Amped 3

Amped-spelen har alltid varit lite mer seriösa och lite mer utmanande än sina konkurrenter när det handlar om att gestalta snowboard-sporten, faktum är att det första spelet fick mig att slita mitt hår i frustration över hur svårt det emellanåt kunde bli. Del nummer kom och försvann av bara farten, och förutom ett fåtal åk genom pudersnön blev det inte mer intressant än så. Ny maskin, nya möjligheter och ett nytt Amped äntrar nu scenen när spelserien nu hanteras av utgivaren 2K Games. Borta är den stela och tråkiga fasaden, och istället har renodlat fåntrattsvansinne fått mer utrymme, något som leder till att Amped 3 kan tolkas som en mindre seriös sport-titel än förut, vilket egentligen inte stämmer.

Allt börjar i en lift, två av ens kompisar kan knappt tro sina ögon. Brevid dem, sitter du, inklädd en rosa kanin-dräkt, redo att ge dig i kast med bergets utmaningar. Efter att ha landat på huvudet och mött en kvinnlig karaktär med en farlig förkärlek för klippböcker får man skapa sin egna karaktär. Allehanda realistiska och extravaganta varianter finns att hämta, även om fokus ligger på sansade karaktärer snarare än totalt utflippade cowboys och annat konstigt man finner i till exempel Tony Hawk-spelen. Amped 3 handlar, ganska förutsägbart om att utveckla sig själv och få tillgång till den stora drömmen, ära och berömmelse tack vare brädåkandet. Vännerna man omger sig med är en bråkig skara galningar, den ena mer utflippad än den andra, något som blir mer och mer tydligt under spelets gång. Här finner man bland annat en andlige killen, playern, och flera andra jobbiga stereotyper som i de olika mellansekvenserna får utlopp för sina galenskaper.

Varje gång man träffar sina vänner för nya utmaningar får man uppleva en lustig filmsekvens som demonstrerar vad som komma skall. Detta kan ske med hjälp av stop-and-go-animerade plastgubbar, anteckningsblock fyllda med skumma teckningar eller kanske även lite schyssta sockdockor. Som man kanske förstår är nivån i Amped 3 inte alltid den högsta, i alla fall vid de tillfällen då man inte åker bräda.

I backen är det mesta sig likt, det handlar om att ta sig ner för olika rutter och utföra uppdrag som ger respektpoäng, medaljer och pengar i belöning. På en översiktskarta finner man lätt nya utmaningar, och rutter man måste ta för att ta sig dit. Man väljer en utmaning, får sina villkor, placeras i pisten och får sedan navigera till sitt valda uppdrag. Dessa uppdrag varierar lite, men handlar oftast om att imponera sponsorer, sina kompisar, eller att helt enkelt införskaffa en viss summa poäng under en viss tid, eller på ett speciellt sätt. Kontrollen känns enklare och smidigare nu, och inte alls lika stram och utmanande som den gjorde förr. Kanske är det så att 2K Games känner att de behöver öppna upp Amped till en lite bredare publik, och inte bara de som dyrkar supersvåra spel som lätt tunnar ut hårkalufsen på sina mindre erfarna spelare.

Grafiskt sett ser det väl acceptabelt ut, men i ärlighetens namn har Amped-spelen alltid sett väldigt bra ut, och steget från förr till nu känns inte speciellt stort. Visst är texturerna mer högupplösta, polygonerna fler och det grafiska finliret mer avancerat, men det känns egentligen inte som ett spel som till en nästa-generations-konsol. Dessutom har jag väldigt svårt för karaktärsmodelleringen som bidrar med lustigt deformerade karaktärer med underliga kroppsformer. Pinnstolssmala ben, gigantiska höfter eller övriga ickemänskliga konstruktioner är vanliga, och även om det är tänkt att spelet ska skilja sig från det mesta annat just nu, blir det ändå lite tråkigt att Indie Bullit valt att gå en sådan väg som de har gjort med designen. För mitt i alla pastellfärger, skojfriska tokigheter och allehanda udda grepp och utföranden kan jag känna att jag lätt tröttnar på allt som finns runt omkring själva åkandet.

Amped 3 är ett gediget snowboards-spel med bra känsla, kontroll och massor av småutmaningar att klara av. Tyvärr dock så är den nya funkiga och galna stilen på spelet lite fördummande, och i mina ögon ganska tråkig. Det är dock inget som direkt skadar spelet, utan istället ett lättare irritations-moment som finns där i bakgrunden. Gillar man de lite tyngre varianterna som de förra spelen var, är detta kanske inte riktigt rätt spel att satsa på dock, men för den som vill ha schysst snowboard-åkande som håller har en hel del att hämta.