Pro Evolution Soccer 2013

Ingen gillar någon som lever på gamla meriter. Eller ja, några gör det såklart. De mest hängivna, de som aldrig slutat tvivla och tyvärr också de som låter nostalgin hänga som en slöja över sina ögon. Det är de som tolererar att en gammal mästare, som sedan länge tappat sin glans, fortfarande går upp i ringen och svingar utan varken riktning eller kraft bakom slagen.

Pro Evolution Soccer-serien är inte vad den en gång varit. Det vet vi alla som gillar fotbollsspel. 2012 års version var bara ytterligare en bekräftelse på redan kända faktum, allt medan FIFA-serien rullade vidare i överljudshastighet. I 2013 års version är det därför nästan som att Konami knutit näven i fickan, spottat ett par gånger i marken och höjt huvudet. Nu ska man visa vad man går för. Men lyckas man? Både och.

Det är på plan en match avgörs, ungefär så verkar Konami ha funderat kring Pro Evolution Soccer 2013. För det är på plan allt av värde finns att hämta i PES den här gången. I alla fall när det gäller utveckling. Så här bra har inte PES känts på riktigt, riktigt länge. Troligen är spelet på plan det bästa den här generationen, vilket kanske inte säger så mycket, men är ändå klart anmärkningsvärt med tanke på hur lång tid det tog för Konami att få ordning på grejerna. Det, och en "omlokalisering" av seriens pappa, Shingo "Seabass" Takatsuka vars roll är betydligt mer nedtonad i Pro Evolution Soccer 2013.

Direkt känns spelet tillfredsställande, och svårbemästrat. På ett bra sätt. Passningsspelet är lika rappt och elegant som fritt och med de förfinade manuella passningarna kan en mästare verkligen agera som en mästare. För oss vanliga dödliga räcker passningssknappen dock gott, för den artificiella intelligensen hos dina medspelare har skruvats upp ett snäpp och det är numera inte lika hårslitande frustrerande att din ytterback inte överlappar, eller att din anfallare inte går i djupet. Självklart kan du fortfarande manuellt beordra runt dina medspelare, men det behövs inte lika mycket längre.

Till detta har Konami även lagt en väldigt skön bollfysik. Den känns tung, men ändå lätt, på något sätt. Ett hårt skott känns verkligen hårt och en utåtskruvad hörna kurvar sig mot närmsta pannben på ett riktigt skönt vis. När man lyckas få fritt skottfält för Cristiano Ronaldo är det bara att trycka två gånger på skottknappen för att få iväg en klassisk häxpipa som, med lite tur, sitter som en strut i nättaket.

Apropå Ronaldo; en annan nyhet jag tycker Konami lyckas med i år är det som man valt att kalla Player ID. Man har alltid varit vassa på att få enskilda superstjärnor att agera precis som dom gör i verkligheten, med allt från grafiska detaljer till animationer och målfirande. Nu har man förfinat även detta och man känner verkligen att det är till exempel Nani man kontrollerar, eller varför inte Messi eller nämnde Real Madrid-lirare.

Konami har länge klagat på att FIFA snott alla deras bästa tricks, men i år är det faktiskt Konami som är den största boven. Man har nämligen anammat FIFA:s utomordentliga försvarsspel, och tagit det ett steg längre. Du kan nu helt fritt välja mellan att gå in med dobbarna före, pressa hårt, pressa löst, chansbryta eller i princip vad du vill. Ett väl inövat försvarsspel är nyckeln till framgång i PES det är mycket tack vare det nya försvarsspelet.

När jag dessutom upptäcker att det nya träningsläget faktiskt har en funktion, att menyerna är rappa och att nätkoden faktiskt känns stabil för en gångs skull, svävar jag med fingret över de riktigt höga betygen. Men tyvärr är Konami fortfarande Konami. På gott och ont. Man har haft en ful ovana att ta två steg fram och ett och ett halvt tillbaka hela denna generation och den trenden fortsätter även i Pro Evolution Soccer 2013.

För även om spelet på plan är riktigt vasst i år, blir jag aldrig hänförd. Helt enkelt för att presentationen är erbarmligt trist och närmast själlös. Där FIFA lyckas få varje match att kännas som att du faktiskt spelar den, där och då, gör Konami precis tvärtom. Publikljudet är fortfarande dåligt synkat med det som händer på plan, publiken består av orörliga pappskivor och ljussättningen är ren och skär begravning.

Det må låta som mindre viktiga detaljer men faktum är att det lätt kan ta kål på hela spelets så viktiga stämning. Jag vill inte att det ska kännas som en träningsmatch inför 37 närmast sörjande. Nej, det ska kännas som cupfinal inför 80 000 skrikande galningar, eller åtminstone som en het lördagsfajt mellan två lag som slåss runt nedflyttningsstrecket.

Jag förstår inte mycket hos Konami, det ska erkännas, men det här står verkligen ut som årets huvudkliare. Hur kan man inte lägga mer energi på presentationen än så här? Konami har ju haft några år på sig nu, men presentationen ligger fortfarande på extremt låg nivå. När man dessutom fortfarande, efter alla klagomål från fans, inte har två vettiga målvakter mellan stolparna - ja då undrar jag om Konami någonsin kommer fatta grejen. Fortfarande räddas varje skott med dödsfarliga returer rätt ut i banan, fortfarande tar målvakterna en kvart på sig att sätta igång spelet och fortfarande tappas det in mål som inte ens en halt, blind och febersjuk hade släppt in.

Någonting säger mig att Konami i sin iver, eller ilska, över att visa att det är på plan man är som bäst, tappat bort allt runtomkring. Av fans älskade spellägen, som Community, har tagits bort utan någon som helst förklaring och det så omtyckta Master League har genomgått i princip noll förändring sen sist. Att låsa upp skor, bananer och annat som går att använda på spelarna i Master League räknar jag knappt. Det är bara ett bevis på vansinnigt felriktat fokus. Detsamma gäller den nya valutan GP som kan appliceras på spelare för att få dom att utvecklas snabbare.

När man dessutom fortfarande inte har mer än några enstaka licenser att locka med, känns hela paketet Pro Evolution Soccer svårt att smälta. Hade man haft spelet på banan som man har i år, redan förra året hade 2012-varianten varit svår att toppa. Nu hade man istället allt annat förutom spelet den gången och kändes därför svårt att lägga 600 spänn på. I år är det nästan tvärtom. Nu har man spelet på plan, men ingenting att paketera in det i. Och återigen känns 600 spänn som ett frågetecken.

Nej, nästa år vill jag se Konami lyckas med samtliga delar. Kanske till en ny konsolgeneration. Det får vara nog med missade möjligheter och förvirrat fokus nu. Gör det ni redan kan, och gör allt annat bättre, så får FIFA en konkurrent som faktiskt kan hota igen. Tills dess får Pro Evolution Soccer 2013 finna sig i att vara den där underdogen som man har en svaghet för innerst inne, men som man vet inte räcker hela säsongen ut.