Svenska
Gamereactor
recensioner
Grip

Grip: Combat Racing

Hegevall har greppat tag i kontrollen och njutit av greppbara mängder maxgrepp i denna gripande grepp-simulator...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag minns mycket tydligt hur sinnessjukt taggad jag var på Rollcage när det släpptes för en sisådär 700 år sedan. Detta främst eftersom studions tidigare titel Wipeout 2097 på den tiden var mitt absoluta favoritspel (idag anser jag det vara ett av tidernas tio bästa - alla kategorier) och tack vare denna starka fanboyism räknade jag dagarna till premiären av Rollcage. Tyvärr (och rätt förklarligt) kunde Psygnosis futuristiska racingspel inte leva upp till mina skyhöga förväntningar även om det såklart fanns gott om kvaliteter inbakade bland enorma dubbdäck och ljusgrå skyboxar.

Grip
Om det är snyggt rent grafiskt? Inte särskilt, även om denna bild kickar skinka.

Grip: Combat Racing är utvecklat av Caged Element som består av en hel del gamla Psygnosis-avhoppare som jobbade på Rollcage i slutet av 90-talet och i och med det handlar det om en "andlig uppföljare" som baseras på exakt samma typ av upplägg, design samt grundläggande spelmekanik. Precis som i Playstation-originalet handlar det om en Wipeout-klon där man rattar vad som bäst kan beskrivas som Feisar-svävarskepp med enorma dubbdäck och titeln på spelet skvallrar såklart om att det precis som i originalet går att köra på väggar samt i taket på diverse tunnlar. Det finns hur mycket väggrepp här som helst vilket, precis som i Rollcage, gör racingen tråkigt händelselös. Tyvärr.

Grip
Det finns gott om power-ups i det här spelet, dock inte röda skal.
Detta är en annons:

De viktiga delarna i Grip: Combat Racing är att först lära sig att genomföra rappa starter genom att aktivera en speciell boost.-funktion, sen gäller det att lära sig banorna så att man kan nyttja alla de turbo-pilar som likt i Wipeout placerats på specifika ställen för att sedan lära sig använda alla de power-ups som finns utspridda under tävlingarnas gång. För den som lirat Wipeout, F-Zero eller G-Force är allt detta rena självklarheter och Grip: Combat Racing erbjuder ingenting som jag inte testat förut.

Det huvudsakliga problemet jag har med det här spelet är att racingen är spänningslöst automatiserad till stor del samt att det tar alldeles för lång tid att börja låsa upp nya fordon och banor. Jag var rysligt uttråkad efter cirka fyra timmar med Grip: Combat Racing och först efter dessa timmar började jag kunna låsa upp nytt innehåll vilket måste ses som en generaltabbe gällande designen av struktur och belöningssystem här. För även om den smått obscena perks-hysterin som sedan flertalet år tillbaka kopplat strypgrepp på hela industrin ter sig överdriven enligt mig, är Grip: Combat Racing för segt, för gammaldags för sitt eget bästa. En annan grej som jag vill gnälla på när jag ändå är igång är bristen på banor och bristen på variation inom de banor som finns med i spelet. Wipeout 2097 ter sig som denna subgenres bästa exempel på hur man både designar smart struktur sett till spelarens avancemang i singleplayer men även hur man bäst skapar maximal variation inom ämnet bandesign. Och här ligger detta spelet långt, långt, långt efter Psygnosis odödliga racingpärla.

Grip
Rollcage släpptes till PC och Playstation i slutet av 1999 och utvecklades av Attention to Detail.

Det märks väldigt ofta nuförtiden, anser jag, att utvecklare fastnat i fällan där de hela tiden fokuserar stenhårt på att maximera speltiden, eftersom korta spel likställs med dåliga spel av mången gamer. Detta är enligt mig en regelrätt styggelse som torde avskaffas eller kanske till och med utplånas så snabbt det bara går eftersom det för mig aldrig handlat om hur länge jag måste traggla för att få tag på en specifik bil utan på kvaliteten på de timmar jag väl tillbringar med spelet i fråga. Här borde utvecklarna bakom Grip: Combat Racing istället styrt om hur man strukturerat singpelayerdelen och belönat mig som spelare med mer grejor tidigare och kortat ned vad som känns som en onlinerollspels-baserad "grind" snarare än jakten på nästa stora turneringspokal.

Detta är en annons:
Grip
Den kanske sämsta delen i spelet är ljudet som känns fjösigt sprakigt och dött/slött.

När det kommer till multiplayeraspekten i Grip: Combat Racing fungerar den bra även om spellägen som Arena känns ihoprafsade för att kunna konkurrera med exempelvis Rocket League. I slutändan är den "andliga uppföljaren" till Psygnosis 90-talsbesvikelse en besvikelse, vilket jag kanske borde ha kunnat räkna ut på förhand.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Många olika spellägen, grym fartkänsla
-
Automatiserad racing, alldeles för få banor, sinnessjukt tröttsam struktur i singleplayer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
Grip: Combat RacingScore

Grip: Combat Racing

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Hegevall har greppat tag i kontrollen och njutit av greppbara mängder maxgrepp i denna gripande grepp-simulator...



Loading next content