Lucas Pope är briljant. En mycket kapabel herre, minst sagt. Han debuterade med Papers, Please som jag fortfarande håller som ett av de mest märkvärdiga indie-spelen genom alla tider och efter nästan fem års utveckling är han tillbaka med sitt nya spel. En märklig mix mellan gamla skolans äventyrsspel, ett överdrivet finurligt CSI-avsnitt och grafik från den gamla Apple Macintosh-eran under starten av nittiotalet.
1803 försvinner skeppet Obra Dinn och i rollen som försäkringsagent är det ditt uppdrag att utreda vad som gick snett ombord på fartyget och via ledtrådar och utrustning du finner ombord gäller det att försöka ta reda på vad som orsakade hela 50 besättningsmäns död. Äventyret är uppbyggt av snillrik design i form av ett fantastiskt atmosfäriskt och spännande mysterium där varje liten ledtråd tar mig närmare de svar jag letar och där känslan av att faktiskt arbeta som riktig detektiv hela tiden är närvarande.
Pope är som sagt en mästare på flera saker och här erbjuder han ett spel som inte delar särskilt många komponenter med Papers, Please. Istället slungar han sig ut på oprövade farvatten och bevisar ännu en gång hur givande det kan vara med upplevelser där spelskaparna inte utgår från att spelaren är ett pucko, utan snarare ger den som intar rollen som detektiv tillräckligt få hjälpande händer vilket i slutändan får en att känna sig betydligt smartare och mer djupgående noggrann än vad man kanske är. Det är en smart syn på spel av den här typen, eftersom det skapar ett ständigt närvarande belöningssystem som för egen del ilsnabbt blev akut beroende.
Return of the Obra Dinn utspelar sig i förstapersonsperspektiv och har designats för att se ut som en mix mellan Gameboy och Apple 2. Vi pratar ultra-stilistisk grafik som är larvigt atmosfärisk och passar temat perfekt, även om jag personligen tyckte det såg riktigt hemskt ut när det först utannonserades för ett par år sedan. Jag har fått rikligt med flashbacks från när jag i ung ålder lånade hem en LCII:a från mediaprogrammet på Östersundsgymnasiet där jag gick för att mysa lite tillsammans med titlar som Deja Vu, Dark Castle och Grand Prix Circuit. Att bygga ett modernt förstapersonsspel som varade i över åtta timmar för undertecknad i den här typen av grafikstil måste ha varit en regelrätt mardröm då Pope gjort all grafik själv, för hand, och det måste absolut hyllas.
Dialogen i Return of the Obra Dinn är fantastiskt välskriven och rösterna är fenomenala när man under äventyrets gång hittar ledtrådar och i och med det spolar tillbaka tiden med hjälp av sitt fickur, allt för att kunna få en inblick i vad som skett ombord på fartyget. Det märks många, många gånger under äventyrets gång att det här är ett renodlat kärleksprojekt signerat en passionerad, begåvad, initierad speltok som velat bjuda på något unikt, något radikalt annorlunda mot för alla de storspel som idag släpps (som i mångt och mycket stöpts i samma mall).
Return of the Obra Dinn tog åtta timmar för mig att klara och kostade 150 kronor, vilket jag anser vara rena rama rånet med tanke på hur finurligt utformat och gräsligt atmosfäriskt detta verkligen är. Om du bara ska spela en indie-titel i höst är det helt klart detta du bör införskaffa.