Rogue Knight: Infested Lands

Jag är inte särskilt mycket för den här typen av spel, rent generellt. "Roguelike"-titlar (iOS) som Soul Knight, The Binding of Isaac: Rebirth samt Wayward Souls har jag all spelat och uppskattat vissa kvaliteter men upplägget i sig med den typen av stelbent dungeon crawler-doftande retromekanik har liksom aldrig förtrollat mig, riktigt. Samtidigt älskar jag titlar som Diablo samt Legacy of Kain (Psone) som är avarter på roguelike-subgenren och delar samma grundläggande upplägg som klassiker som exempelvis Mystery Dungeon.

Iphone-spelet Rogue Knight: Infested Lands är skapat av Gamereactor-medlemmen Luis Regueira som bloggar här på siten med användarnamnet Lureg. Jag har följt hans blogg med stor nyfikenhet under året som han utvecklade denna titel och betalade tio kronor för att kunna ladda hem Rogue Knight: Infested Lands förra veckan. Nu har jag tillbringat otaliga timmar tillsammans med Luis superklassiska titel och njutit av vissa delar medan andra tråkat ut mig något alldeles otroligt.

Rogue Knight: Infested Lands är snyggt, till att börja med. Snyggt på ett brunt, pixligt och väldigt gammaldags sätt. Jag får Gauntlet samt Conan-vibbar av designen och samtliga av pixlarna är stilfullt placerade och ackompanjeras av snygg typografi och trevliga menyer. Det finns också en trevligt djup här eftersom de olika, slumpmässigt genererade spelkartorna, huserar gott om loot och tillåter mig uppgradera min barbar bortom vad som brukar vara möjligt i de allra flesta spel till Iphone.

Samtidigt har jag svårt för spel, oavsett inriktning, upplägg, genre eller struktur, som är baserade på ett så pass ologiskt spelsystem att de tvingas pressa upp mängder av tutorial-skyltar i plytet på spelaren för att säkerställa att missförstånd inte sker. Jag förstår att även detta hör den gamla skolans retro-roguelikes till men hade verkligen mycket hellre sett att Luis försökt implementera spelmoment som kunde lära mig att nyttja diverse delar av min utrustning snarare än att slunga fram drösvis med textskärmar som snabbt blir tjatiga. Jag upplever dessutom spelmekaniken som seg och icke-responsiv. Att flytta sin riddare/krigare sker såklart genom ett gammaldags rutsystem och det går endast att kliva en ruta i taget men bara att aktivera nästa ruta och kliva in i den, känns ibland för långsamt för spelets bästa och detta tillsammans med bristen på spelmässig variation gör att jag tröttnar.

Som första-försök och som en hyllning till dungeon crawler-genrens pixliga födelse, är Luis super-indie-ttel fylld av charm och innehåller en estetiskt polish som få spel utvecklade av endast två personer kan tävla med. I samma veva kan jag inte riktigt rekommendera Rogue Knight: Infested Lands eftersom jag upplever det både som segt och extremt enformigt.