Tennis World Tour

Det är ingen slump att just Pong kom att bli det första framgångsrika sportspelet i världen. Även om det rent tekniskt sett är ett bordtennisspel, finns det något grundläggande banalt med att två personer står mitt emot varandra och slår så jävliga bollar som möjligt för att få den andra att missa. Det är ett koncept som passar oerhört bra som TV-spel och följdaktligen är flera av världens bästa sportspel baserade på just tennis.

Därför har det varit så väldigt märkligt att det senaste åren varit i princip tennistorka. Inte ett spel av något slags dignitet har släppts på väldigt länge. Varken EA Sports (som dock gjorde ett tidigt försök) eller 2K Sports har varit intresserade av att pröva lyckan med sporten, och Top Spin och Virtua Tennis tycks ha runnit ut i sanden. Det var som att flera spelutvecklare samtidigt insåg detta och bestämde sig för att råda bot på problemet. Efter åratal av torka kommer nu därför tre hyfsat stora tennisspel inom loppet av några veckor.

Dels AO International Tennis som bjuder på mer realistiska tolkningar av sporten samt dels Mario Tennis Aces som har lite mindre realism med större fokus på underhållning. Och så har vi ju såklart Tennis World Tour, som det förmodligen varit mest förhandssnack omkring. Det är i sig inte så konstigt eftersom studion Breakpoint Studios till stor del utgörs av folket som utvecklade Top Spin 4, vilket måste betraktas som ett mästerverk.

Sedan dess har det sakta men säkert rullat på med trailers, provspelande och förtittar. Spelet har sett bra ut, ambitionerna har varit höga och... just det gör det så oerhört svårt att förstå varför spelet nu lanserats i ofärdigt skick? För det finns ju så mycket här som skulle kunna vara bra. Riktigt bra till och med. Men spelet är inte färdigt. Ta bara en sådan sak som att multiplayer online kommer senare. I ett sportspel som är roligast mot riktiga personer. År 2018. Och allra roligast brukar jag tycka dubbelmatcher är, vilket händelsevis också är något som fattas och kommer senare.

Det är alltså en väldigt barskrapad tennisupplevelse som serveras, och jag nästan lider när jag slår min första smash och inser hur bra grund Tennis World Tour faktiskt har, med bra tyngd i slagen och skön spelkänsla som tydligt låter mig leverera bollarna dit jag avsett. Och det går fort att bli bättre och få grepp om hur jag på bäst sätt ska tilta analogspakarna och tajma slagen för att utmanövrera min motståndare. Det slår mig också hur väl underlagen simuleras och jag njuter verkligen av att spela gräsmatcher, ett underlag som snabbt kan kasta om förutsättningarna. Eller som Ivan Lendl sade tidigt 80-tal; "Gräs är för kossor".

Eftersom onlinestödet saknas så är jag hänvisad till karriärläget för att ha något att göra i spelet. Att köra uppvisningsmatcher är liksom inte helt meningsfull hur länge som helst. Här är konceptet det typiska för sportspel där du skapar din egen atlet och går ut på plan som amatör för att sakta men säker bli allt bättre medan du kämpar dig mot toppen. Även om det i sig är ytterst traditionellt, så fungerar det ändå och jag kan inte säga att jag haft tråkigt medan min spelare vuxit på sig. Även jag själv gör en resa i takt med min klåparatlet eftersom även jag får en chans att gå från grunderna och växa till något bättre.

Men problemet är att det är så oerhört sparsmakat allting. Det hade behövts byggas ut så mycket mer. Efter att EA Sports introducerat The Journey går det inte bara att komma dragandes med något som är på samma nivåer som sportspelen runt sekelskiftet. Här finns massor att göra och jag hoppas det är något som patchas till, annars är det tyvärr alldeles för lite för den som spelar ensam och inte är sugen på att köra online (som i dagsläget inte ens går för den som vill).

Tyvärr är detta heller inte det enda som känns gammalt i spelet, och de rent tekniska aspekterna är också föråldrade. Grafiken ser ut som halvdana remasters från förra generationens titlar och ville jag vara riktigt elak kunde jag säga att Top Spin 4-utvecklarna återigen levererat ett spel som ser ut som Top Spin 4. Vi snackar fattiga och komprimerade texturer, spattiga animationer och en publik som känns som den är hämtad från förra generationens sportspel.

Det här spiller tyvärr även över på ljudet i spelet som också känns märkligt ofärdigt. En del dombeslut hörs inte alls, bollstudsar låter alltför mekaniskt och kommentatorn - självaste John McEnroe - kör en handfull kommentarer om och om igen. Det låter som att han har tidernas tråkigaste dag på jobbet och verkligen, verkligen tvingat sig till att ta giget enbart för att dryga ut portmonnäns innehåll lite.

I takt med att onlinestöd läggs till, dubbel läggs till och andra nya funktioner, så kommer Tennis World Tour absolut ha potentialen att bli en intressant titel. I dagsläget känns det dock som att man försöker ta betalt för en tidig beta, och inte till några rabatterade Early Access-priser, utan 600 sköna riksdaler. Det är verkligen inte okej att göra på det här sättet, och det känns som att jag recenserar ett inkomplett spel, trots att det är en produkt som finns ute på marknaden.

Om orsaken är att man ville hinna ut innan Mario Tennis Aces eller tajma Wimbledon vet jag inte, men oavsett är risken att man nu dömt ett spel med en stabil grund till en mycket osäker framtid. Och en flopp kan göra att andra drar sig för att pröva lyckan med tennisspel. Här skulle Breakpoint Studios verkligen ha väntat tills hösten kommer och släppt ett polerat och välgjort spel med mycket innehåll istället för en knappt ens medioker produkt som hade kunnat bli så mycket mer.