Nämner du Shenmue så får du i huvudsak två svar. Ena är "vad tusan är det?" och det andra... Är inget svar. Utan snarare en drömmande blick då vederbörande ännu en gång slås av vilken fantastisk serie det är. Jag misstänker att detta paket kommer tilltala sistnämnda mest. Med det sagt så kommer du, även om du kanske inte direkt är inne på Shenmue, men är intresserad av japansk kultur i övrigt, ha något att hämta här. För Shenmue I & II är ett kärleksbrev till fansen samtidigt som det är en oförlåtande, klassisk introduktion till serien som varit en definierande spelare på den japanska marknaden.
Shenmue (I) är alltså spelet som startade Ryo Huzakis resa och som lade grundstenen till det som idag är en av de mest ikoniska japanska serierna. Det hela börjar med att Ryo ser sin far mördad strax efter återkomsten till familjens dojo och efter det, ger sig ut för att hämnas. För en som aldrig spelade originalet är detta första mötet. Således har jag inte superstarka kopplingar till sagda original, men ska i alla fall försöka belysa hur väl denna nyversion står sig och fungerar.
Till en början kan det vara värt att kort gå igenom vad Shenmue betytt för den moderna spelvärlden. Berömmet brukar prata om hur det introducerade öppen spelvärld (med allt vad det innebär - detaljerad omgivning, sidoaktiviteter och en känsla av att staden omkring dig levde) och det fenomen som mången spelare har en hatkärlek till - "quick time events". Och under de enklaste formerna så är denna nypolerade skatt allt som det en gång var. Med lite nytt.
Framför allt har det förbättrats rent tekniskt. Ett par år har som bekant passerat sedan 1999 och hårdvaran idag är inte den samma som i Dreamcast. Det ger möjligheten att numer spela i högupplöst läge. Vilket innebär skarpare och klarare texturer, men i grunden samma polygonfattiga konstruktioner. Detta är ingen kritik, men det märks att det är gammalt material som vi pratar om. Jag må ha spelat i detta läge under majoriteten av tiden, men skulle du vara fan av originalen, går det lika bra att köra i klassiska läget (vilket emulerar originalets utseende). Det är, om du frågar mig, tyvärr rätt fult. Pixliga, diffusa kanter må hända tilltala trogna fans, men är ingenting som jag tror nykomlingar, som jag, kommer uppskatta.
En annan nyhet är möjligheten att spela med engelska röster. Detta kanske tilltalar några, men jag tycker det tar lite av upplevelsen. Att i en japansk miljö konversera enbart på engelska och att i princip varje namn fortfarande slutar på -san, känns helt fel i mina öron. Sen blir det inte bättre av att de engelska röstskådespelarna verkar ha fastnat på en och samma frekvens i mellanregistret och aldrig hört talas om ordet "inlevelse" eller "höjd eller sänkt tonart". Lyckligtvis så finns (såklart) originalrösterna med, vilka jag också använde större delen av tiden. Du kan också välja om du vill spela med röster, eller utan röster med enbart text. En valmöjlighet som bara är plus i kanten.
Det fina ligger i att spelen, bortsett från det jag nämnde ovan plus lite justeringar i gränssnittet och spelkontrollen, i stort sett är samma som när det begav sig. Det betyder att det är samma spelmekanik och tänk som 1999. Uppdragsmålen står listade i en anteckningsbok som Ryo alltid bär med sig, men när det kommer till navigering (det vill säga, var sagda uppdragsmål befinner sig) blir det till att använda minnet eller fråga andra karaktärer om vägen och hoppas på ett finger i rätt riktning, då ingen uppenbar markering av något slag finns där för att vägleda (förutom ledtrådar i din anteckningsbok).
Detta är något som i och med Shenmue II direkt åtgärdas. Du kan köpa en karta över distriktet du för tillfället befinner dig i och det ger en liten översikt. Och på tal om tvåan, har du redan spelat ettan (klarat ut det vill säga) så kan du överföra sparfilen till tvåan och fortsätta. Något som också är uppskruvat lite mer från start i och med uppföljaren, är intensiteten. Redan efter dryga halvtimmen har jag hunnit jaga tjuvar genom gränder, brutit arm och råkat i slagsmål. Ur spelmässig synvinkel är det toppen, men om du fortfarande är rätt färsk (eller börjar med tvåan) så bevisar det ytterligare Shenmues ålder. Du får läsa dig till rätt mycket i pausmenyer (framför allt med striderna - det finns ett imponerande antal grepp) och sen förväntas du kunna dessa när det hettar till. Detta är också ingen direkt kritik mot spelet, utan bara en påpekning på att det verkligen rör sig om en regelrätt remaster av ett äldre spel. Jag ska försöka summera det här nu, då det börjar kännas lite tjatigt att hela tiden jämföra och poängtera uppdateringen av gammal spelmekanik.
Shenmue I & II är, när allt kommer omkring, inga dåliga uppfräschningar. Är du ute efter att återuppleva äventyret inför trean, eller har varit sugen på att se om det är något för dig - är detta klart det bästa alternativet om du inte har din Dreamcast kvar. Och ser man spelet för vad det är - ett historiedrivet, omsorgsfullt designat, utmanande och omfattande äventyr satt i 80-talets Japan, så står det sig fortfarande på den punkten. Sega har, på samma sätt som i Yakuza-serien, alltid haft öga för detaljer och känslan av att kunna avbryta sin hämndtripp för lite Outrun i arkadhallen, är ingenting annat än ett kärleksbrev till fansen.
Så, vad blir betyget? Shenmue är väldigt speciellt, väldigt japanskt (duh, det är utvecklat av japanare) och är således nog inte för alla. Men för anhängare av japanska spel, dess kultur i allmänhet och historier om hämnd - så kan det vara värt att kolla upp det här. Jag misstänker även att inbitna fans av serien inte kommer bli besvikna, men för en totalt oinvigd kan det nog inlärningströskeln vara aningen hög. Det må kanske inte ha åldrats särskilt väl rent grafiskt och spelkontrollerna som mekaniken må fortfarande osa sent 90-tal, men bakom dessa fasader är det fortfarande det romantiska, härligt nostalgiska äventyret som än idag älskas av många. Redo att potentiellt upptäckas av en ny generation.