Min ansikts- och personlighetslösa hjälte har fått utstå både det ena och det andra i Ashen. Det är inte ett lätt spel och jag har därför blivit spettad av spjut, fallit till min död, blivit klubbad till döds, blivit uppäten, nedspydd av frätande syra - jag har varit med om det mesta, helt enkelt. Därför är det väl tur att man sällan vandrar ensam i denna dystra och mordiska värld där allt vill döda dig. För i denna mörka värld finns det trots allt personer som mörkret ännu inte tagit över. Personer som kommer vara till stor hjälp under din tuffa resa.
Det går liksom inte att konstruera en text om Ashen utan att nämna deras tydliga inspirationskälla. Det räcker med att greppa tag om min handkontroll, ta del av introduktionen och testa kontrollerna för att konstatera att detta är en Dark Souls-klon. En bra sådan, dock. Precis som i From Softwares titlar väntar fiender ständigt bakom hörnen för att oupptäckta attackera dig vilket resulterar i många dödsfall. Den som är bekant med Dark Souls och Bloodborne kommer snabbt känna sig familjär med upplägget men för andra nykomlingar kan Ashen möjligtvis komma som en chock då svårighetsgraden är hög. Något utrymme för ett enklare tillvägagångssätt erbjuds ej, så bit ihop!
Berättelsen i Ashen är en väldigt banal sådan. Det är en klassisk berättelse om en strid mellan mörkret och ljuset. Det onda mot det goda. Den gud som förser världen med ljus är död vilket är förklaringen till den dystra omgivningen som spelet utspelar sig i. Handlingen står knappast i centrum utan det är atmosfären och de människor du träffar på som bygger upp världen. Jag kan uppskatta tanken men personligen tycker jag att utförandet är desto slarvigare. Efter att ha tillbringat flera timmar i världen och stiftat nya bekantskaper kan jag inte alls se tjusningen i det bleka designvalet. Det är svårt att ens känna något när ingen karaktär har ett ansikte och när många fiender saknar all form av personlighet. I Dark Souls fanns en historia bakom fienderna där de speglade de tragiska händelserna innan spelet. I Ashen känner jag inget av detta utan dödar bara fiende efter fiende för att få behålla mitt eget liv. Röstskådespelet hos de vänliga karaktärerna är dock bra, men som jag nämnde tidigare är det svårt att väckas av några känslor när karaktärerna är oförmögna att uttrycka några egna.
Det är striderna som gör att spelet ofta skiner. Flera av fienderna besitter unika förmågor och agerar annorlunda vilket ställer krav på mig som spelare att anpassa mig efter situationen. Till min hjälp finns ett brett utbud av vapen. Jag brukar vanligtvis föredra en balanserad uppbyggnad där jag snabbt kan attackera men också kvickt dra mig undan när fienden med en enorm kraft slungar sin spikklubba mot mig och hälsan börjar tryta. I början fastnade jag däremot för en enorm hammare med spikar på vilket hindrade mig från att utrusta mig med en sköld. Det funkade ett tag men när spelvärlden öppnade upp sig och nya fiender uppenbarade sig så insåg jag att jag inte längre kunde envisas med en spelstil. Omöjligt hade det såklart inte varit men med ett så stort utbud av föremål att tillgå vore det synd att begränsa sig. Vad som passar just dig vet jag inte men här finns något för alla. Det kan jag lova dig.
Det är inte enbart spelets upplägg som liknar Dark Souls utan även kontrollerna känns identiska. Med RT kan du åstadkomma en långsammare men desto hårdare attack medan RB är snabbare men mindre skadlig. Genom att hålla inne LB skyddar du dig med din sköld och trycker du på LT vid rätt tillfälle kan du kontra din fiendes attack. Därtill är du utrustad med en så kallad crimson gourd som återställer förlorad hälsa och fungerar i princip som estus flask i Dark Souls. Skulle du få slut på crimson gourd och dö kommer du dessutom förlora all din scoria (Ashens version av souls) och vara tvungen att återhämta den när du vaknat igen. Ofta känns Ashen identiskt med From Softwares titlar och saknar ofta originalitet. När det gäller upplägg av uppdrag skiljer det sig däremot rejält.
Som tidigare nämnt kommer du under din resa stöta på flera nya personer där vissa har egna uppgifter för dig. Uppdragen är indelade i huvud- och sidouppdrag och erbjuder en hygglig variation. Skulle du acceptera sidouppdragen får du även en ny kompanjon med dig som hjälper dig att överleva de intensiva striderna. Tack vare olika uppdrag känner man sig ständigt uppmanad till att lyfta på varenda liten sten för att inte gå miste om något. För hemligheter finns det gott om.
Uppdragen kan spelas antingen på egen hand med en AI som medhjälpare eller så kan du slå ihop dig med en kompis. Det är ett spännande samarbetsläge som knappast känns forcerat utan snarare välkommet. Flera uppdrag kräver två personer och därför är det naturligtvis alltid roligare att spela dem med en kompis än i sällskap av en AI. Med det sagt är spelets AI inte dålig utan känns ofta hjälpsam och inte alls så dum som man annars hade kunnat tänka sig. Tillsammans med sin medhjälpare kan du nå platser som du annars inte hade kunnat ta dig till. Bland annat kan du ställa dig på din kompis axlar för att få en liten knuff uppåt och sedan ta för dig av den smaskiga skatten som väntar på dig.
De som vanligtvis älskar utmaningar och rycker till lite när jag nämner ett påtvingat samarbete behöver inte oroa sig över en enkel resa. Inte på långa vägar. Fastän samarbete är en central del av Ashen blir det aldrig så lätt som man kan tänka sig att det blir. Ofta kommer du finna dig själv omringad av mer än två fiender vilket med hjälp av en kamrat jämnar ut svårighetsgraden. Att spela tillsammans med en kompis är att rekommendera eftersom spelet saknar en chatt att kommunicera med. Av denna anledning valde jag huvudsakligen att lira med en AI istället för en främling. Och tro det eller ej, men den räddade många gånger livet på mig.
Under den 20 timmars långa resan kommer du stå inför flera utmaningar med bossar som alla öppnar upp för intressanta strider. Tillfredsställelsen är som väntat enorm efter att man bråkat med en boss så länge att man börjat fundera på att ge upp. Tillfredsställelsen stannar dock inte där. Att bocka av uppdrag resulterar ofta i att man får sällskap i sitt läger som man konstant expanderar. När de väl anlänt till lägret erbjuder de sina egna tjänster som öppnar upp för nya uppgraderingar, nya uppdrag och andra spännande saker. På så vis händer det alltid något nytt i Ashen och hindrar det från att kännas som en billig kopia av tidigare nämnda titlar.
Det bjuds egentligen på få överraskningar i detta debutspel från Aurora44 och kan spontant kännas som en tråkig sak. Dock upplevde jag aldrig att jag hade tråkigt under resan och för en så pass liten studio är det snarare imponerande att se vad de lyckats åstadkomma. På grund av designvalet kommer det med största sannolikhet inte att tilltala alla, men kan man bortse från det kommer man upptäcka att Ashen är ett roligt spel som konstant växte i mina ögon. Skogar, grottor, gravar, ödelagda städer... Platserna att besöka är många och de bjuder alla på sina egna fiender och välbehövliga skatter.
För alla inbitna fans av Dark Souls-serien är Ashen ett spel man inte borde missa. Även för nykomlingar till subgenre är detta en utmärkt start då ingen förkunskap krävs. Trots trist grafik och en känsla av att man efterliknat tidigare titlar i subgenren lite för mycket lyckas Aurora44 leverera en härlig upplevelse som jag sent kommer att glömma. Är du i behov av en ordentlig utmaning och helst vill göra det i sällskap av en god vän finns det egentligen ingen ursäkt att skippa Ashen.