Svenska
Gamereactor
recensioner
Vane

Vane

"Om ett spel liknar Journey, då ska spelet spelas." André har levt efter det ordspråket sedan 2012, men efter att ha lirat Vane tvingades han att omformulera sitt livsmotto.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det finns en sekvens i Journey där kameran glider åt sidan och visar upp ett ljussättningsklimax utan dess like. Solen stänker in mellan stora pelare medan en hoodieklädd liten sandsurfare åker slalom i en glittrande öken. Det hör till en av de mest minnesvärda spelsekvenserna jag har varit med om. Ända sedan dess har jag roffat åt mig vartenda lir som ens påminner om Thatgamecompanys mästerverk, och det behöver inte ens vara många likheter för att jag ska gå igång. Till synes ganska minimalistisk spelbarhet och att miljöerna innehöll en öken räckte gott och väl... Så här i efterhand har jag lovat mig själv att vara mer restriktiv i framtiden. Det håller inte att vara Sveriges mest lättraggade spelslampa efter snart tre år som Gamereactor-skribent.

Efter en kortare prolog tar jag formen som en pippifågel. En kråka. Mitt uppdrag är att samla ihop ett starkt gäng med andra kråkor så att vi tillsammans kan välta en byggnad för att frigöra en magisk boll. Öknen är riktigt stor och det är faktiskt ganska tillfredsställande att glida omkring som ett kraxande fjäderfä. Jag kan dyka för att samla fart, flaxa med vingarna för att nå ganska respektabla höjder, och bara glida omkring till ljudet av luften som susar under mig. Tyvärr så har Friend & Foe någon konstnärlig ambition med Vane så när jag dundrar på i maxfart genom en trevlig ravin så zoomas kameran in, rakt i röven på kråkan, så den där härliga spelkänslan och strävan efter att nå riktigt höga hastigheter dör på direkten.

VaneVane
Ibland är det helt underbart att flyga (vänstra bilden). Ibland är det för jäkla tråkigt, tack vare filmiska inzoomningar (högra bilden).

Vanes huvudkoncept går ut på att lösa vissa delar av pussel som en kråka, och andra delar i formen av en liten pojke. Den där magiska bollen jag hittade gör nämligen att jag kan transformera mig till en tolvårig grabb och därmed göra helt andra saker än vad en talgoxe är kapabel till. Det är dock svårt att komma på vad som ska göras. Jag älskar att studion inte har satt upp stora ikoner med förklarande texter på vad som ska utföras så att jag istället får komma fram till lösningarna själv och smaka på den där belönande segerkänslan. Tyvärr blir det hela kontraproduktivt. För varje extra minut som går tvingas jag utsätta mig för den vedervärdiga bilduppdateringen ännu mer och minsta lilla felsteg kan göra att jag trampar rakt i gapet på en spelbrytande bugg...

Detta är en annons:

En gång ramlade jag helt sonika igenom marken och kom inte ut igen. En annan gång fastnade karaktärsmodellen i en stålmannen-pose cirka 20 meter bakom min då osynliga karaktär. Och någon timma senare försvann en livsviktig jätteboll som var själva huvuddelen i ett pussel. Det hela blev dessutom ännu värre då spelutvecklarligan inte har satt upp några schyssta checkpoints, så jag tillbringade omkring fyrtio minuter med att spela om sådant jag redan hade klarat av, och en ytterligare halvtimma med att aggressionsblåsa i en påse.

Vane
Pusselmomenten där vissa saker utförs som pojke och andra som kråka är helt okej designmässigt.

Vane & Foe har varit väldigt restriktiva med att berätta vad Vane egentligen handlar om, för att inte beröva spelarna på att få nysta upp mystiktrådarna själva. Även om jag ville så hade jag inte heller kunnat berätta så mycket. Jag förstår nämligen inte. Miljöerna skvallrar om att alltsammans som jag gör har gjorts 100 gånger innan. Det är något existentiellt som försigår. Resan mellan att födas och att dö, komprimerat till tre och en halv timmas speltid. Det finns ett par coola sekvenser och det hade varit roligt att diskutera igenom den intetsägande berättelsen med någon annan över ett avec- och kafferep - men de tekniska bristerna och den oerhört trögstyrda lillgrabben gör att jag hellre pratar om Journey i så fall.

Vane
Ljussättningen och designen är oftast läcker, men överskuggas av alla tekniska bekymmer som Vane dras med.
Detta är en annons:

Det finns ett par kvaliteter i Vane. Fågelflygningen är ganska rolig så länge inte spelkameran intar konstnärliga vinklar och jag älskar som sagt att jag får luska omkring och fundera ett slag, utan att några lysande ikoner och monstruösa hjälptexter lotsar mig på vägen. Även ljussättningen har briljerat ett par gånger. Men när spelbrytande buggar slår till vid tre tillfällen, när bilduppdateringen går ner till katastrofala nivåer och när spelkameran beter sig om en dagisklass på spårvagnen en tidig måndagsmorgon - då är det svårt att tycka om detta spel.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Mystiskt, snygg ljussättning.
-
Spelbrytande buggar, dålig bilduppdatering, usel spelkamera, trög och långsam spelbarhet.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

4
VaneScore

Vane

RECENSION. Skrivet av André Wigert

"Om ett spel liknar Journey, då ska spelet spelas." André har levt efter det ordspråket sedan 2012, men efter att ha lirat Vane tvingades han att omformulera sitt livsmotto.



Loading next content