Hyrule Warriors: Definitive Edition

Det vore förmätet av mig att klaga på att Dynasty Warriors-serien börjar kännas uttjatad. Inte för att det inte är sant, till och med Koei Tecmo har ju nu skakat om konceptet med serien i den senaste delen, utan för att den ju är så förbaskat underhållande. Det är helt enkelt ren trivsel att hugga sig igenom horder av fiender och känna sig som en liten del i något större.

Att det finns ett otal spinoffs på serien vid det här laget vet ni såklart redan, men frågan är om det finns någon som känts lika lyckad som Hyrule Warriors från 2014? Jag tror faktiskt inte det. Nintendo själva höll, som sig bör, ett vakande öga under utvecklingen för att se till att deras Zelda-serie behandlades med kärlek och respekt samt gav titeln den där dosen Nintendo-finish som så ofta gör deras spel till något extra.

Hyrule Warriors är nu nästa spel i raden av Wii U-klassiker som kommer till Switch och det är därför dags att hugga sig igenom horder av fiender igen men denna gång i betydligt högre upplösning samt med möjligheten att ta kalaset med sig överallt. Nintendo kallar denna utgåva för Definitive Edition och spontant ser jag inga invändningar kring detta och har de senaste dagarna haft fenomenalt kul med spelet ifråga.

Den stora skillnaden med Hyrule Warriors: Definitive Edition kontra Wii U-utgåvan är såklart att detta rullar på i 60 bilder per sekund och upplösningen 1080p. Dessutom finns alla de förbättringar som gjordes till Nintendo 3DS-utgåvan intakta som möjligheten att enkelt byta kämpe mitt i striderna plus allt släppt DLC (Hero of Hyrule Pack, Master Quest Pack, Majora's Mask Pack, Twilight Princess Pack, Boss Pack med mera). Spelet lämpar sig dessutom väldigt väl för co-op med varsin Joy-Con i bärbart skick eftersom spelkontrollen är så enkel som den är. Ett klockrent strandspel i sommar, tycker jag, möjligen undantaget det faktum att texten är så liten att den blir direkt jobbig på Switch-skärmen.

Eftersom Wii U sålde förbaskat dåligt och lades ner i förtur, är risken uppenbar att flera av er missat detta spel, därför tänkte jag ta tillfället i akt att dra igenom grundpremissen. Det är något man egentligen kan argumentera för att det är totalt överflödigt, då storyn är typiskt Zelda. Ganondorf har, hör och häpna, hittat på hyss och det är upp till Link att ställa allt till rätta. I detta fall betyder det att hugga ner tiotusentals fiender varpå saken till slut är biff.

Till ditt förfogande har du även föremål (vilket annars saknas i Dynasty Warriors) såsom bomber vilket du kan använda för att spränga väggar. Varje bana har som vanligt ett antal miniuppdrag som måste utföras och finns markerade på en karta du hela tiden ser i ena hörnet. Ofta behöver någon räddas eller så är det en miniboss som ställer till ofog. När du klarat så många att striden betraktas som vunnen, avancerar du till nästa bana. Och sedan håller det på så. Busenkelt va?

Inte riktigt tyvärr. Detta är en Dynasty Warriors-spinoff, som sagt, och det vankas inte någon supersmidig Nintendo-pedagogik. Långt ifrån faktiskt. Vi snackar ett gytter av mätare, kartor och text på skärmen samt plottriga menyer, och varje gång du stöter på något nytt dyker det upp hjälpskärmar fulla med text som förklarar allt - varpå du förväntas kunna allt detta. Här finns ett jättejobb att göra för Tecmo Koei. Spelkonceptet är underhållande i sig självt, men det måste bli mer lättillgängligt. Korvstoppning av det här slaget är helt utdaterat.

Det som verkligen gör Hyrule Warriors: Definitive Edition så underhållande för min egen del är den kärleken som lagts på alla detaljer. Fanservicenivån är skyhög och inga detaljer har missats, och nu finns här även inslag från The Legend of Zelda: Breath of the Wild som ju inte var släppt när Hyrule Warriors ursprungligen lanserades. Varenda liten ljudeffekt är väl vald från Zelda-serien och kommer få fansen att fnittra förtjust av välbehag, liksom när platser från klassiker som Ocarina of Time eller Twilight Princess skymtar förbi, alternativt kända musikstycken ljuder ur högtalarna. Räkna kort sagt med mängder av igenkänning som ofta får hjärnan på endorfiner att för en sekund att känna att detta nog är världens bästa spel innan förnuftet tas till fånga igen och jag inser att det är retromyset som spelar mig ett spratt.

För de som av någon outgrundlig anledning inte vill spela som Link, finns här möjlighet att även vara Linkle, Impa, Princess Ruto och naturligtvis Zelda - samtliga med egna fördelar och nackdelar. Detta i kombination med allt småpill som finns i form av inställningar är mer än åtminstone jag själv någonsin kommer att behöva för att ha roligt.

Hyrule Warriors: Definitive Edition gör som jag skrev tidigare skäl för sitt namn och jag är glad att Nintendo ger detta spel chansen på nytt. Det missades av på tok för många till Wii U, och nu finns chansen att ha lite genuint roligt Zelda-mys som jag tror många kommer att uppskatta. Det är absolut inget perfekt spel på något sätt, men det är väldigt roligt och lämpar sig väl för kortare spelstunder samt växer ytterligare av den högre upplösningen, och i slutändan känns det som en på alla vis självklar köprekommendation.