter ett tag. Problemet är att du måste tvinga dig igenom jobbiga fajter med samma fiender om och om igen för att ta del av storyn. Om du letar efter ett rollspel med öppen värld att sätta tänderna i finns det mycket och många bättre val där ute och tyvärr fortsätter One Piece-spelen att vara mediokra.