Jak X

Jak är den snälla, söta pojken som efter en rejäl omgång tortyr med substansen dark eco förvandlades till en hårding. Hårdast av alla till och med. Tillsammans med Daxter, som efter en liten olycka blivit förvandlad till en råttliknande krabat, har han gått från stjärna i superbäst plattformsspel till stjärna i ett mer actionbetonat dito. Jag gillar det, det ska ni veta, och även om jag hemskt gärna ser en uppföljare i stil med Jak & Daxter så diggar jag ändå både Jak II och Jak III. De är lättsamma, humoristiska och utmanande, i min bok bättre än Ratchet & Clank, därför var det med spänd förväntan som jag startade upp Jak X.

Jak II innehöll en del racingbitar som många antingen älskade eller avskydde och i Jak III gav Naughty Dog dessa fartfyllda element en än mer framträdande roll. I Jak X har man helt enkelt brutit ut racingen från Jak III och förpackat det som ett typiskt racingspel med biluppdateringar, modifikationsmöjligheter och vapen, massor av vapen. För er som aldrig lirat Jak III så kan man likna det vi Burnout möter Mad Max möter Wipeout. Men Jak X har ett starkt trumfkort att spela som de två sistnämnda spelen inte har - Jak-känslan och en bra berättad handling.

Humorn är konstant närvarande i mellansekvenserna till Adventure-läget, som är spelets huvudläge. Krew, den fete gangsterkillen från hamnen i Jak II, tvingar in Jak och Daxter i en dödlig racingtävling och genom att förgifta dem (och en del andra kända ansikten från tidigare spel). Det är just mellansekvensernas välspelade dialoger som gör Jak X till något speciellt, något igenkännbart och nostalgiskt. Det är himla kul att återförenas med gamla vänner som jag inte ens vetat att jag saknat. Ta till exempel den spanska papegojan herr Pecker som de som spelat Jak-spelen säkert känner igen. Hans dråpliga kommentarer och rivaliteten mellan honom och Daxter är så härlig och skrattframkallande att jag nästan blir euforisk.

Men det är ju trots allt racingen som är det primära i Jak X och här känns det välgjort men något upprepande. Till en början finns två bilar att tillgå men allteftersom man vinner tävlingar och kupper så får man tillgång till än kraftfullare och mer stryktåliga fordon. Och det behövs eftersom ens motståndare både är snabba och aggressiva. Samtliga fordon är också modifieringsbara så för ett par slantar kan man göra befintliga fordon både kvickare och bättre. Det finns naturligtvis också möjligheter att utsmycka sina bilar på allehanda sätt men just detta avsnitt känns lite inkastat och onödigt. Trots alla dessa möjligheter blir det ändå så att man nästan uteslutande använder sig av en bil, den man spenderat mest pengar på att uppgradera. Det känns lite märkligt och är en liten miss från Naughty Dogs sida.

Själva racingen är dock väldigt genomtänkt med många olika sorters speltyper som gör Jak X till en mycket omväxlande upplevelse. Såklart är det action som är grundstenen i alla lopp där det snabbhet och våldsamhet värderas högst. Men av alla de tio olika bantyperna så har jag fått mig ett par favoriter. I Freeze race gäller det att stanna klockan så mycket som möjligt genom att plocka upp tidsbonusar som ligger utspridda på banan. Det kräver snabbhet och precision men tack och lov slipper man störiga motståndare. Det är en kamp mot klockan där skicklighet är nyckeln till framgång snarare än pricksäkerhet och stort arsenal. En annan favorit är Artefact race där man ska plocka upp så många artefakter som möjligt innan motståndarna tar dem. Också här är det snabbhet som gäller men även en hel del tur. Utöver dessa finns det bland annat Death race, Deathmatch och Sport hunt, som alla tillför en uns omväxling.

Jak X är otroligt omfattande när det gäller antalet banor, fyra kupper á tjugo banor var, men trots detta känns det efter ett tag lite enformigt. Variationen på banorna är inte så stor som man skulle vilja och motståndet i senare delen av spelet blir lite för hårt. Som bot på känslan av upprepning och frustration kan man ge sig på spelets flerspelarläge som låter två spela mot varandra antingen via split-screen offline eller så kopplar man upp sig tillsammans och kör online mot datormotståndare eller mänskligt sådant. Man kan naturligtvis också koppla upp sig själv och möta andra Jak-fantaster men att ha någon bredvid att håna och störa ger alltid en extra krydda till spelupplevelsen.

Det som håller mig kvar vid Jak X är dock främst de härliga karaktärerna och det faktum att humorn genomsyrar allt på samma sätt som vi blivit vana vid genom seriens alla inkarnationer. Jak X belönar dem som spelat föregångarna men även de som är nya för serien. Steget från actionbetonat plattforsspel till actionbetonat racingspel var egentligen inte så stort vilket också är anledningen till att det blev så lyckat. Trots några brister lyckas Naughty Dog ännu en gång med att skapa ett genomtänkt och bra spel. Som Jak & Daxter-anhängare är jag väl nöjd men längtan efter en riktig uppföljare har nu blivit plågsamt stor.